»De goda seder äro borta!»
Så är min mosters jemna gnäll,
En sextiårs mamsell.
»Uti min ungdom denna qväll
»Åt man sig sjuk af gröt och tårta,
»Sjöng så i ärbarhet en psalm
»Och låg i syskonbädd på halm.
»Då gick man i ett os af stekar:
»På alla bord en jul-gris fans.
»Då sägs i helgen ständig dans
»Och bockar med båd' horn och svans
»Och liknelse- och under-lekar,
»Då blef jag liknad vid en ros —
»Men höfligheten är sin kos!
»Då funnos dygder och dykränger[1]
»Bland folket fryntligt umgängessätt.
»Med rob[2] matronan gick så nätt
»I lång och sedlig menuett.
»Då flängdes ej som nu man flänger.
»Då lekte flickorna göm-ring —
»Men nu de gömma ingenting.
»Då var det fröjd på alla kanter
»All julen om båd' dag och natt,
»Och skälmska upptåg, tusen spratt
»Och dam i tak och stoj och skratt,
»Med famntag löstes många panter.
»Uti vår tid fins ingen pant,
»Som ej skall lösas med kontant.
»Nu man hvarandra julklapp sänder
»I askar utaf trä och papp
»Och mången obetald atrapp:
»Presenten dyr och lönen knapp.
»Jo, jo, nog vet man hur det händer!
»Atrapper fås nu i hvart hus...
»Min blir — om förr — ett skålpund snus.»
