1.
Min omsorg, Herre, vare den
Att ingen omsorg hava
Men all den nöd, mig trycker än,
Uti ditt sköt' begrava!
Du lovat sörja själv för allt,
Och mig har du i nåd befallt
Att utan omsorg vara.
2.
Har du, din stora nåd till pris,
Till barn mig velat taga,
Då skall du ock på fadersvis
Försorg om allting draga.
Var dag är du min fader huld,
Var dag förlåter du min skuld
Och leder i all sanning.
3.
Att hava dig till far och vän,
Visst är det nog för jorden,
Då det är nog för himmelen,
Dit jag är kallad vorden.
Så lär mig att ej sörja mer
Men tro, att alltid med mig sker
Din evigt goda vilja!
4.
Ack, sorgfri som den glada sparv
Jag kunde ju få vara,
Jag fått ett rikt, ovanskligt arv,
Det du vill mig förvara;
Och nu för varje dag de ger,
Vad jag behöver — ja, långt mer —
Av dina rika håvor
5.
O, kunde jag nu prisa blott
Din nåd och dina under
Och tacka för allt gott, jag fått,
Och fröjadas alla stunder!
Ja, Herre, Herre, lär du mig
Att vila mera helt i dig
Och leva till din ära!
