En kristens födelsedag.
Min Skapare, som gaf mig lifvet,
min Gud, af dig är allt mig gifvet;
jag tackar dig, jag prisar dig,
att alltid mitt beskärm du blifvit,
att du mig mycken hugnad gifvit
till denna dag så mildelig.
För ringa är jag att dig lofva
för all din trohet, all din gåfva,
din nåd och din barmhärtighet.
Hur vill ett stoft du, Herre, höra?
Och dock, för att mig saliggöra,
du tänkt på mig af evighet.
Du alla mina dagar räknat,
mitt hela lif du har upptecknat,
förrän jag ännu skapad var.
Ja, förr än jag i världen kände
ditt namn, du evige och ende,
du, Gud, mig känt och älskat har.
Du låtit mig till nåden kalla,
ändock dn mina synder alla
af evighet har förutsett.
För mig du gaf din Son i döden,
för mig han bar den bittra nöden
i honom är mig lif beredt.
Jag tackar dig för din förskoning,
för Kristi kärlek och försoning,
som är mitt hopp till evig tid,
för lagens bud och nådens lära,
för ditt beskärm, för hem och kära,
för bröd, för hälsa, tröst och frid.
För Kristi skull du dig förbarme;
förlåt mig, syndige och arme,
allt hvad jag brutit mot din lag.
I mig låt gamla mänskan dödas
och nya månskan i mig födas
fullkomligare dag från dag.
Skall jag på jorden längre blifva,
så vet jag, att du vill mig gifva
allt det som här mig nyttigt är.
Och när du mig vill hädankalla,
så må jag dig min själ befalla
i Jesu namn, o Herre kär!
Dock hur du mina dagar mäter,
så gif att aldrig jag förgäter
att tjena och att prisa dig.
Din nåd och Kristi tro mig lände
till ett nytt lif och salig ände.
Lof ske min Gud evinnerlig!
