Meddelande om pergamentfragment som hittats i Senatsarkivet (1851)
|
| Källa: Meddelande om pergamentfragment som hittats i Senatsarkivet. Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning (8), s. 252-253. Helsingfors 1851. |
Följande ’’litterära notis’’ hafva vi fått emottaga af dess undertecknade författare:
«Uti årgången 1846 af tidskriften Suomi (jmfr uppsatsen Tvenne medeltidshandlingar derstädes pagg. 202 ff.) hade jag tillfälle att fästa den delen af den Finska allmänhetens uppmärksamhet som hyser deltagande för de framsteg, hvilka fornforskningen inom eget land kan göra, på upptäckten af några äldre böcker och verk från vår medeltid ibland omslagen å räkenskaperna i Kejserliga Senatens arkiv. Jag sökte der äfven förklara, huru de fragmenter, hvilka nu bilda omslagen till sagda räkenskapshäften och som äro lika många fragmenter af medeltids verk, kommit att sålunda förirra sig ifrån deras ursprungliga bestämmelse till ganska profana ändamål, i det jag bemödade mig att ådagalägga, att vid reformationen största delen af de i vårt land befintliga kloster- och kyrkobibliothekerna blifvit annammade och på ett så vandaliskt sätt af vederbörande förstörda. Tillika trodde jag mig, då kunna sluta, att betydligaste parten af dessa bibliotheker — om man så får kalla de jemförelse vis fåtaliga samlingarna af böcker och skrifter, som furmos i våra kloster och kyrkor — bestått af kyrkliga och rituala handböcker jemte andra theologiska och kyrkrättsliga arbeten. Men att äfven andra slags verk der funnits, såsom t. ex. arbeten i Romerska rätten, det bevisar till öfverflöd tillvaron af sådana fragmenter ibland omslagen, och jag vågade till och med antyda, hvad säkerligen då föreföll mången förväget, att derstädes möjligen kunde finnas fragmenter af auctores classici. Snarare än jag kunde hoppas har denna förmodan blifvit bekräftad. Under loppet af de år, som förflutit sedan förenämnda uppsats af mig såg dagen, hafva arbetena i Senatsarkivet blifvit oafbrutet fortsatta och närma sig nu, hvad den äldsta afdelningen beträffar, till sitt slut. Den speciella uppmärksamhet jag redan tidigare egnat åt omslagen, sedan deras vigt blef klar för mig, har jag sedermera ej heller underlåtit att skänka dem och har derunder kommit till allt högre visshet, att de flesta af de hypotheser jag dristat mig att uttala, vare sig om omslagens beskaffenhet och ursprung, eller om våra kyrkors och klosters samlingar, äro fullkomligen grundade. Sålunda hafva anträffats allt flere fragmenter af arbeten i Romerska rätten, dels tryckta, dels till största delen handskrifna, allt flere verk i kanoniska rätten jemte fragmenter af olika slags kyrkliga handböcker, många tryckta, många blott handskrifna, åtskilliga ark af de slags medeltidsverk, som ofta förekomma med titeln Flores (t. ex. »flores sententiarum, flores psalmorum» o. s. v.) och egentligen voro spridda utdrag och samlingar från äldre verk, mest ur kyrkofädernas skrifter m. fl. Till och med hafva handskrifna pergamentsark med Svensk text och till en del på vers anträffats , hvilka synts mig vara öfverlefvor af populära religiösa uppbyggelseskrifter, måhända tillkomna i Nådendals kloster. För den mest betydande vinsten måste jag dock utan jemförelse räkna upptäckten af verkliga fragmenter af den klassiska forntidens skrifter. Tills vidare inskränka de sig till strödda verk af Senecas skrift De beneficiis, af hvilken hittills emellan 20 och 30 ark blifvit igenkända och deribland slutet af andra och början af tredje boken. Men bedrager jag mig ej alltför mycket, torde ock fragmenter af Qv. Curtii Rufi historia om Alexanders fälttåg, en såsom bekant är under medeltiden mycket allmänt läst bok, finnas bland dessa omslag. Jag bör upplysa, att alla dylika fragmenter äro handskrifna och synas härleda sig ifrån 14: e århundradet. Det tillhör den närmaste framtiden att utvisa, huruvidt dessa upptäckter kunna utvidgas och om det blir möjligt att af fragmenterna få tillhopa något större helt, såsom t. ex. Manuale Aboense. Men huru som helst äro de i och för sig nog märkvärdiga och förtjena all uppmärksamhet af den fosterländska fornforskningen. Här är icke rätta stället att redogöra för detaljerna af dessa fynd, hvilket i sinom tid ej skall uteblifva. Men jag har icke kunnat emotstå frestelsen att nu på förhand meddela en kort notis om dessa nya upptäckter till tjenst för de många eller få, hvilka derföre kunna intressera sig.»
Edvard Grönblad.