Sancti Jude Epistell.

IUdas Jesu Christi tienare Jacobi brodher.

Them vthkalladhom som j gudh fadhre helgadhe äro/ huilke och j Jesu Christo behåldne äro.

Barmbhertugheet och fridh och kerligheet ware mykin medh idher.

Mine käriste thå iach alla flijt giorde idher till ath scriffuandes om then menogha salugheet/ war nötrofftught scriffua idher till och förmana/ ath j then trone beståndughe wara skullen som ena reso helghonen giffwin war/ för ty ath någhre ogudhactugha menniskior äro och medh inkompna/ huilke tillförenna haffua bescriffne warit vtji thenne ij. Pe. ijdoom/ och dragha wår gudz nadhe till kätij/ och neka gudh som allena är herre/ och wår herra Jesum Christum.

Men iach will idher till minnes dragha effter j en tijdh weten/ ath thå herren hadhe frelst och vthleedt folkit vthåff Egypto/ sedhan Nu. xiiijförgiorde han them ighen som icke troodde/ Och ath the englar som icke ij. Pe. ijbehöldo theras förstadöme/ vtan offuergåffuo theras heman/ them förwaradhe han medh ewogha boyor vnder mörkret/ till then stora Gen. xixdaghsens doom/ Så som och Sodoma och Gomorra och the städher ther om kring/ huilke j samma motto som the j skörheet syndat hadhe effterföliandes fremmande köt/ the äro framsatte för it effterdöme/ och lidha ewogh eeldz pino/ Sammalunda och the drömare som besmitta kötit/ herskapir föracta/ och maiestteten förhädha.

Men Michael offuerängel thå han trätte medh dieffuulen och disputeradhe om Mosi kropp/ betröste han icke förekasta honom någhor hädhilse eller bannor/ vtan sadhe/ Straffe tigh herren/ Men thenne thet the icke weta thet straffa the/ Och huadh the åff naturen som annor oskäligh diwr weta/ thet förwerra the/ Wee them/ för ty vthi Caijns wägh Gen. iiij.
Nu. xxiiij.
Nu. xiij.äro the ingångne/ och äro vth geffne beswikne aff lönen ther Balaam medh beswikin war/ och äro förgångne medh Chore j gensäyelsen/

Thenne äro smittilse jbland idar kerlek/ och tära till hopa vthan någhor mandz fructan/ leffuandes effter sin eghin wilia/ och äro så som the skyr som intit watnet haffua/ vthan föras om cring medh wädrit/ som trä ther om hösten borttwina ofructsam/ twå reszor dödh/ och medh rotom vpdraghen/ haffzens willa wågher/ the theras eghen skam vthskuma/ willfarande stiernor/ huilkom mörkrens swartheet förwarat är til ewogheet.

Haffuer och Enoch then siwnde frå Adam propheterat tillförenna om thenna här/ säyandes/ Sy herren kommer medh mångatusend helghom/ på thet han wil doom sitia emoot alla/ och straffa alla aff them som ogudhactughe äro/ för alla gerninga som the haffua illa giordt/ och för thet hårda som ogudhactughe syndare emoot honom talat haffua.

Thenne äro knorrare/ claghare/ wandrandes effter theras eghin lusta/ och theras mwnd talar stålt oord/ hållandes sigh effter anseendit för eghin nytto skull/ Men j käre brödher draghen till minnes the oord [ LXVIIIv ]som till förenna haffua idher sagd warit vthaff wårs herres Jesu ij.Timo. iij
ij.Pe. ij. Christi apostlar/ ath the sadhe idher/ Uthi yttersta dagharna skola komma geckare/ the ther gå skola effter theras eghin ogudhactugha begärilse/ Thenne äro the som partij göra/ sinlighe/ haffuandes ingen andan.

Men j mine käreste vpbygger idher sielffua påå wår alla helghasta troo/ genom then helgha anda bedhiandes/ Förwarer idher inbyrdes j kerlekenom/ förbidhandhes wårs herres Jesu Christi barmhertugheet till ewogt lijff/ Och warkunnen idher offuer thenne här/ och åffskilien them/ Men the andra görer salugha medh fructan/ ryckiandes them vthur eelden/ hatandes then besmittadha clädhebonat som aff kötit är/ Men honom som förmå förwara idher aff syndenne/ och stella idher för sitt herligheetz ansicte obesmittadha medh frögd/ allena wijsom gudhi wårom frelsare/ ware prijs/ maiestat/ och rike/ och wellugheet nw och j ewogh tijdh Amen.

Enden på Sancti Jude Epistel.

Nya Testamentet (1526)/Sancti Jude Epistel

Sancti Jude Epistell.