←  Betraktelser vid ett kasernfönster af en gammal uhlan
Samlade dikter af G. L. Sommelius
av Gustaf Lorentz Sommelius, Christoffer Eichhorn

Mitt fosterland
Våren  →


[ 44 ]

Mitt fosterland.

 
Fast sången ljuder ljuft i söderns dalar,
Men dof och dyster uppå Seves fjäll
(Der sjunga vakor, inga näktergalar
Slå drillar uti Sverges vinterqväll).
 
Dock söderns land mot nordens ej jag byter:
Mig fröjdar Bores sång vid Frejas sken,
När det mot is och frusen snö sig bryter
Och lyser matt på mossig bautasten.
 
Då månan glänser ibland hvita skyar,
Och näcken vid en flod sin harpa slår,
Hvart minne uti själ’n sig skönt förnyar,
Och Saga som en ros i blomma står.

Hör, forsen hvirflande i fallet brusar!
Se, vintergatan glittrande och kall!
Ack, blott det höga nordiska mig tjusar;
Mig fröjdar strömkarl'ns sång och böljans svall!

[ 45 ]

 
Men af allt herrligt jag i norden finner,
Jag mest dig älskar, Sverges väna mö!
Så klart i hjertat kärlekslågan brinner,
Och purpurmoln förgylla kindens snö.

Och nordens yngling, härdad uppå fjällen,
Liksom det stål, hvarmed han lagrar skär,
Står glad och fri i höga stjerneqvällen
Och bergfast trohet åt sin fästmö svär.

Du stolta land, som jern och Carlar hyser,
Hvars fästning emot norr är polens is,
Hvars haf om vintern till en brygga fryser,
O, dig ske evigt ära, lof och pris!