Mästare, stormarne rasa
No. 333. Stilla tig!
Musik: H. R. Palmer
1. Mästare, stormarna rasa Och vågorna skyhögt gå! Av ljungeldar himmelen flammar Och natten snart faller på; Sköter du ej om, att båten Krossas i vredgad sjö, Och i skummande nattsvarta djupet Vi alla förgås och dö.
Kör: "Se havet och vindarna lyda mig: Stilla tig!" Vredgade böljor nu lägga sig, Demoner och makter, som här hota dig. De måste tvärt tystna för mästarn's ord, Så länge han bliver med dig ombord. "De alla villigt åtlyda mig: Stilla tig! stilla tig! De alla villigt åtlyda mig: Var stilla, tig!"
2. Mästare, så uti nöden Jag skyndar förskräckt till dig; Och ängsligt ur djupen jag ropar: Vi haver du lämnat mig? Synden ånyo vill fånga, Gripa min arma själ, Och förlorad i djupet jag sjunker, Om du icke vill mitt väl.
3. Mästare, faran är över, Nu allting har lugn från strid. Rättfärdighetssolen framstrålar Och fyller min själ med frid. Mästare, stanna, jag beder! Dröj i min farkost kvar, Tills för evigt på himmelska stranden Ur stormen jag hunnit har.
M. A Baker Fri översättning
Hemlandsklockan 333, Hjärtesånger 138