Milorna

Ur diktsamlingen Hat och kärlek utgiven 1915.
Sidnummer i originalutgåvan: text till och med ”ljungbevuxna ryar.” på sidan 5; till och med ”bröllopsborden.” på sidan [6].

M I L O R N A.

Nu ligger vinternatten allvarsam
och stor kring världen. Under rymden driva
i ändlöst tåg de svarta molnen fram,
och djupt inunder dem på jordens skiva
där stå i mörkret några mörka milor
invid en flod, som svänger fram i krök,
och drömlikt skymta ansikten och bilor
i kvävande och fräna moln av rök.
Igenom stybben glöden lyser matt,
en låga springer fram och flämtar till,
ett stackars litet kuvat liv, som vill
gå ut till strid mot denna stora natt.

Och människor mötas under samma skyar,
de tändas där på ljungbevuxna ryar,
det brinner innestängt i hjärtats rum,
av livets kvava skräck och hat, men mest
det kärlek är ändå, som glöder stum
och någon gång kan spraka upp lill fest
med sken och gnistor i de enkla orden
vid dödens vita bädd och bröllopsborden.

＊＊＊