Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor/Tillägg

Tillägg.^[1]

AXEL OXENSTIERNA.

(Vid pag. 24).

6.

Åts. Densamma som till föregående N:o 5.

Fråns. NATUS HOLMIAE IN SVECIA AN. M. D. LXXXIII. OBIIT AN. M., DC. LIV. Under en linea: series numismatica universalis virorum illustrium. — m. dccc. xxi. Nederst: durand edidit.^[2]

Diam. 14 lin. (12 storl.). Grav. 1821 af Joh. Salmson i Paris för Durands serie af minnespenningar öfver ryktbara män af alla nationer. Den här förekommande oriktiga uppgiften på Oxenstiernas födelseort gaf anledning att prägla en ny Frånsida, den under N:o 5 upptagna. — H. K. H. Hertigen af Östergötland Prins Oscars samling i bronz.

CARL VON LINNÉ.

(Vid pag. 192).

11.

Åts. THE 24 CLASSES OF PLANTE BY LINNÆEUS inom en liten prickad dubbelcirkel. Från denna cirkel utgå som radier namnen på klasserna i Linnés sexualsystem, sålunda: monandria 1 diandria 2 triandria 3 tetrandria 4 pentandria 5 hexandria 6 hepandria 7 octandria 8 enneandria 9 decandria 10 dodecandria 11 icosandria 12 polyandria 13. Öfverst en upprättstående pil. Vid hvarje klassnamn förekommer en vext, representerande klassen.

[ 432 ] Fråns. C. LINNÆUS BORN 1707. Linnés bröstbild, v. s., i tidens drägt, med örten Linnæa i knapphålet, inom en liten prickad dubbelcirkel. Från denna utgå som radier, i fortsättning från Åtsidan, de återstående namnen af sexualsystemets klasser: {{sc|didynamia 14 tetradynamia 15 monadelphia 16 diadelphia 17 polyadelphia 18 syngenesia 19 gynandria 20 monoecia 21 diodecia 22 polygamia 23 cryptogamia 24. Öfverst en pil och vid hvarje klassnamn en vext, som på andra sidan.

Diam. 16 lin. (14 storl.). Enligt uppgift slagen (före 1835) genom försorg af Svenska Konsuln i Birmingham. — Brukspatron C. Östbergs samling i Engelskt tenn.^[3]

CARL MICHAEL BELLMAN.

(Vid pag. 236).

4.

Åts. C. M. BELLMAN. F. 1740. D. 1795. Hufvudet, h. s., med krans af lager och vinranka, kopieradt efter N:o 2. — Nedanför: l. bormann. — Utan frånsida.

Diam. 1312 lin. (11 storl.). Grav. af L. Bormann i Stockholm 1858, på anmodan af några Ledamöter i ordenssällskapet Par Bricole. Stampen, som förvaras hos gravören, blef icke härdad och Frånsida har icke blifvit graverad. — K. Mk. o. B-n i tenn, galvanoplastiskt försilfrad.

CARL BERNHARD WADSTROM.

Född d. 19 April 1746. Öfver Direktör öfver Svenska Kontrollverket; Ledamot i K. Commerce Collegium. Död i Paris d. 5 April 1799.

Åts. CAR. BERN. WADSTRÖM DIRECT. SUPR. Bröstbilden, v. s. — Nedanför: l. a.

[ 433 ] Fråns. LIBERTAS MERITIS EST MIHI FACTA TUIS. (Orden ur Ovid.). En neger, sittande under ett palmträd, läser i en bok, belyst af den uppgående solens strålar. I afskärn.: juris humani ardens defensor ob. mdccxcix.

Diam. 1014 lin. (7 storl.). Grav. af Fru Lea Ahlborn, född Lundgren. (St. på K. Myntet). Slagen af Svenska Akademien 1860.^[4]

Wadström förenade ihärdig företagsamhet med grundliga insigter i bergsvetenskap, mekanik och andra kunskapsämnen, hvarför han ock inom fäderneslandet användes i många vigtiga uppdrag vid kanalbyggnader, grufarbeten, fabriksanläggningar m. m. Från Solingen hemförde han arbetare, hvilka så förbättrade Svenska vapensmidet, att det kunnat täfla med utlandets bästa arbeten i samma väg. Men hans lifliga själ fann icke tillräcklig verkningskrets inom dessa praktiska bestyr. Återkommen från en resa i offentligt uppdrag till Afrikas vestkust, begaf han sig 1788 till England, uppträdande i detta land, äfvensom senare i Frankrike, med brinnande nit och storartade planer för negerslafveriets afskaffande, hvilket han ansåg bäst kunna åstadkommas genom koloniers anläggande på Afrikas kuster, samt för en högre bildnings spridande bland den svarta befolkningen. För detta ändamål utgaf han skrifter, som väckte stort uppseende, och deltog med Wilberforce, Gregoire m. fl. i stiftandet af föreningar inom både England och Frankrike. Sjelf upplefde han icke slutet af den kamp, åt hvilken han egnat de senare åren af sin lefnad; men redan åtta år efter hans död utkom i England den vigtiga akt, som bröt stafven öfver slafsystemet. De idéer Wadström utsått hafva efter hand burit god frugt, ehuru det ännu torde dröja någon tid, innan de vinna fullständig seger.

'

[ 434 ]

NILS GABRIEL SEFSTRÖM.

(Vid pag. 336).

2.

Åts. N. G. SEFSTRÖM M. D. PROF. DIRECT. SCHOL. MET. FALUN. Bröstbilden, h. s. Nedanför: N. 1787. O. 184ö.

Fråns. QUEM DOCUIT MULTAQUE INSIGNEM REDDIDIT ARTE. (Orden ur Virgil.). Vulcanus sittande vid sitt städ, hamrande på ett jernstycke, blickar upp till Minerva, som står vid sidan med handen visande på hans arbete. I afskärn.: socio de arte chem. et re metall. opt. merito reg. acad. sc. svec. 1861.

{{m|Diam. 1012 lin. (7 storl.). Sålunda föreslagen att präglas af K. Wetenskaps Akademien 1861. Figurerna och omskriften afse Sefströms oförgätliga förtjenst, att hafva genom sina kunskaper i kemi och närbeslägtade vetenskaper infört väsentliga förbättringar inom bergsväsendet i allmänhet och jernhandteringen i synnerhet.

GUSTAF ADOLF SPARRE.

Grefve. Född d. 4 Sept. 1802. Justitiæ Statsminister, derefter President i Svea Hofrätt; Kansler för Universiteten i Upsala och Lund; Riddare och Kommendör af K. Maj:ts O. och Ordens Kansler; Ledamot af K. W. A. och af K. W. H. o. A. A.

Åts. GREFVE GUSTAF ADOLF SPARRE. Bröstbilden, h. s.

Fråns. ANDRA GÅNGEN LANDTMARSKALK 1859—1860. En eklöfskrans. Inom kransen: HÖGSINT INSIGTSFULL RÄTTRÅDIG. Vid nedre kanten: riddersk. och adelns erkänsla.

Diam. 17 lin. (15 storl.). Slagen af Ridderskapet och Adeln vid 1859—1860 års riksdag.^[5] [ 435 ] Grefve Sparre blef Häradshöfding 1830; Assessor i Svea Hofrätt 1835; Kammarherre hos H. K. H. Kronprinsen 1838; Justitiæråd 1840; President i K. Kammar Collegium 1847; Justitiæ Statsminister 1848—1856; Riddare och Kommendör af K. Maj:ts O. 1850; President i Svea Hofrätt 1856; Ordens Kansler 1858; Kansler för Universiteten i Upsala och Lund 1859. Var Landtmarskalk vid riksdagarne 1847—1848 och 1859—1860.

↑ Tilläggen är placerade på angivna sidor förutom de två tillagda personerna.
↑ Randskrift på bronz-exemplar: monachii.
↑ Beskrifningen på denna minnespenning, hvilken författaren icke sett, är meddelad af Kongl. v. Bibliothekarien G. K. Klemming.
↑ I Biograf. Lexicon öfver namnkunnige Svenska män, 19: 142, uppgifves att Jernkontoret slagit en medalj öfver Wadström vid hans hemkomst från Solingen, och trovärdiga personer hafva uppgifvit att Wadströms dotter egde en sådan. Då i Jernkontorets eller Kongl. Myntets samlingar icke förvaras några stampar till en dylik minnespenning och exemplar deraf icke förekomma i någon Svensk medaljsamling, och icke heller i Silfverstolpes Supplement till Berch härom finnes någon underrättelse, torde man kunna antaga att Jernkontoret till Wadström, lika som till mången annan af Svenska jernhandteringen förtjent man, lemnat ett exemplar af sin stora belöningsmedalj, som slogs till minne af Kontorets stiftelse 1747 (Berch, Beskr. p. 283, n:o 44), och att detta gifvit anledning till den anförda sägnen.
↑ Beskrifningen öfver denne och de båda nästföregående, ännu icke präglade, minnespenningarne är här intagen efter de förslag, som i K. Witterhets Historie och Anti- qvitets Akademien blifvit uppgjorda och gillade. Det har således icke varit möjligt att bestämdt angifva sådana enskildheter, t. ex. i afseende på bröstbildens anordning m. m., som ensamt bero på modellören eller gravören. Möjligtvis torde ock utrymmet å minnespenningen kunna föranleda någon ändring i ordens förkortningar. Graveringen kommer att besörjas af Fru Lea Ahlborn.

[1] Tilläggen är placerade på angivna sidor förutom de två tillagda personerna.

[2] Randskrift på bronz-exemplar: monachii.

[3] Beskrifningen på denna minnespenning, hvilken författaren icke sett, är meddelad af Kongl. v. Bibliothekarien G. K. Klemming.

[4] I Biograf. Lexicon öfver namnkunnige Svenska män, 19: 142, uppgifves att Jernkontoret slagit en medalj öfver Wadström vid hans hemkomst från Solingen, och trovärdiga personer hafva uppgifvit att Wadströms dotter egde en sådan. Då i Jernkontorets eller Kongl. Myntets samlingar icke förvaras några stampar till en dylik minnespenning och exemplar deraf icke förekomma i någon Svensk medaljsamling, och icke heller i Silfverstolpes Supplement till Berch härom finnes någon underrättelse, torde man kunna antaga att Jernkontoret till Wadström, lika som till mången annan af Svenska jernhandteringen förtjent man, lemnat ett exemplar af sin stora belöningsmedalj, som slogs till minne af Kontorets stiftelse 1747 (Berch, Beskr. p. 283, n:o 44), och att detta gifvit anledning till den anförda sägnen.

[p434-5] Beskrifningen öfver denne och de båda nästföregående, ännu icke präglade, minnespenningarne är här intagen efter de förslag, som i K. Witterhets Historie och Anti- qvitets Akademien blifvit uppgjorda och gillade. Det har således icke varit möjligt att bestämdt angifva sådana enskildheter, t. ex. i afseende på bröstbildens anordning m. m., som ensamt bero på modellören eller gravören. Möjligtvis torde ock utrymmet å minnespenningen kunna föranleda någon ändring i ordens förkortningar. Graveringen kommer att besörjas af Fru Lea Ahlborn.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]