O hur lycklig är den som har Jesus till vän
|
| Översatt till svenska för Metodistkyrkans psalmbok 1896 med inledningen O, hur salig den är, som har Frälsaren kär, som nr 253 med okänd översättare. Också översatt för Herde-Rösten 1892. På Wikipedia finns en artikel om O hur lycklig är den som har Jesus till vän. |
1.
O, hur salig den är, Som har Frälsarens kär,
Och nu eger sin skatt hos vår Gud!
Det kan aldrig förstås, Hvilken glädje som fås,
Då en själ först blir Frälsarens brud.
2.
Denna glädje jag fick, När till korset jag gick
Och fann frid hos det blödande Lam.
När jag först börjad' tro, O hvad glädje och ro,
Hvilken himmel i Frälsarens namn.
3.
Det var himmel här Att ha Jesus så kär,
Och Guds änglar ej mera förmå,
Än att böja sig ned , Och beprisa hans död,
Och af kärlek förvånade stå.
4.
Jesus dagen så lång Var min fröjd och min sång
O, att alla hans frälning må se!
Han har älskat och blödt, Han har lidit och dött
Att förlossning åt syndare ge.
5.
O, den saliga höjd Af den heliga fröjd,
Som jag fann genom tron på hans blod;
När i frihet försatt Blef mitt hjert så gladt,
Som om fyldt med all fullhet af Gud.
1.
O, hur lycklig är den, som är Frälsarens vän
Och nu eger sin skatt hos vår Gud!
Ej beskifva förmår jag den friden som rår
Uti hjertat hos älskande brud.
2.
Denna friden blef min, när jag skyndade in
Full af synder i frälsningens hamn;
När jag blott kunde tro, hvilken glädje och ro,
Hvilken himmel jag fann i Guds namn.
3.
Ack, en himmel det är vara Frälsaren när,
Och Guds änglar de kunna ej mer
Än min själ, uti fröjd sjunga kärlekens höjd,
Och tillbedjande böja sig ned.
4.
Och min Jesus behag sjöng jag natt, sjöng jag dag
Och min salighet stod på sin höjd;
"Han mig älskade nog då på korset han dog
För min skull" så jag sjöng full af fröjd.
5.
Uti kärlekens famn bars jag in uti hamn
Bortom frestelse, synder och nöd.
Och jag kunde ej tro, att min saliga ro
Skulle störas af strid eller död.