Ja' fråger fan ätter Hârrgåls-Ola,
ja' får fôll klåcke så väl som han;
å inte bocker ja' mej te jola,
fast ja' ä fatti å han ä grann.
Han går mä råck åttå fine kläe,
å grove vammle har bare ja';
han äter sôggel, ja' äter skräe,
men ja' vill int vare han ändá.
Fôll har han halsduk mä granne bråscher,
men den ä snodd kring en brännvinns-tratt;
fôll har han stövvler mä pomp-kaloscher,
men tong ä foten å bene matt.
Å när vi kommer i majstangs-dansen,
då får en se hvem som licker ä:
Ja' spänner högt te den treije kransen,
han får int läggen opp övver knä.
Å bjur vi opp e å samme jänte,
så vet'l tusan hôlls dä bär te,
men grannlôtts-Ola han får allt vänte
tess fatti-Nisch tatt en sving äll tre.
Vesst frier han nu te Hârrgåls-Bôlla,
den vännste jänta på fämtan mil;
men inte raker ho bål i stôlla
å tar en tåckenen brännvinns-sil.
Ja' hôger nåck hôlls ho nâgga ôtt mej
i Rannsättskörka en gang i fjol;
ja' ble så skrôv-gla, att - Gu fôrlôtt mej -
hva pastårn sa hörd' ja' allri ol.
Ja' minns nåck ågg hôlls ho bliga på mej
i sistras, när ja' va te Patron;
ja' tänkt', di yja skull' recktitt flå mej,
å hjârte donk' som a slag' på lo’n.
Å fôll ja' hôger hva ho sa te mej
i går när Ola låg full i staal:
"Å tror du, Nisch, att den där blir ve mej,
så ä du vesst litte trinn i skaal."
Då kom Patron, å han sa så hära:
"Min kära Nils, ä du ut å går?
Dä vraket Olof kan jag ej bära,
du blir min statdräng till nästa år."
Häj dunnskridon, dä va mjôlk i kôlla!
Kom nu å skäll mej te intnô ha!
Te åre geffter ja' mej mä Bôlla
å köper klåcke i Filepsta.
