Maria. En bok om kärlek/62
| ← LXI. |
|
LXIII. → |
LXII.
Det är någon, som bakifrån rycker mig i rockärmen. Jag sitter med Maria i knät och säger förargad: »Hvem vågar att störa?«
Men en stämma hviskar: »Jag kommer som en deputation från läsarne. Er bok, som i början var förfärlig, har småningom kommit in på en bättre väg. Det fins till och med några ibland oss, som fått tårar i ögonen. Men vi äro ändå rädda, att den till sist skall afvika från dygdens stig. För Guds skull: Ni tänker väl gifta er med Maria? Kom ihåg, att ni har tagit henne från hennes fästman, som hade idel hederliga afsigter?«
Min stränga censorska, var utan fruktan. Maria, säg den snälla frun, at hon inte behöfver göra sig samvete af att lämna oss allena.