Må världen beljuga, fördöma och klandra

Må världen beljuga, fördöma och klandra
av Emil Gustafson
Ur: Herde-Rösten 1892 (nr 7). På Wikipedia finns en artikel om Må världen beljuga, fördöma och klandra.



1.
Må världen beljuga, fördöma och klandra
En doftande lilja i törnens famn.
Gud frälsar oss härligt. Till Sion vi vandra
Må världen som orent förkast vårt namn.
KÖR:
Vi njuta en fröjd utan like,
I Mästarens fotspår vi gå;
|:Snart bo vi i himlarnes rike,
Dit aldrig en ovän skall nå!:|

2.
Jag gärna en dåre för världen må vara;
För alltid jag helt ifrån världen gått ut.
Jag segrande följer den blodtvagna skara,
Som himlen och jorden skall ärva till slut. KÖR

3.
När småsinta världen sig nöjer med gruset,
Då tågar jag, segrande härar, med Er,
Som fröjdens i Herren och vandren i ljuset
Och tågen till ära vid segrens banér. KÖR

4.
Oss världen är korsfäst — ack härliga höjder! —
Vår ära är spikad på korsträdets stam.
Vår synd har försvunnit — o, eviga fröjder! —
Att leva för jorden, det vore ju skam. KÖR