Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor/Förord
| ← Innehållsförteckning |
|
Birger Magnusson → |
Den vackra seden, att genom präglade skådepenningar åt efterverlden befästa minnet af berömliga landsmän och dyrbara vänner, har ingenstädes blifvit med trognare omsorg iakttagen än i vårt fädernesland. Vi ega till följd häraf en mycket talrik och i många afseenden värdefull serie af Minnespenningar öfver enskilda Svenska män och qvinnor — ett fosterländskt äreminne i metall, som förtjenar blifva bekant utanför den fåtaliga kretsen af några offentliga eller enskilda medaljsamlare; så mycket hällre som dessa minnespenningar i allmänhet genom smakfullt valda inskrifter och sinnebilder på ett fördelaktigt sätt utmärka sig framför flertalet af dylika konstalster i andra länder. Visserligen träffas i den rika samlingen ett och annat namn af ringare betydenhet, men dessa försvinna bland mängden af mera utmärkta, hvilka i fäderneslandets och kulturens häfder alltid skola betraktas som stjernor af första eller andra ordningen.
Den som först egnat en särskild afhandling åt Svenska minnespenningar af denna art är Archiatern Magnus von Bromell, hvars Illustrissimorum Regni Sveciæ Senatorum et Magnatum Historia Numismatica, tryckt i Upsala Societetens Acta Literaria et Scientiarum Sveciæ för år 1730, upptager i alfabetisk ordning alla i hans samling förvarade minnespenningar öfver Svenska Riksråd eller Kongliga Råd. Denna vackra samling, ärfd efter fadren D:r Olof Bromelius och af sonen betydligt tillökt, inlöstes efter den sednares död af Rikets Ständer och skänktes till Drottning Ulrika Eleonora d. y., efter hvars franfälle den återgick till staten och blef grundstammen till Kongl. Myntkabinettets Svenska afdelning.[1]
Kanslirådet Carl Reinhold Berch bifogade vid slutet af sin bekanta Beskrifning öfver Svenska Mynt och Kongl. Skåde-Penningar, utgifven 1773, en förteckning på Privatorum Skådepenningar, fortsatt till 1812 af Banko-kommissarien Fredrik Silfverstolpe i dess utgifna Supplement till samma arbete. Dessa knapphändiga, efter en otjenlig plan upprättade och icke alltid felfria, beskrifningar kunna på sin höjd för vanliga samlares behof anses tillfredsställande.
Det vackra arbete, Berch påbörjat, med titel: Namnkunniga Svenska Herrars och Fruers Skåde-Penningar afritade och i koppar stuckne, med bifogade Lefvernes-Beskrifningar, hvaraf första och andra »Flocken» utkommo 1777 och den tredje, efter författarens död, 1781, är så mycket mera utförligt. Men medaljbeskrifningarne, med inskrifterna återgifna i Svensk öfversättning, förlora sig som en obetydlig bisak i de vidlyftiga lefnadsteckningarne, — en olägenhet, som dock i någon mån afhjelpes genom de graverade afbildningarne. Att utgifva en fortsättning; af detta, redan temligen sällsynta, arbete skulle i mer än ett afseende hafva varit olämpligt. Dylika utförliga lefnadsteckningar äro numera obehöfliga, sedan vår litteratur blifvit riktad med många omständliga biografiska verk. Samtliga minnespenningarnes återgifvande i koppar- eller stentryck skulle föranleda en betydlig kostnad, till hvars bestridande, för närvarande, icke finnas tillgängliga medel.[2]
Utom dessa arbeten hafva samlare endast haft att rådfråga i senare tid utkomna auktionskataloger, bland hvilka den fullständigaste är upprättad af Kongl. v. Bibliothekarien Gustaf Edvard Klemming öfver Grosshandlaren Johan Scharps åren 1851 och 1853 försålda mynt- och medaljsamling. Men dessa förteckningar kunna, enligt sakens natur, icke betraktas annorlunda än som mer eller mindre ofullständiga alfabetiska register.
Den vettgirige och flitige Vinhandlaren i Stockholm Daniel Georg Nescher, som sjelf egde betydliga samlingar, utarbetade en Beskrifning öfver Enskilde Svenske Personers samt flere till Sverige hörande Utlänningars Skåde-Penningar, och uti Metaller Gutne Portraiter &c. med korta biografiska uppgifter. Hans företal är dateradt d. 1 Oct. 1806, men anteckningarne hafva under flera följande år blifvit fortsatta. Denna handskrift, i tre folioband, nu förvarad i Kongl. Bibliotheket, står i vissa afseenden framför Berchs och Silfverstolpes arbeten, men lider af en alltför tillkonstlad plan och ett stundom nästan löjligt bemödande att, på de lösaste grunder, intaga en mängd af medaljer, hvilka icke med något rimligt skäl kunna införas i en Svensk samling. Att hans med mycken möda och omsorg utarbetade af handling icke blifvit tryckt, kan således ej anses som någon stor förlust för vår litteratur.
Den beskrifning, hvilken nu, på Kongl. Witterhets Historie och Antiqvitets Akademiens bekostnad, allmängöres, skiljer sig både till plan och framställningssätt så väsendtligt från föregående arbeten, att någon redovisning torde böra meddelas.
Författaren har ansett en kort, men noggrann, beskrifning öfver hvarje minnespenning, med hvad till dess förklaring och historia är nödigt, böra blifva hufvudsak. De biografiska uppgifterna hafva, på förut anförda skäl, meddelats så enkla som möjligt. Men då dessa uppgifter skulle för den, som icke egnat sig åt historiska studier eller saknar tillgång till större biografiska verk, blifva föga upplysande, har författaren, efter medaljbeskrifningen, för hvarje person af mera framstående märkvärdighet tillagt några ord i afsigt att fästa uppmärksamhet på dess egenskaper och betydelse i det offentliga lifvet eller i bildningens historia, och med detsamma gifva en ledning att rätt uppfatta innehållet och värdet af minnespenningarnes inskrifter och sinnebilder. För ofullständigheten i dessa teckningar väntar författaren välvilligt öfversende af en hvar, som lärt inse svårigheten att i några få ord uppfatta ett rikt ämne. De må endast betraktas som ledande anvisningar för den som behöfver och önskar på annat håll söka fullständigare underrättelser.
För hvarje minnespenning angifves, så vidt det varit möjligt, hvilket år, af hvem och af hvilken anledning den blifvit präglad, gravörens namn, stället der stamparne förvaras, — allt förhållanden, åt hvilka man i äldre beskrifningar föga eller vanligen alls icke egnat nägon uppmärksamhet.
För att bestämma medaljers storlek, uppgjorde Berch en skala, graverad och intagen i hans här ofvan anförda Beskrifning, upptagande 26 olika »storlekar», hvilken skala alltsedan blifvit följd och ännu i dag, äfven i offentliga handlingar, åberopas. Då denna godtyckliga måttstock är känd endast af dem, som kunna rådfråga Berchs omnämnda arbete, har författaren ansett ändamålsenligare att angifva minnespenningarnes diameter i Svenska decimal linier. Af undseende för samlare, som ännu hänga fast vid gamla vanor, anföres likväl, inom parenthes, storleken efter Berchs skala. Det bör härvid anmärkas att minnespenningar, som icke äro präglade i ring, utan hafva krusad, mer eller mindre ojemn kant, variera betydligt, så att olika exemplar af samma penning kunna i afseende på genomskärningen skilja sig en hel linie och stundom något derutöfver.
Författaren har ansett sig böra förkasta Berchs, af senare författare och i de flesta samlingar bibehållna eller ytterligare förkonstlade plan, att fördela minnespenningarne i vissa grupper, bestämda efter personernas kön, stånd, embete, yrke, lärdoms eller konstnärs rykte m. m. — indelningar, hvilka i många fall äro omöjliga att följdriktigt genomföra, och derför, till en del, redan af Silfverstolpe utbyttes mot den enklare, men icke mindre otjenliga, alfabetiska ordningen. En medaljsamling af denna art, särdeles då den är så talrik som den Svenska, kan och bör betraktas som en fortgående kommentar till fäderneslandets politiska och kultur historia. För detta ändamål passar endast den kronologiska följden, hvilken äfven med afseende på graveringskonstens utbildning och vexlingar blifver mest upplysande. Af sådan anledning har författaren till grund för anordningen lagt personernas dödsår. De få ännu lefvande personer, öfver hvilka minnespenningar blifvit präglade, följa derpå i ordning efter födelseåren.
Hvarje samlare af minnespenningar öfver Svenska enskilda personer har utan tvifvel stundom varit tvekande i afseende på vissa medaljer, huruvida de bordt i hans samling upptagas eller derifrån uteslutas. Författaren har, hvad personerna angår, gjort sig till regel, att här som Svenskar intaga äfven sådana, som, födda och uppfostrade inom vårt land, sedan gått i främmande makters tjenst eller af annan orsak bosatt sig utom fäderneslandets gränser; likaledes utländingar, hvilka hos oss blifvit upphöjda i adeligt stånd, anställda i rikets tjenst inom landet, genom giftermål eller på annat sätt vunnit Svensk medborgarerätt. Deremot har han ansett sig icke böra upptaga utländingar, som blott någon tid varit af Sveriges regenter använda i ministeriela värf eller krigstjenst, utan att blifva medlemmar af Svenska samhället. — Med afseende på sjelfva minnespenningarne har författaren trott sig böra i hufvudsamlingen upptaga alla, som äro präglade, om ock blott ensidiga; men af gjutna medaljer endast sådana, som hafva upphöjda figurer eller inskrifter på båda sidorna. Äfven kongliga och andra allmänna minnespenningar, vare sig inhemska eller utländska, när på dem förekomma inskrifter eller figurer, som tydligt afse någon enskild Svensk person, hafva här fått plats. Att till följd af denna plan äfven en och annan minnespenning, som utomlands blifvit präglad i afsigt att skymfa en slagen Svensk hjelte, här blifvit intagen, bör icke anses sårande, hvarken för fosterlandskänslan eller den enskilda mannens heder. Man präglar icke medaljer, för att fira en seger öfver en obetydlig, föga fruktad fiende.
Från samlingen hafva blifvit uteslutna offentliga, med Konungens bröstbild på Åtsidan försedda, belöningspenningar, t. ex. »för medborgerlig förtjenst», »för nyttiga uppfinningar» m. m., ehuru den belönade personens namn derå blifvit prägladt, af hvilka, i öfrigt likformiga, penningar årligen ett stort antal utdelas, äfvensom de medaljer, hvilka kongliga personer gifva som belöning för lång och trogen tjenst vid hofvet. Dessa, stundom endast i ett exemplar präglade, penningar, bestämda att offentligen bäras, äro mera att betrakta som förtjensttecken, motsvarande ordensdekorationer, än som minnespenningar.
Åtskilliga samlare förvara som stora sällsyntheter afslag i bly eller tenn af misslyckade och ogillade eller vid härdningen söndersprungna stampar. Af dylika afslag, hvilka äro att förlikna vid boktryckarnes korrekturark, har författaren upptagit endast några få, som icke blifvit omarbetade och af en eller annan orsak aldrig blifvit fulländade och allmängjorda.
Förkortningar i namn och titlar har författaren endast i några få fall ansett sig behöfva särskildt förklara, emedan de flesta äro af den beskaffenhet, att hvarje språk-kunnig läsare, med ledning af de biografiska uppgifterna, lätteligen kan tyda dem. Öfriga inskrifter finnas fullständigt anförda i det öfver dem upprättade registret, pag. 367—393, med angifvande af de klassiska auktorer eller andra författare, ur hvilkas skrifter åtskilliga deribland blifvit hemtade.
Till ett särskildt Bihang har författaren hänvisat åtskilliga ensidiga gjutna minnespenningar, med eller utan upphöjd skrift kring bröstbilden, de flesta försedda med inristade eller inslagna inskrifter på den släta baksidan. Ehuru dessa icke ansetts förtjena plats i hufvudsamlingen, hafva de likväl icke bordt helt och hållet uteslutas, alldenstund de förekomma i alla större medaljsamlingar, och i många kataloger samt andra, så väl inhemska som utländska, skrifter anföras blandade med präglade minnespenningar. Några deribland ega jemväl i artistiskt afseende ett värde, som berättigar dem till samlares uppmärksamhet. Med få undantag hafva dessa, genom försorg af Assessoren N. Keder, Gravören R. Faltz eller Kanslirådet C. R. Berch, blifvit gjutna efter medaljonger, skurna i elfenben af den berömde Franske snidaren Jean Cavailler, som i senare hälften af 17:de århundradet uppehöll sig i Sverige, eller efter andra samtida artisters vaxmodeller, att som uttryck af vördnad eller tillgifvenhet lemnas åt samtida mæcenater och vänner. Emedan de alla hafva tillkommit under slutet af sjuttonde eller början af adertonde århundradet, och således tillhöra ett begränsadt tidsrum, har författaren vid deras beskrifvande funnit sig böra föredraga den alfabetiska ordningen framför den kronologiska.[3] Ifriga samlare hafva förskaffat sig dylika afgjutningar af medaljörers vaxmodeller äfven från senare tid, men då dessa sakna all inskrift, har författaren lemnat dem utan afseende.
På det denna beskrifning må tillika blifva en katalog öfver de tvenne offentliga myntsamlingar, författaren snart ett fjerdedels århundrade haft under sin vård och efter förmåga sökt göra fullständiga, angifves för hvarje minnespenning, huruvida exemplar deraf finnas i Kongl. Myntkabinetts (K. Mk.) och i Bankens samling (B__n). Endast i de fall när en minnespenning saknas i båda dessa kabinetter, har någon annan samling blifvit angifven.
Några få teckningar hafva blifvit intagna, för att visa prof på Svenskt medaljarbete från olika tider och med detsamma framställa bilden af en och annan bland de många här förekommande personer, hvilka utgöra fäderneslandets ära. Till detta ändamål hafva blifvit begagnade 25 af de för Berchs »Svenska Herrars och Fruers Skådepenningar» graverade afbildningar, genom öfvertryck transporterade på sten från de i K. Witterhets Historie och Antiqvitets Akademiens archiv förvarade kopparplåtarne. De öfriga 33 teckningarne hafva blifvit efter medaljerna utförda af Artisten C. F. Lindberg och graverade på sten af Artisten O. L. Anderson. Det lithografiska trycket har blifvit besörjdt af Gravyrtryckaren A. M. Spong. Stockholm den 1 December 1860.
- ↑ Redan Elias Brenner, Svenska myntkunskapens grundläggare, hade för afsigt att utgifva en afhandling om »Privatorum Äre-penningar», men blef icke dermed färdig. Hans värdige, i skarpsinnghet öfverlägsne, medtäflare Nils Keder anför i sin år 1728 tryckta Catalogus Nummorum Sueo-Gothicorum ... in Museo Graingeriano (egentligen Brenners samling) åtskilliga minnespenningar öfver Svenska privatpersoner, hvilkas beskrifning blifvit tagen till föresyn af Hr Bromell.
- ↑ För bokvänner må här nämnas att de graverade kopparplåtarne till Berchs sistnämnda arbete, 57 stycken, förvaras i K. Witterhets Historie och Antiqvitets Akademiens archiv. Af dessa plåtar äro 37 graverade för den aldrig utkomna fortsättningen, upptagande följande minnespenningar, hvilka i denna Beskrifning förekomma på anförda ställen: Appelbom, C. pag. 67, n. 1 och 2. — Bancks, J. pag. 102. — Benzelius, Er. d. ä. p. 78. — Benzelius, Er. d. y. p. 126, n. 1. — Brenner, El. p. 85, n. 1 och 2. — Brenner, S. El. född Weber, p. 110. — Cronström, A. p. 64. — De Geer, Cath. C. f. Ribbing, p. 221, n. 1. — Elvius, P. p. 133, n. 1. — Fehman, C. f. Tham, p. 130. — Grill, Ant. o. Elis. p. 104. — Gyllenborg, C. p. 130, 131, n. 1 o. 2. — Görtz, G. H. i förening med Patkul, J. R. p. 76, n. 1 och 77 not. — Hedlinger, J. C. p. 169, 170, n. 2, 4, 6. — Hiärne, U. p. 101, n. 1, 2. — Hårleman, C. p. 136, n. 1. — Hårleman, Eva J. f. Barssen, p. 129. — Iser, M. p. 103. — Karlsten, A. p. 92, n. 1. — Keder, N. p. 113—116, n. 1—6, 8. — Krell, C. M. f. Rönlig, p. 104. — Lejoncrona, Chr. p. 78, 79, n. 1—3. — Lewenhaupt, C. E. p. 125. — Liewen, B. p. 73. — Palbitzky, A. R. f. Kevenhüller, p. 31, n. 1, 2. — Palbitzky, M. p. 44. — Piper, C. Fr. p. 168. - Precht, B. p. 120. — Påfvenfelt, Beata (Berchs Beskr. p. 368, n. 203), en oval medalj med inristad inskrift, hvilken Författaren ansett icke förtjena att upptagas. — Rålamb, C. S. f. Sack, p. 201. — Sack, E. f. Bjelke, p. 195. — Salberg, C. f. Specht, p. 98. — Schefferus, J. p. 45. — Sparre, T. p. 50, n. 1. — Stierncrona, G. p. 100. — Stralenheim, H. p. 111, n. 1, 2. — Strokirch, M. p. 99. — Tessin, C. G. p. 162, n. 1, 2. — Thegner, O. p. 59. — Törnflycht, O. p. 119, 120, n. 1, 2. — Watrangh, C. H. p. 113. — Örnfelt, M. f. Appelberg, p. 46; samt en medalj öfver Drottning Christina, graverad genom försorg af Professor Jon. Hambræus. — För fortsättningen af texten finnas i Akademiens förvar endast några lösa genealogiska anteckningar.
- ↑ Berch har i sin Beskrifning öfver Svenska Kongl. Mynt och Skådepenningar icke upptagit dessa minnespenningar, endast (pag. 370—372) anfört namnen på de genom sådana »i metall gutne Portraiter» hedrade personer, öfver hvilka icke riktiga minnespenningar blifvit präglade eller gjutna. Åtskilliga deraf äro beskrifna i Keders Catalogus Nummorum Sueo-Gothicorum ... in Museo Graingeriano, pag. 105—115.