Onda tankar
Att vara skald, profet, och nödgas bo på gatan,
och aldrig veta när ens strid tar slut,
det är väl dock att slåss med själva satan —
och himlen vet väl knappt hur länge man står ut.
Det blir till trots, det kan bli blod och tårar,
bli knytnävskamp i kväll och död i morgon dag,
men aldrig får det bli till sorg och kvinnfolkstårar —
jag är dock intet barn och ingen kvinna är jag.
Och detta kallar jag att fiska hela natten
och aldrig få till lön ett enda litet grand,
att färdas utan ljus på stora, mörka vatten,
men aldrig, aldrig se den minsta skymt av land.
Men finner man en dag min kalla kropp bland döde,
då blev det väl min lön att fredligt ligga där —
då är jag dock en man, som kämpat ut mitt öde,
det är väl dock min rätt att vara den jag är.
