Lovsång till Bacchus
|
| Visa diktad 1790. Tonsatt av Dupuy |
Bröder, se bålen den fröjdas och röker –
Höj om för Bacchus vår glädtiga ton!
Se hur han vänligt och mildt oss besöker,
Skänker oss glädjen i rack[1] och citron.
Aldrig hans dyrkan ett hjerta bedrager:
Alltid han varit de dödliges vän.
När han förnuftet dem stundom betager,
Ger han dem ruset och nöjet igen.
Drufvorna skänktes att friden befrämja –
Bacchus bär afsky för härjande stål.
Konungar jemt skulle lefva i sämja,
Om blott som oftast de tömde en bål.
Hymen skall alltid hans välde besanna –
Svartsjuka griller han lyckligt förströr:
Mannen, som gnuggade harmsen sin panna,
Blind och förnöjd med sitt öde han gör.
När i förtviflan för kärlekens nycker
Ynglingen våldsamt vill slita dess band,
Bacchus pistolen ifrån honom rycker,
Ger honom glaset i stället i hand.
Vinet i tankarna dristighet föder,
Sätter vår bildning i gladare skick –
Hvad blefve af våra rimmande bröder,
Om icke Bacchus åt dem ropte: »Drick!»
Lyckliga känslor hos gubben han tänder,
Ungdomens blomster på kinderna strör,
Tanken så lifligt på kärleken vänder,
Hjertat så böjligt för skönheten gör.
Sjungom då enigt vår Bacchus till ära —
Erkännom honom bland gudarne störst!
Måtte sin nektar han jemt oss beskära,
Fröjda vårt hjerta, förlänga vår törst!
Karl Warburgs fotnot i Samlade skaldeförsök, 12:e upplagan 1890 redigera
- ↑ Rack: äldre benämning på arack.
Externa länkar redigera
På Projekt Runeberg finns noterna till melodin.