Maria. En bok om kärlek/57

← LVI.

[ 145 ]

LVII.

Maria är utomlands i den främmande staden. Och jag har gått i kloster. Under flere dagar sätter jag icke min fot på gatan. Hvad har jag där att göra? Hon är ju icke där. Jag stänger mig inne i mina rum och klistrar en lapp på tamburdörren, att jag är bortrest. Jag ljuger icke. Med hela min själ har jag följt henne.

Jag hör under de första dagarna, att det knarrar och frasar uppför mina trappor, ljudet stannar utanför min dörr; så knarrar och frasar det utför igen.

Men snart fins häller icke där någon, som söker mig. Man tror, att jag är borta, och ingen frågar efter mig.

[ 146 ]Jag sitter i mina tysta ensamma rum, där Marias minne omsväfvar mig, och jag diktar om Maria, som i denna bok skrifvet står. Det är ingen konstmässigt ordnad berättelse. Det är en bunt lösrifna blad af en kärlekshistoria, hvartill icke kräfves annan konst än den att vara kär. Det är en bok om, huru jag lärde denna enfaldiga och dock icke så aldeles lättlärda konst.