Vår tid är lifvad.
Möter man en dam nu mera,
Smakfullt klädd, med nobelt skick,
Blygsamt tycks hon der passera,
Oskuld ler i hennes blick,
Ej man kan tro annat än, att det,
Är någon bättre personlighet,
Allra helst när just herr grefve C,
Så artigt helsade.
Dock jag våga kan min nacke,
Att hon sväfvar yr och glad,
Nästa natt på Mosebacke,
På herr Wallmans maskerad.
(refräng:Sofiavalsen.)
På teatern fordom gick man,
Såg herr Dahlqvist, grät och njöt;
Och i farsen skratta fick man
Åt Deland, så att man tjöt.
Nu är op'retten vårt A och O:
»Turkarne», »Stella», »Boccaccio»!
Der får man njuta af magnifik
Dekoration — och musik.
Och hur tjusas ej parketten
Af modellerna som stå
Såsom krydda till op'retten
Klädda hit (gest omkring höfterna) uti — trikå!
(refräng:Boccacciomarschen.)
Förr i verlden fann man skäl i
Att gå ofta på konsert,
Jenny Lind och Michaëli
Gjorde sången för oss kär.
Det var gediget, hvad man bestod,
Sången var härlig, musiken var god.
Nu mer man hör ej, man blott vill se
Och skyndar till — Varité,
Der man sjunger, dansar, leker —
Kjolen ständigt är i sväng —
Melodier örat smeker
Med en stående refräng.
(refräng:Folgt mir nach Lindenau.)
Våra nöjen de vatiera
På en tjugu, tretti år.
Domardans, Göm ring med mera,
Nu ej mer på listan står
Pantlekar se'n der en fiffkus
Kunde sig hänga till puss, på puss.
Nu ser han hängsjuk ut, blott på hyss,
För att i smyg få — en kyss.
Fästeparets möten sedan
Kunde hela verlden sett,
Nu stäms möten ny som nedan,
Frun på ett håll — herrn på ett.
(refräng:Ty intet är så dejligt som en månskenstur.)
