Min salig hustru

Min salig hustru av Anna Maria Lenngren

Kariaktur diktad 1795. Tonsatt av Olof Åhlström. Översatt till engelska, My Late Wife, av Philip K. Nelson, 1984.

Det var natt, och månen blänkte
På min trasiga tapet
Sömnlös i min enslighet
låg jag makligt och betänkte
Denna verlds fåfänglighet,

Tänkte på min salig Greta,
Som för knappa fjorton dar
Med plöröser bort jag bar
Utan sorg — ty Gud skall veta
Hvad hon mig i tiden var!

Rann mig nu så bjert i hågen
Hennes skarpa gälla röst,
Hennes digra bruna bröst,
Hennes skeppunds-tyngd på vågen,
När hon vägdes i fjol höst.

Tycktes mig än se dess panna
Utaf vredens norrsken full,
Då hon, för mitt narris skull,
Nyss i flinten på Susanna
Slungade en soppkastrull.

Mindes noga, till exempel,
Hur hon se'n blef lam i ron,
Bar hög klack på ena skon,
Flitigt gick i Herrans tempel,
Ständigt kom i gräl vid bron,

Såg så lifligt i portgången
(Det var sist hon stöpte ljus)
Hur hon stod i sin karpus,^[1]
Gret vid »Visan öfver Fången»^[2]
Och bjöd alla grannar snus,

Ändtlig kom ihåg det sista,
Hur hon, plägad litet grand,
Bräckte benet, fick kallbrand,
Dog och i bronserad kista
Sveptes med citron^[3] i hand.

Karl Warburgs fotnoter i Lenngrens Samlade skaldeförsök, 12:e upplagan 1890

1. Karpus: a) egentligen en landtmanna-mössa med klaffar; b) hufvudbonad i allmänhet, dock af tyngre slag
2. Visor öfver beryktade förbrytares lefnad och bestraffning hafva i alla tider utgjort en begärlig folkläsning.
3. Citronen hörde i forna tider till sorgens sinnebilder.

Externa länkar

På Projekt Runeberg finns noterna till melodin.