1.
O, mitt hjerta, det längtar till hemlandets frid,
Här på jorden det har ej sin ro.
Till de saliga rymder, till Frälsaren blid,
Det dit sträcker sin längtan att bo.
2.
Ja, der uppe får jag med en klarare blick
Skåda Jesus, min Frälsare kär,
Ty jag minnes, han sagt, då på jorden han gick,
Att Guds barn skola bli, der han är.
3.
O, jag längtar att flytta till nya Guds stad,
Till det hem, som af himmelen är,
Der jag, frigjord och salig och lycklig och glad,
Får lofsjunga min Frälsare kär.
4.
Här på jorden min ande så ofta har twång,
Ty i främmande land än jag är,
Och får ofta uppstämma en klagande sång,
Öfwer syndaförderfwet jag bär.
5.
Dock, jag glädes, att Herren på jorden också,
Är min skatt, ja, min sällhet, min del,
Ja, min herde, min wän, som mig leder, tills då
Jag får intaga himmelen hel.
6.
Ja, han är ju min klippa, mitt bergfasta slott,
Ty hans ord är en borgen derpå.
Och hwad han ännu will, här skall bliwa min lott,
Se, så är jag ju hans dock ändå.
7.
Snart från stoftet skall lösas min längtande själ
Och min ande uppswinga till Gud.
Och åt honom, som löst mig till frihet från träl,
Skall då höjas min tacksamhets ljud.
8.
Då skall stoftet ej mera betwinga min själ,
När i åskådning bytes min tro.
Då skall börjas mitt rätta, mitt ewiga wäl.
O, jag längtar der uppe få bo.
9.
Tänk, när jag ifrån synden för ewigt blir fri
Och ej otron bebor mer mitt bröst,
Hwilken sällhet och fröjd det då ewigt skall bli
Att få hwila wid Frälsarens bröst!
10.
Ja, till ewiga friden min ande en gång
Skall uppswinga, förklarad och skön.
Der bland saliga andarnas jublande sång
Skall uppfyllas min längtan, min bön.
