Marseljerhymnen
|
| fransk titel La Marseillaise, Frankrikes officiella nationalsång 1795-1799 och 1879- . Ur Folksånger i öfversättning i andra delen av C.V.A. Strandbergs Samlade Vitterhetsarbeten från 1877. På Wikipedia finns en artikel om Marseljäsen. |
MARSELJERHYMNEN.
(Rouget de l’Isle.)
Framåt, I barn af samma fäder,
Vår äras dag sin gryning har;
Emot oss tyranniet träder
Och reser upp sitt blodstandar.
På edra slätter kriget larmar
Och råa knektar ropa på
Att edra qvinnor slagta få
Och edra barn i edra armar.
Till vapen, frie män, med sabel och med lod!
Framåt! Hvar vi gå fram, skall jorden dricka blod!
Hvad vill då denna legoskara?
Hvad är den krönta ligans mål?
Åt hvem skall detta halsjern vara
Och dessa länge hvässta stål?
Det gäller oss, fransoser, åter!
Ha, det skall egga våra män,
Dem man åt kedjorna igen
Och piskan skändligt öfverlåter!
Till vapen, frie män, med sabel och med lod!
Framåt! Hvar vi gå fram, skall jorden dricka blod!
Ha, skall åt främmande pultroner
Vårt ädla folk som drängar gå!
Ha, skola legda legioner
Till marken våra tappre slå!
Du gode Gud, man skulle bringa
Vår nacke under okets tvång,
Och krönta skurkar än en gång
Sin fuktel öfver oss få svinga!
Till vapen, frie män, med sabel och med lod!
Framåt! Hvar vi gå fram, skall jorden dricka blod!
Tyranner, darren! — Pligtförgätne,
Dem ingen ärlig man käns vid,
Förräderiets lön, förmätne,
Skall gäldas er i sinom tid!
Allt tar till svärd att er bekriga,
Och stupar än vår hjeltestam,
Ur jorden växa härar fram
Till kamp emot de skändeliga.
Till vapen, frie män, med sabel och med lod!
Framåt! Hvar vi gå fram, skall jorden dricka blod!
Fransoser, ädla krigarskara,
Hvar helst än edra hugg slå ner,
Miskund åt dessa offer bara,
Som tvingas väpna sig mot er;
Men denna kung, den samvetslösa,
Men dessa fränder till Bouillé,
Det tigeryngel, som vi se
Sin egen moder sönderklösa —
Till vapen, frie män, med sabel och med lod!
Framåt! Hvar vi gå fram, skall jorden dricka blod!
Du hemlandskärlek, kom och härda
Vår tappra hämnarskara nu!
O frihet, du tillbedjansvärda,
Var med och kämpa äfven du,
På det du segerns Gud må båda
Att under våra fanor gå
Och så belackarena må
I döden din triumf få skåda!
Till vapen, frie män, med sabel och med lod!
Framåt! Hvar vi gå fram, skall jorden dricka blod!
Barnens strof.
Och när de äldres blod fått rinna,
Så träda vi på banan fram,
Der deras mandoms spår vi finna
Och kampens ärofulla dam.
Med dem vi vilja dela öden
Och blodig svepning likaså;
Ja, om vi dem ej hämnas få,
Vi glada följa dem i döden.
Till vapen, frie män, med sabel och med lod!
Framåt! Hvar vi gå fram, skall jorden dricka blod!