Menska, känn ditt ödes skick,
Plågan, löjligheten, flärden,
Från ditt intåg här i verlden
Till ditt sista ögonblick!
En pedant med myndig min
Glädjen från din barndom jagar:
Utan vexling alla dagar
Bara handplagg och latin.
Du som yngling, yr och het,
Störtar dig att nöjet finna,
Fiker, får en älskarinna,
Björnar, ånger och förtret.
Uti mannaålderns dar
Står det sedan dig tillbaka!
Sätta hushåll, få en maka,
Blifva krönt och heta far.
Ålderdomen din person
Snart all mensklig fröjd betager:
Du blir knarrig, får podager,
Girighet och stenpassion.
Ändtlig, utaf plågor tärdt,
Skall ditt usla lif förödas.
Slägten fröjdas ... Ack, att födas
Huru litet var det värdt!
