Mördaren på tronen

Tidningen Bohusläningen, N:r 115 torsdagen 24 september 1896, sidan 3, spalt 3.
Det är här som Gladstone myntar begreppet "mördaren på tronen", på engelska the "Great Assassin".

Mördaren på tronen.

Makterna och Turkiet.

Det senaste fruktansvärda blodbadet i Konstantinopel har väckt en våldsam storm. Från alla håll fordras, att man nu må ingripa med makt och framtvinga ett slut på missförhållandena. Veterligen har sultanen också haft sitt finger med i de sista morden.

Denne »mördare på tronen», och icke hans muhamedanska undersåter är, skrifver Gladstone i ett bref angående morden, i sjelfva verket upphofsmannen till menniskoslagtandet. Morden ha drifvits i sådan utsträckning och på ett så afskyvärdt sätt, att man i hela nyare tiden ej bevittnat något dyligt. Gladstone anser, att makternas uppträdande blott varit en enda, löjlig komedi. Sultanen har vetat, att det ej skulle krökas ett hår på hans hufvud, och enskilda europeiska makter ah alltjemt understödt denne massmördare, som länge sedan borde varit aflägsnad. Den »store gamle mannen» inskränker sig ej till att blott skriftligen verka för de olyckliga armeniernas sak. Utan hänsyn till sin höga ålder har han ock lofvat att hålla ett längre tal på ett af de möten, som inom den närmaste framtiden skola arrangeras öfver hela England för att åvägabringa en mäktig och oemotståndlig opinion. Äfven lord Rosebery har inlagt sitt ord till sakens förmån. Han är fullständigt på det klara med, att som det nu tillgår kan det ej fortvara längre, men han varnar deremot, att kampen mot sultanen får någon som helst partiprägel. Det måste stå ett enigt folk bakom den regering, som skall öppna fättåget, och tyvärr är ej Englands förhållande till de öfriga stormakterna nu för tiden så godt som det kunde vara.

Emellertid fortfar det godtyckliga skräckväldet i Turkiet, som om ingen fara hotade. Man liksom spottar makternas sändebud midt i ansigtet. Armenierna flykta i hundratal, och de olyckliga, som ej kunna komma bort, lefva i ständig ångest för sina lif. Det visar sig nu, att sultanens löften om reformer som alltid blott ha varit tomt munväder.