1.
Ni korpungar små,
ni kan ju ej så,
ej samla i ladan ett endaste strå.
Hur kan ni då få
var måltid ändå?
Så säg mig, hur gör ni? Jag kan ej förstå.
2.
Jo, ser du, vi bor
i trygghet och ro.
Vår Fader oss föder, vi glada det tror.
Så gör då som vi:
var sorglös och fri;
förtrösta, var stilla, och glad ska du bli!
3.
Ni blommor så små,
hur kan ni då få
en klädnad så härlig, vad svarar ni då?
Ni spinner ej så,
ni syr ej därpå,
men inte ens kungen är klädd så ändå!
4.
Jo, stilla vi ser
mot himlen och ler,
vår Fader oss kläder, förr'n därom vi ber.
Var stilla som vi,
och skön ska du bli
om Herren sin mantel får kläda dig i!