1. Om Dreyfus har man talat, Pallin, Johanneshus
och händelser så många som sinnen satt i rus.
Men nu på vackra Mälarn ett drama utspelt är,
som väcker sorg och fasa så långt som ryktet bär.
2. Man hört i vilda västern att bovar rånat folk
på järnvägståg och skjutit och gagnat svärd och dolk.
De hava varit många, ja varit hela band,
men en det hela utfört, ej skett i annat land.
3. Så hände dock om kvällen allt å en ångare,
Prins Carl, den mälarbåten så prydlig till att se.
På färd ifrån Arboga till Stockholm skulle gå
om kvälln begyntes resan och syntes lycklig då.
4. Men mer och mer det mörknar, halv tolv snart klockan är.
En bov har alla dörrar på båten reglat här.
Försiktigt har han uttänkt sin plan,sin djävulslist,
att mörda alla mänskor och röva allt till sist.
5. Försedd med två revolvrar, spetskulor 67
och dolk och kniv och dyrkar uppträder boven nu.
Han ser nu offren sova envar uti sin vrå,
och tyst är i salongen, på däcket likaså.
6. Den förste var kaptenen, för bovens dolk han föll,
det hörde ingen mänska, hans plånbok han behöll,
och åttahundra kronor det i den kassan fanns.
Så var det första kapet, och detta togs med glans.
7. På akterdäck vid trappan där skedde detta mord,
men än skall mer utföras, det värsta i vår Nord.
Jag skall var mänska mörda som liv och anda har
tills som kapten på skutan allena jag står kvar!
8. Vid dörren satt en kvinna med sina söner två.
Vid barmen bar hon pengar – ja boven sett det så.
Med dragen kniv mot henne kallblodig boven går
och stöter den i bröstet. Ett tummel nu uppstår.
9. Ty hennes söner vakna, tro skydda modern kär,
men han dem båda skjuter, de ligga båda där.
Nu sköts en annan kvinna och styrman nu kom opp
då sköt han emot honom men han från boven lopp.
10. Men boven följde efter, han var hack i häl,
sköt nere i salongen en slaktare ihjäl.
Nu blekna alla kinder, envar förstummad är
och tänker: en vansinnig, en galen rasar här.
11. Till överdäck sprang styrman, sig gömde i en hytt,
men mördaren sprang efter i vilddjurshamn förbytt.
Sköt här och där på däcket var mänska som han såg,
och offer invid offer bland plank och säckar låg.
12. Osäker styrman kände sitt liv. Med väldigt språng
han for från styrhytt neder till båtens försalong.
Nu mördarn spelrum hade. Han till rökhytten sprang,
stack, slog och sköt och väsnas, en var till tystnad tvang.
13. Där sutto fyra herrar, den ene fick ett skott,
rorgängarn fick ett dito och fler förut han fått.
Jag skall var mänska mörda som liv och anda har
bland mörker, lik på skutan jag som kapten står kvar!
14. I styrhytt nu han träder. Full fart, så ropar han,
men maskinist där nere ej rösten känna kan.
Han börjar oråd ana, men mördarn springer till
och hotar maskinisten om han ej lyda vill.
15. Nu kommer ångarn Köping. Förskräckt det boven ser
nedhissar räddningsbåten, från Prins Carl sig beger.
Vid det han hissar båten, han sköt på Köping då,
sad’ sen adjö och rodde, knappt en gav akt därpå.
16. I skogen som en vilde han sprang. Till Strömsholm kom
och sen till Eskilstuna men vände hastigt om.
I droska for mot Skogstorp och där i väntsaln satt
då fyra detektiver morddjävuln grepo fatt.
17. Nu inom häktets murar den avgrundsanden är
och hela svenska folket i harmen tändren skär.
En var sin dom utslungar, nedkallar blixt och ve
och helvetsstraff och marter om de fick boven se.
18. Ty många brott har timat, man det erkänna får,
men ej så fräckt som detta (man sagt) på hundra år.
I krigstid den blir kungen som utför sådant dåd.
I fredstid den blir stungen och vinner aldrig nåd.
