O ljuvliga tanke
mel: "Må världen beljuga"
1. O ljuvliga tanke! Snart står jag där hemma, Ty jordlivets prövning den är ej så lång, Snart bojan är krossad och jag får instämma I helgonens ljuva och härliga sång. Där stridernas hetta jag glömmer, Ej stormarne mer nå mitt tjäll, Då ljuft jag i evighet gömmer Hos Jesus min ande, så säll.
2. Han alltid är med mig på brusande vatten, Mot hemmet med glädje min kosa jag styr, Snart efter den mörka och stormiga natten Den lugna och fridfulla morgonen gryr. Då englar mig vänta på stranden, De sluta mig glatt i sin famn, Och, fri från de jordiska banden, Jag svingar mig upp till Guds Lamm.
3. Där möta mig friköpta systrar och bröder, Som kommit från stridens och tårarnes land, Där hälsa mig helgon, från norr och till söder, Och aldrig till avsked jag räcker min hand. Med tårade ögon ur striden De kommit med tusende sår, Men såren de läktes i tiden, Nu lön av sin Konung de få.
4. Ack, saliga möte i sällhetens rike, Där fader och moder omfamna de små! O tänk, vilken sång, vilken fröjd utan like, Då syskon och vänner kring tronen få stå! Där innerlig kärlek skall råda, Den arme i konungslig skrud Skall sitta på tronen och skåda För evigt sin Herre och Gud.
5. Der fins ingen nöd, inga fuktade kinder Ej sjukdom och död finns i sällhetens land Där tjänar och lovar jag Gud utan hinder, Ty hyddan blev kvar på den stormiga strand. Ja, där, trötta barn, får du vila I palmernas skugga så nöjd! Där ingen skall klaga och kvida, Där strålar vart öga av fröjd.
6. O värld, du i smutsen må trampa min ära, Din domare blir jag, upphöjd av Guds hand. O, skulle ej korset jag tåligt då bära! Vad gör det, om här jag får gråta ibland! O Gud, under färden mig skydda Och lär mig upphöja ditt namn, Tills fri från min jordiska hydda, Jag kastar mig ljuvt i din famn!
Emil Gustafson
Herderösten 8, Hjärtesånger 135