Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor/Carl Piper
| ← Hedvig Eleonora Tessin |
|
Nils Bjelke → |
CARL PIPER.
Född d. 29 Juli 1647. Grefve; Kongl. Råd och Statsråd; Öfverste Marskalk; Kansler för Upsala Universitet. Död i Rysk fångenskap på Nöteborg d. 29 Maj 1716.
Åts. C. PIPER. S. R. M. SENAT. CONSIL. STAT. & SVP. MARESC. Bröstbilden, h. s., i prydlig drägt med mantelveck. — Nederst: a k (sammanbundna).
Fråns. TAMEN. ALTIOR. EXTAT. £n hög klippa i hafvet, hvars vågor slå upp mot dess sidor. I afskärn.: NATVS. A. 1647. OBUT. 1716.
Diam. 2014 lin. (20 storl.). Grav. af Arv. Karlsten (det sista af denna gravörs arbeten). (St. på K. Myntet). Slagen af Grefve Pipers enka Christina Törnflycbt kort efter mannens död. Frånsidan afser ej blott fångens kamp mot lidandet, utan äfven uppkomlingens seger öfver afunden. — K. Mk. o. B-n i silfver.
Grefve Piper, redan af Konung Carl XI högt värderad för embetsmannaskicklighet, blef Konung Carl XII:s gunstling och premierminister. Troget, om än stundom knotande, tjenade han och följde Konungen ända till det olyckliga slaget vid Pultava, der Piper föll i Rysk fångenskap. Han förvarades, tidtals under mycket hård behandling, i Moskwa, Petersburg och slutligen på Nöteborg (Schlösselburg) till sin död. Då Ryska Czaren föreslog hans och Rehnschölds utvexling mot fångna Ryska Generaler, vägrade de Svenska fångarne sjelfve att antaga förslaget, på det fienden ej skulle deraf draga fördel för sin här.