För en husmoder.
Min Gud, jag är för dig
en svag och syndig kvinna.
Dock har du kallat mig,
din ringa tjenarinna,
att vårda detta hus,
som är mig anbefalldt;
så var du, Gud, mitt ljus
och led mig uti allt!
Vanmäktigt är mitt råd,
och tung min möda blifver,
om ej din helga nåd
mig kraft af höjden gifver.
Skall jag, som Marta, här
bestyra allting väl,
min Gud, mig ock beskär
Marias bättre del.
Gör mig så from, så god,
så städs till frid benägen,
så glad i tålamod,
så huslig och så trägen,
så enkel, utan flärd,
så öppen, ren och sann,
att jag i denna värld,
min Gud, dig täckas kan.
Och efter du mig satt
till moder här för alla,
som du mig gifvit att
omvårda och befalla,
så lär mig i mitt hem
med dygd dem föregå
och icke lägga dem
för mycken börda på.
Lär mig att deras pligt
med vänlig omsorg lätta,
dem varna moderligt,
med saktmod dem upprätta.
Gif att till lifvets ljus
i Kristus jag dem för,
som i ett kristligt hus
en kristlig moder bör.
O Herre, vårda dem
som ingen annan vårdar;
upplys de mörka hem,
de öfvergifnas gårdar,
där ingen bön till dig
från modersläppar går
och ingen ömkar sig
för de betrycktas tår.
I dig är all vår frid:
din hand skall oss beskydda,
din kärlek är alltid
en mur omkring vår hydda.
O Herre, när oss blif,
välsigna allt vårt bo
och efter mödan gif
oss sist en evig ro!
