Mod

Mod av Carl David af Wirsén

Dikten ingår i sviten Visor, romanser och ballader

Mod!

I lycka ond, i lycka god,
I solig frid, i kamp och blod,
Håll fast ditt mod
Och svik ej feg din fana!
Om du ett bifall köpa kan
Med offer af hvad sann tdu fann,
Säg nej, var man!
Gå stilla fram din bana!
Du på den sändning Gud dig gaf
För gunst ej något prute af!

Om klaffartunga vållar kval,
Om skoningslöst dig når förtal
Med stämma hal,
Så slut ditt bröst i pansar!
Du visste nog, när på din färd
Du först drog ut från lugnets härd,
Att i vår värld
Man ej på rosor dansar.
Din fria mening trofast säg!
Hvad gör, om enslig blir din väg?

Att lefva är förvisst ej lek,
Och du af sår blir stundom blek;
Dock om dig svek
Allt annat, Gud ej sviker.
Han sommar ger i ålderns höst
Han har så många ord af tröst
Åt sorgset bröst,
Hans hägn ej från dig viker,
Och när i nöd du går försänkt,
Han lättar bördan oförtänkt.

Dessutom gaf han dig också
En liten ljuf och hägnad vrå,
Där rosor stå
Vid palmomskuggadt flöde:
Det är din dikt, din hjältedikt,
Som blommar blekt men innerligt
Och skänker hemlig tillförsikt
Och ljus i mulet öde.
Säg, om dess maning du förstod!
Den lyder: mod och tålamod!