Min hjärtans allra käraste vän

Min hjärtans allra käraste vän av Elsa Collin

Ursprungligen publicerad i Majgreven 1907. På Wikipedia finns en artikel om Elsa Collin.

Det blir jubel inom mig, när du nalkas,
min hjärtans allra käraste vän,
och jag nödgas ju att le, när du skalkas
för att fröjdas åt ditt leende, min vän.

Jag kan gånga uppå vägarna vida,
jag kan vandra där all aftonen lång
och ej tröttas, ifall du är vid min sida,
Då tyckes mig ej världen nog lång.

Det ljuder melodier, när du talar,
melodier från en vek violin,
som klagar i de bergomstängda dalar
för vek att sjunga stormarnas vin.

Och stark är min käraste bland unga
och smidig som en högrest tall.
Dina ögon uti vrede kunna ljunga,
Du är född till en diktares kall.

Som skald vill min käraste jag drömma,
när vi skilda irra världen vid.
Din däjelighetsbild vill jag gömma
som min ungdoms allra fagraste smid.