En trogen Själs morgon-andakt.
1.
Mitt Ljus, mitt Lif, o Jesu kär!
Nu framgår dagen sköna,
Men själens öga blott begär,
Ljus af Ditt ljus att röna.
2.
Du har i natt bewarat mig,
Då jag det sjelf ej kunnat,
Och åter ut på lifwets stig
Med helsan träda unnat.
3.
Mitt lif på nytt Du skänker mig,
Det will jag Dig förskrifwa,
Att med ny trohet älska Dig,
Dig tacka, lydig blifwa.
4.
Mig sjelf till gåfwa jag Dig bär:
Dig i min själ förklara,
Så att hon blott Ditt redskap;
Min kropp försörj, bewara.
5.
Ack, genomträng med lifsens saft
Mitt hjerta, sinnen, tankar;
Betrygga mig med Andans kraft,
Trons sköld och hoppets ankar.
6.
Min Herde god! blif när Ditt får,
Låt mig Din röst städs höra,
Och wärdes, när jag wilse går,
Mig åter till Dig föra.
7.
Tryck Din närwarelse i mig,
Fräls mig från frestarns snara,
Att jag må, oförförd med Dig,
I allt förenadt wara.
8.
Om Du, blott Du mitt nöje är,
Min skatt, min tröst, min ära,
Jag ingen annan del begär:
O, war då du mig nära!
9.
Till hörsamhet och helgelse
Min hog o Gud, du böje,
– I werksamhet och lidande,
I hwila och i nöje.
10.
Ack! wisa mig hwar lefnadsstund,
Hur jag skall Dig behaga,
Och led mig i Din nåds förbund,
Och mig med kärlek aga.
11.
Min wilja böj, mig krafter gif,
Att från allt ondt mig wända,
Och wärdes för mitt högre lif
Din Andas ljus mig sända.
12.
Gif kraft, ifrån mig sjelf att dö,
I Dig allena lefwa;
Och qwäf allt, hwad som will förströ,
Och mig i synd inwerfwa.
13.
Allt skapadt mig förakta lär,
Om Ett blott angelägen,
Och som en fremling wandra här,
Som suckar under wägen.
14.
Mig genomträng och elda nu,
Du kärleks-låga rena!
O höga Himla-skatt! blif Du
Mitt föremål allena.
15.
Ack! led mig med Din kärleks hand,
Att aldrig från Dig träda,
Tills en gång, i ett bättre land,
Du ewigt skall mig gläda.
