Mamsell Lisa
|
| Diktad okänt årtal. Här med noter av Karl Warburg i den 12:e upplagan av Lenngrens Samlade skaldeförsök. |
Lisa fyllde sjutton år
Sista måndan i Oktober –
Småtäck möja: gullgult hår,
Kindben som cinober!
Plirögd, snedt och pinligt smal,
Bland de sköna hon sig räknar,
Full med fräknar,
Skär och gäll i röst och tal.
Flickan har en fattlig själ
(Snällhet henne visst ej tryter),
Knypplar uddar tämligt väl
Och försvarligt knyter,
Stickar, som ej någon kan,
Fyra hälar på strumpfoten ...
Månn i noten
Hon ej fiskar snart en man?
Hon på Vauxhalln [1] då och då
Gör effekt vid vaxljusskenet –
Band om håret, coquelicot,[2]
Visst ett lån från benet!
Smutsigt grann med krams och skräp
Tofsen utur hönsens boning!
Utan skoning
Både kjortel, rock och släp!
Karl Warburgs noter 1890
redigera- ↑ Vauxhall: a) en offentlig trädgård med dans- och konsertsal, som i slutet af 1700-talet öppnades i London af en entreprenör vid namn Vaux och afsåg fullkomlig jemlikhet för alla samhällsklasser, från de högsta till de lägsta; b) benämning på likartade ställen för offentliga nöjen i andra större städer. Vauxhallen i Stockholm, inrättad till förmån för lifgardets barnhus, inrymdes i den forna orangeribyggnaden vid norra sidan af Kungsträdgården och var på sin tid talrikt besökt. Den bestod af en stor salong med schweizeri på ena änden och spisqvarter på den andra. Sedan byggnaden efter trädgårdens omstöpning blifvit begagnad för arsenalens samlingar och derpå inrymt en brunnsinrättning, nedrefs den år 1852.
- ↑ Coquelicot (egentligen lysvallmo): ett ord, som användes i fråga om lysande, högröda eller brokiga färger.