Se flickan der med band och blomsterkransar,
Som blixtrar fram i gracens lätta rad!
Hon är ej glad för det hon dansar:
Hon dansar för det hon är glad.
Se, hennes mor med ömma, hulda blickar
Sitt glada barn betraktar känslofull
Från soffans lugn, som det så väl sig skickar
För mammas värdighet och hull!
Än täck som mor och med sin dubbla haka,
Hon lämnat klokt de ungas tidsfördriv:
I dansen mer ej dunstar bort ett liv,
Som helgat är åt hushåll, barn och maka.
Se sprätten själv, i sina trånga skor
Likt bromsen spetsad uppå stickan,
Med aktning skåda denna flickan,
Med vördnad nalkas denna mor!
