Mitt hjerta i Höglandet dväljs, men ej här,
I Höglandet jagten så lockande är,
Der jagar det rådjur bland skogarnes snår —
I Höglandet dväljs det, hvarthän jag än går.
Farväl du mitt Högland, farväl du min nord,
Du tapperhets vagga, du älskade jord!
Hvarthän jag än vandrar, hvarthän det än bär,
Blir Höglandets kulle för evigt mig kär.
Farväl då I klippor betäckta med snö,
I grönskande dalar, du djupblåa sjö;
Farväl då I skogar på stupande brant,
I brusande strömmar vid klippornas kant!
Mitt hjerta i Höglandet dväljs, men ej här;
I Höglandet jagten så lockande är,
Der jagar det rådjur bland skogarnes snår —
I Höglandet dväljs der, hvarthän jag än går.