Nyårs-Natten
NYÅRS-NATTEN.
Åter i tidernas brusande haf
Sista sekunden af året har skridit.
Fader! så flydde de stunder jag lidit,
Den fröjd du gaf.
Herre! åt Dig öfverlåter jag mig,
Önskningens hopp, hvarje tanka och vilja,
Blifve mitt hjerta likt vårdagens lilja
Öppet för Dig!
Syskon och vänner! o Fader! för dem
Höjs detta tårfulla, bedjande öga.
Skyddande Fader! O, se från det Höga
Mitt barndomshem!
Heliga skatter det bär i sin vård;
Fjerran från dem vike sorgen och smärtan!
Blifve dess hydda, för trofasta hjertan
En tempelgård!
Stöd den, som vacklar, förbarmande Gud!
Lifvet mig fattar, så mörkt liksom griften.
Gif mig till tröst, under vexlande skiften.
Min lyras ljud!
Tag den ej åter! hon är ju en skatt,
öfrig ännu på min törniga bana.
Himmelens gryning hon lärde mig ana
I jordens natt.
Verldar Du hvälfver — dock alltid Du såg
Sparfven, som sjöng i den frostiga linden.
Skydda ett blad i den brusande vinden
På tidens våg!
Okändt är målet på sorgernas stig,
Okänd är vägen från lifvet till döden;
Fader! som leder de dödligas öden,
Förbarma Dig!