Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor/Erik Benzelius sr
← Johan Reinhold Patkul |
|
Christofer Lejonkrona → |
ERIK BENZELIUS.
Född d. 7 Dec. 1632. Th. Dr.; Sveriges Ärkebiskop och Prokansler för Upsala Universitet. Död d. 17 Febr. 1709.
Åts. ER. BENZELIVS. ARCHIEP. VPS. OBIIT. 1709. Bröstbilden, h. s., i ärkebiskopskåpa. — Nederst: c. g. hartm.
Fråns. DOMINE. IEHOYI. FIDVCIA. MEA. A. PVERITIA. MEA. ps. lxxi. v. 5.
Diam. 11 lin. (8 storl.). Grav. af C. G. Hartman, bilden illa kopierad efter en vaxmodell af Arv. Karlsten. (St., söndriga, på K. Myntet). — Slagen flera år efter Benzelii död (på 1730:talet), på föranstaltande af Antiqvarien Nils Hufvudsson Dahl. Hela exemplar äro sällsynta. — K. Mk. o. B-n i silfver.
Benzelius, stamfader för en i Sveriges kyrko- och litterärhistoria ryktbar slägt, hade varit Theol. Professor i Upsala, derefter Biskop i Strengnäs, innan han 1700 blef Ärkebiskop. Han deltog i arbeten för kyrkolagens, handbokens och psalmbokens omarbetande och hade inseende öfver utgifvandet af Konung Carl XII;s kyrkobibel.