Den sälla wandringen i Guds närwarelse.
1.
O store Gud, i hwilken allt sig rörer!
Immanuel, som Dina mäktigt förer!
Barmhertige! i Din närwarelse
Jag wördar Dig, och will Dig ära ge.
2.
Sig Englarne med skylda ögon böja,
Ditt majestät med tusen lof upphöja,
När de Din glans i herrligheten se:
Du är ock här bland osz närvarande.
3.
Guds helgedom och porten upp till Herran
Finns nära osz, såwäl som från osz fjerran:
Du, Gud, ej är från något ställe skild;
Fast ofta jag, förströdd, ej ser Din bild.
4.
All werldens ting mig lågo städs i sinne,
Men icke Du, fast wi Dig närmast finne;
Jag, som ett djur, gick känslolös från Dig,
Och kände ej, att Du, Gud, war i mig.
5.
Omsider har jag fattat denna lära.
O ädla lott, o stora nåd och ära!
Guds majestäts närwarelse i mig
Jag njuter: Gud! jag lefwer, rörs i Dig.
6.
Bör ej mitt allt i Stoftet djupt nedstiga,
Och wördnasfullt och fullt af kärlek tiga,
Då jag alltjemt, ehwar jag går och står,
Min käre Gud för ögon hafwa får?
7.
Högtlofwad, trodd och älskad må Du blifwa,
Du gode Gud, som täcks mig städs omgifwa;
O Du som mig I Christo är så när,
Ja, mera när, än mig mitt hjerta är.
8.
War, hwem som will, förströdd i werldens fröjder;
Jag har min hela fröjd i himlens höjder,
Jag har min fröjd i mig, ehwar jag är,
Ty öfwerallt är Gud mig lika när.
9.
Jag lemna will att mycket se och weta,
Ej menniskors umgänge skall mig reta;
På det jag städs Ditt sällskap njuta må
I andanom, och Dig åskåda få.
10.
Förtroligt jag Dig all ting kan förtälja;
Behöfwer ej med någon tyngd mig qwälja;
Och när jag sjelf en sak ej kan förstå,
Så ber jag Dig, som när är, se derpå.
11.
I tankar, werk och ord mig, Gud, bewara,
Att allt må ske för Dina ögon klara.
Jag lida ,å, jag lider dock med fröjd:
Uppoffrad Dig, är jag likwäl förnöjd.
12.
Allt hwad jag är, hwad jag mig företager,
Hwad helst min hog och sinne till sig drager,
Så minsta ting som det man kallar stort,
Allt må åt Dig uppoffras immerfort.
13.
Jag ser på Dig, så snart mitt öga waknar;
Gif att i mina wärf jag Dig ej saknar;
I hwilans stund mig ljuflig ro beskär
I Dig, min Gud, som själens hwila är.
14.
Med Dig, min Wän, som troget mig ledsagar,
Jag reser trygg, ty Du wäl om mig lagar,
Jag reser nöjd, fast fattig, obekant,
En okänd wäg, den Du dock känner grannt.
15.
Att alltid få inför Guds ögon blifwa,
Det tyckes mig är Gudi äran gifwa:
Då, utan konst och twång och allt beswär,
Man tänker på sin Gud, ehwar man är.
16.
Så kommen då, Guds barn och wänner kära;
Kom syndare, kom ock att detta lära:
Fly synd och werld, att undgå allt desz we,
Och wandra, lef, i Guds närwarelse.
