Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor/Magnus Stenbock
| ← Elias Brenner |
|
Arvid Karlsten → |
MAGNUS STENBOCK.
Grefve. Född d. 12 Maj 1664. Kongl. Råd; Fältmarskalk; Generalguvernör i Skåne, Halland och Bleking; Vald till Kansler vid Lunds Universitet, men i denna befattning aldrig af Konungen stadfästad; Tillfångatagen vid kapitulation i Tönningen d. 17 Maj 1713 och död på Fredrikshavns fästning i Köpenhamn d. 23 Febr. 1717.
1.
Åts. CAROLVS. XII. D G. REX SVECIAE. Konung Carls bröstbild, h. s., i harnesk med mantelveck.
Fråns. DANI. E. SCANIA. EIECTI. Ryktet, en bevingad qvinna, blåsande i sin basun och framräckande en lagerkrans, flyger öfver marken. I afskärn.: vltore. deo. per. steenbockivm. D. 28. FEBR. A. 1710.
Diam. 1412 lin. (12 storl.). Slagen i Tyskland, i anledning af den lysande seger, Gr. Stenbock med sin bondehär vann vid Helsingborg d. 28 Febr. 1710 öfver Danskarne, hvilka dels stupade eller tillfångatogos, dels jagades öfver Sundet. Sällsynt. — K. Mk. o. B-n i silfver.
Fins med liknande Åtsida, men af helt annan, något mindre, stamp (14 lin. diam.). — K. Mk. o. B-n i silfver (bland Kongliga).
2.
Åts. DEO VINDICE. Ryktet, flygande, blåser i sin basun och håller i venstra handen ett upprulladt blad med inskrift: scania liberata. I afskärn.: D. 10 MARTII 1710.
Fråns. . QUIS CREDERET . En stenbock stångar en elefant, så att han fallande drager sig baklänges. Vid nedra kanten: sic monstra pellere regno.
Diam 11 lin. (8 storl.). Slagen i Hamburg med anledning af Gr. Stenbocks nyss nämnda seger vid Helsingborg d. 28 Febr. (efter nya stilen d 10 Mars) 1710. Elefanten afser Danmark. Artisten tycks hafva tänkt på Danskarnes minnespenning öfver slaget vid Nyborg (se Gust. Otto Stenbock, pag. 51). Sällsynt. — K. Mk. i silfver; B-n i silfver (bland Kongl. medaljer).
3.
Åts. CAROLUS. XII. D. G. REX. SVECIAE. Konungens bröstbild, h. s., i harnesk och mantelveck. Under axeln: a k (sammanbundna).
Fråns. LVSVS. ET. IVBILA. SVECIS. Solguden åkande i en fyrspänd vagn öfver stenbockens tecken i djurkretsen. Nedanför synas moln öfver ett bergigt landskap. I afskärn.: dani. et. saxones. deo. vltore. a. stenbokkio. ad. gadebvsch. svb. solst. brvm. A. 1712. VICTI.
Diam. 1712 lin. (16 storl.). Grav. af Arv. Karlsten. Slagen i anledning af Svenskarnes ryktbara seger, under Gr. Stenbocks befäl, öfver de till antalet betydligt öfverlägsna Danskarne och Sachsarnes med dem förenade trupper vid Gadebusch i Meklenburg d. 20 Dec. 1712. — B-n (bland de Kongl.) i silfver.
Med denna Frånsida finner man stundom förenad någon annan Åtsida bland Konung Carl XII:s medaljer af liknande storlek. — K. Mk. o. B-n tlera, bland de Kongliga.
4.
Åts. CONSPIRAT SIDUS AMICUM. En stenbock stångar en elefant. I afskärn.: die xx. dec. 1712. sole capricornum imngred. clades facta ad gadebusch.
Fråns. ILLE FERIT CORNU, HUNC TU NUNC DANE CAVETO, ET FERIET RUSSUM CORNIBUS ILLE SUIS. En stenbock kämpar mot en drake. I afskärn.: sVeCo MILITE InCensa arDet eheV aLtona.
Sida:B E Hildebrand, Minnespenningar öfver enskilda (1860).djvu/114 Sida:B E Hildebrand, Minnespenningar öfver enskilda (1860).djvu/115 Sida:B E Hildebrand, Minnespenningar öfver enskilda (1860).djvu/116 Diam. 2112 lin. (21 storl.). Slagen förmodligen i Tyskland; åtminstone hafva Danskarne förnekat att denna minnespenning utkommit i deras land. Gravören af denna, likasom af flera bland de föregående smädemedaljerna, har blygts att utsätta sitt namn. Figurerne och inskrifterne afse Holsteinska regeringens tvetydiga förfarande, då den, oaktadt den förklarade neutraliteten, gifvit Kommendanten Wolff hemliga ordres att insläppa Stenbock och Svenskarne i Tönningen, — fästningens utrymmande af Svenskarne och dess uppgifvande följande året af den Holsteinska besättningen, — Holsteinarnes fåfänga yrkande att Hertig Carl Fredrik borde anses som myndig, — samt i öfrigt Danmarks politiska ställning vid denna tid i förhållande till de öfriga Europeiska regeringarne. — K. Mk. o. B-n i silfver.
Magnus Stenbocks namn står med ära tecknadt i Sveriges häfder, ett af de mest framstående i den Carolinska hjeltesagan, och lefver ännu i folkets sägner och sånger. Bildad både i Svensk och utländsk krigstjenst, vann han genom sin tapperhet och rådighet i slaget vid Narva utmärkelse och förtroende hos Konung Carl, hvars strider och faror han delade till 1707, då han som Generalguvernör öfver Skåne återvände till Sverige, att skydda denna provins mot fiendtliga anfall. Detta förtroende motsvarade han på ett ärofullt sätt, då han med en oöfvad här af bonddrängar från Småland dref Danskarne tillbaka och vid Helsingborg d. 28 Febr. 1710 i grund slog deras samlade krigsmakt. Två år derefter gick han som General en Chef öfver Svenska hären till Tyskland, vann en lysande seger vid Gadebusch i Meklenburg öfver en till antalet betydligt öfverlägsen här af Danskar och Sachsare; drog derefter till Holstein, der Altona, uppfylldt af krigsförråd för fienderna, uppbrändes. Denna våldsbragd, fastän icke ovanlig i krig, har vid Stenbocks namn fästat en fläck, som icke kunnat utplånas genom förklaringen att han dertill blifvit föranledd af Generalen Grefve Wellingks råd. Derefter instängd i Tönningen, utblottad på penningar och krigsförnödenheter, nödgades han gifva sig fången med sina 11000 man, med förbehållen utlösningsrätt. Men denna utlösning blef aldrig verkställd och Stenbock qvarhölls till sin död i Köpenhamn, under första året väl behandlad, men sedan inkastad i ett afskyvärdt fängelse på Fredrikshavns fästning. Den käcke krigaren egde i hög grad talets gåfva och förde med ledighet pennan, äfven i bunden skrifart. Hans konstsvarfvade arbeten hafva vunnit stort rykte och förevisas i många museer.