Napoleon (Lindeblad)
|
| Tryckt i Stockholms Posten. n:o 58 1822, 1822-03-09. |
Napoleon.
Uti den Galliska skog Han stod en tänkande yngling
outgrundlig och djup såsom den tigande natt.
Tankar waknade opp i Hans själ som hastiga Norrsken,
blodrödt swäfwade de ut öfwer ländernas gräns.
Wettet mognade, kraften steg i rundade skullror,
Hjernan blef Honom för stor, werlden blef Honom för trång.
Härarne förde Han: — Galliens Fanor, de nyfödda örnar
pröfwade wingarne först högt öfwer Alpernas topp.
På Pyreneernas höjd Han steg och såg öfwer jorden,
och uti gruset försänkt under Hans fötter den låg.
Samtiden stred Han emot och hatades derför af denne,
men dess klandrande hat störde dock aldrig Hans gång.
Ty hwad rörer det wäl den rullande Solen, om äfwen
ned uppå jorden en ros wänder sig bort från dess ljus?
ostörd går hon ändå sin ban, tills hon sjunker omsider
liksom Napoleons bort i den blå Ocean.
