Maria. En bok om kärlek/10
| ← IX. |
|
XI. → |
X.
»Hele Staden«. Jag vämjes vid detta skvallrets kryp, som genom nyckelhål och dörrspringor smyger sig in i våra hem og drager efter sig en strimma af sin egen otäckhet. Sätt in dubbla rutor, sätt luckor för ditt privatlif. »Hela staden« har i alla fall stått utanför och haft smutsiga tankar. Och smutsen klibbar vid dina fönster och dörrar.
På mitt sängkammarfönster sitter hvar
dag en gammal fet spyfluga. Den har grånat
af ålder och förefaller så slö, att den knappt
gitter röra sig. Men jag behöfver bara närma
mig den — och vips, är den borta. Jag hör den surra mellan sänggardinerna, jag hör den
dunka tungt emot tak och väggar. Jag öppnar
alla fönster och jagar den med en handduk.
Plötsligt försvinner den. Den gömmer sig i
gardinen framför sängen, bakom spegeln eller
på ramen af en tafla. Där sitter den utan
att gifva ett ljud ifrån sig, tills jag tröttnar
på att söka. Men hvarje morgon är den
tillbaka på min ruta. Den lämnar mig aldrig,
den lägger sin svarta smuts på mina lakan,
hvar natt surrar den sitt orena skvaller öfver
min säng.
Och en afton, när Maria klädde af sig framför spegeln, satt det leda djuret på hennes hvita rygg.