Odjur, människor och gudar/Genom Sovjet-Sibirien
| ← Islossning |
|
Tre dagar på branten av undergång → |
GENOM SOVJET-SIBIRIEN
Efter några dagar anträdde vi vår färd söderut på Jenisejs vänstra strand och undveko så mycket som möjligt alla byar av fruktan för att efter oss lämna något spår, som skulle kunna röja oss. Så ofta vi behövde besöka dem, rönte vi ett välvilligt mottagande från böndernas sida, vilka icke genomskådade vilka vi voro. För övrigt märkte vi, att de hatade bolsjevikerna, som förstört många av deras byar. På en plats berättade man, att en avdelning röda trupper blivit utsänd från Minussinsk på jakt efter de vita, varför vi måste draga oss långt in från stranden av Jenisej och hålla oss dolda i skogs- och bergstrakterna. Där stannade vi nästan fjorton dagar, emedan rödgardisterna hela tiden genomströvade trakten och i skogarna infångade halvklädda, obeväpnade officerare, som sökte gömma sig för bolsjevikernas grymma hämnd. Efteråt råkade vi passera en äng, där vi funno liken efter tjuguåtta officerare, som hängts i träden med stympade ansikten och kroppar. Där fattade vi det beslutet att aldrig falla levande i bolsjevikernas händer, och för att undvika det hade vi våra vapen och ett förråd cyankalium.
När vi vid ett tillfälle togo oss över en biflod till Jenisej, sågo vi, huru i mynningen av ett trångt, träskartat pass låg en mängd lik efter män och hästar. Något längre bort upptäckte vi en sönderslagen släde med en del plundrade lådor och papper kringströdda runt omkring. I närheten lågo också sönderrivna klädesplagg och flera lik. Vilka hade dessa arma människor varit? Vilken tragedi hade väl utspelats i denna vilda skog? Vi försökte lösa gåtan och började undersöka papperen och dokumenten, vilka befunnos vara officiella: handlingar, adresserade till general Pepelajevs stab. Antagligen hade under återtåget av Koltjaks armé en del av staben färdats genom denna skog och sökt hålla sig dold för den från alla sidor påträngande fienden, men blivit tillfångatagen och avlivad här av de röda. Ej långt från denna plats funno vi liket efter en stackars olycklig kvinna, på vilket man tydligen kunde se vad som inträffat, innan befrielsen kom i form av en förlösande kula. Liket låg bredvid ett av trädgrenar uppfört krypin, omkring vilket utkastade buteljer och konservburkar angåvo, vilken festlig orgie föregått detta livs ödeläggelse.
Ju längre söderut vi kommo, desto tydligare visade sig befolkningens gästfrihet mot oss och dess fiendskap mot bolsjevikerna. Till sist lämnade vi skogarna och kommo ut på de vidsträckta stäpperna omkring Minussinsk, vilka genomkorsades av den höga, röda bergskedja, som kallas »Kizill-Kaija», och här och där voro överströdda med salta sjöar. Detta är ett gravarnas land, där det finns tusentals stora och små stenkummel. Här äro landets första bebyggare gravsatta under tio meter höga pyramider av sten, minnesmärken som uppförts av Djingis Khan på hans segerstråt och sedan av den lame Timurlenk. I tusental sträcka sig dessa kummel och pyramider i ändlösa rader norrut. På dessa slätter bo nu tatarerna. De hade blivit plundrade av bolsjevikerna och hatade dem därför ursinnigt. Vi talade öppet om för dem, att vi voro flyktingar, och de gåvo oss mat till skänks, skaffade oss vägvisare och talade om för oss, hos vilka vi kunde ta in och var vi kunde gömma oss i händelse av fara.
Efter åtskilliga dagar fingo vi från den höga stranden se den första ångbåten på Jenisej, »Oriol», som gick från Krasnojarsk till Minussinsk med röda soldater. Snart kommo vi till utloppet av floden Tuba, som vi skulle följa rätt österut till Sajan-bergen, där Urianhai-området börjar. Vi ansågo sträckan utmed Tuba och dess biflod Amyl för den farligaste delen av vår färd, emedan dessa båda floders dalgångar hade en tät befolkning, ur vilken de beryktade kommunistiska partigängarna Stjetinkin och Kraftjeno erhållit många anhängare.
En tatar fraktade oss och våra hästar över till den högra stranden av Jenisej och sände oss i dagbräckningen följande dag några kosacker, som följde med oss till Tubas utlopp, där vi i stillhet tillbragte hela den dagen och hade ett angenämt kalas på vilda svarta vinbär och körsbär.