På Wenern mellan himmel och watten den 28 Juli 1839

Ur Nyare Freja, tryckt i Nyare Freja 1839, n:r 62 (6 Aug. 1839)

På Wenern mellan himmel och watten den 28 Juli 1839.

Men innan jag låter den stormande insjön bortbläsa mitt farvål till dig, du sköna IVermland , må jag våga en liten återblick på det mer eller mindre mårkvårdiga jag på din jord sett och erfarit. Lyckligt hade jag klått- rat mig upp ur Persbergs grvufvor, hvarefter jag med full såkerhet kan såga, alt jag åtminstone en gång varit på djupet; lyckligt hade jag tillbragt några dagar” vid Yngshyttan hos en Brukspatron Bruse, den bästa typ af en hederlig kraftfull Bergsman man kan få — och be- fann mig d. 20:de i Filipstad och med detsamma i skötet af på en gång den tråkigaste småstad och den mest stor- artade natur, ty i en dal ligger den obetydliga staden, men dalen år förtjusande, och höjderna, som omsluta densamma, höja icke blott kroppen mot skyarna, utan åfven och synnerligast själen ditöfver i en outsåglig grad af hånryckning och sållhet. Jag åhörde gudstjensten i den trefliga kyrkan, talade, tyvårr! under predikan i poti- tik med en något döf skolmåstare, som berömde sig af att kunna Aftonbladet nåstan utantill, men som icke desto mindre befann sig ganska litet hemma i sina stycken, hvilket tycktes bevisa, att' hvad som gått in genom ena Örat, icke mött någon svårighet för att gå ut genom det andra, hvarpå jag i sanning ej heller undrade, Efter gudstjenstens och det politiska samtalets slut bjöds jag af församlingens Kyrkoherde Hr Prof, Sillén, med hvilken jag var bekant alltsedan han år 1832 differerade mig i Bota- niken, på tévatten, hvilken bjudning redan var före- kommen af cen utlofvad sexa hos en af Patronerna I grannskapet af staden. Följande dagen besökte jag sta- dens Borgmåstare, som beråttade mig med mycken my- stisk gravitet i silt ansigte, att han samma dag skulle dömma en nittonårig flicka vid namn Brita Jansdotter för barnamord, hvilket upptåcktes på så sått, all nägra karlar, som på skogen voro med arbete sysselsatte, sägo en råf bortspringa med ett ovanligt byte, hvilket, når det af besagde råF blifvit till marken slåppt, befans va- ra ett halluppåtet spenbarn. Derjemte meddelades mig, burusom eu mi småstare i dessa dagar, förmedelst en trå- sko, befordrat en kamrat, från det lilla helvetet vid en masugn, till himmtlriket. — Aftonen före min afresa från staden såg jag från ett utom staden belåget berg, kalladt Hastaberget, den skönaste sol, jag någonsin sett, nedgå. Öfver mitt hufvud hvålfde sig himmelen, lik en koppar- döm med ywuersta kanterna af: den högsta glans, under byilken grupper at lätta genomskinliga guldskyar svåf- vade, som, ju mer de aflågsnade sig från vestern, desto mer bleknade och förtunnades. Fåstadt vid dömen å ena sidan och vid den nedgående solen å den andra, ut- bredde sig ett smaragdfålt med fransar af det skönaste gredelin, i alla möjliga grader omvexlande. Når nu solen i sitt eldhaf nedsteg och strålarna af dess helgon- gloria småningom- bortdogo, bleknade åfven denna rika fårgprakt, som nyss talat lif och odödligbet, och antog en Iikblå skiftning; dock var det som om jag i de mot åstern slocknande anletsdragen låste något annat ån dö- den och grafven — ett mildt, outsågligt ljuft leende spred sig derölver, hvilket, ofauligt för Ögat, likväl genomilade bjertat med en namnlös tjusningskraft — — det var den frommes Öga, som slocknade för jorden — det var den saliges leende, som ännu svåfvade öfver för- stelnade auletsdrag och tåndes för himmelen. Följande dagen var jag i Carlstad , midt i sköåtet at Persmessomarknaden. G:nast efter min ankomst till sta- den besökte jag spektaklet och såg Hr Delands trupp uppföra Preciosa, med ett kapell al omkring 42 musikan- ter, af hvilka hålften med stråkinstrumenter utan tvifvel skulle hafva spelt bra, om ej den andra hålften med blåsinstrumenter hade förderfvat saken, och med en echör, som icke heller skulle hafva gått så illa, så framt ej den, som borde sjunga sopranståmman, varit af opasslighet hindrad från att för denna afton i chören deltaga, Ifrån spektaklet gick jag på marknadsbalen i Frimurarehuset, I trappan möttes jag af de på en gång lika våmjeliga, som begårliga ångorna från danssalen, och vid mitt in- tråde arbetade 22 par i sin anletes svett, i akt och me- ping att fabricera en vals, Några våldigt feta bruks- patroner och handlande tycktes vara rått fryntliga, då deremot några småherrar i uniformer sågo lika innerligt, som ytterligt Öfverlågsna ut, Midt bland de ganska vackra och goda Wermlandsflickorna dansade den mycket goda Lektor Söderberg, redaktören af Wermlands tid- ning, med hvilken jag då förnyade bekantskapen. Be- målte Lektor var sedan min Cicerone i den goda staden och förefoll mig för öfrigt vida mindre servil, ån man vanligtvis förestållt sig honom. Han hatar Aftonbladet, och om detta år en synd, då åro i sanning de syndare mängtaliga. Under de 4 följande dagarna, jag var i Carl- stad, besåg jag: 1:0 Spektaklen, hvaribland utmärkte sig

Paskillet , som ganska: bra utfördes, och hvaruti en Hr cs

Bergstedt icke illa imiterade Nandelstadt såsom Spärling, och hörde till min stora förvåning det myeket goda publikum rått bjertligt applädera deråty hvarjemte jag såg i en af Hr Springer arrangerad pantomimballet Hr Springer förestålla meuniska, dernti han likvål, till heder för sin apnalur, som presenterade sig ganska vacker och imponerande; 30 Gymnasiihuset., hvilket år lika oregelbundet och otrefligt till sitt inre, som vaekert och effektrikt til sitt yttre, och det enda märkliga jag deruti såg, var det två- fotade ordet: Tuppen, som öfverallt i trapporna och på våggårna med blyerts stod Agardh , under det att han reste från staden; 3:0 Postwråstar Flach, hos hvilken jag var på middag inviterad och der bordet, vinet och allt befann sig mycket godt, familjen, trosbekånnelsen, som af sig sjelf faller... Hr Flachs hus såges vara det, som gör de båsta les honneurs I staden; 6:0 Marknadsstånden och bodarna, hvaremellan lifligheten — såges för hvarje år aftaga; tack vare de tåta och litliga kommunikationerna! Bland andra utmårkte sig för sin tåflan Judar från Stockholm och Göteborg, af hvilka de sednare på långt når icke hafva så Berga nåsor, som de förre, ett förhållande, hvilket åfven såges vara rådande D mellan deras fingrar, Sedan jag sålunda derstådes till- bragt min tid, steg jag i dag på morgonen på Thor, som hårifrån till Göteborg afgår. Wenern år. vråkev förfärligt kring farkosten. Nyss u prorisk och sutto här på dåek tårnor med de fagraste kinder och mån med mörka trotsiga blickar. Nu har kinden blek- nat, blicken slocknat, ty vattuskråcken rasar hår ombord. Ur den yrande vågen uppstiger der månan och ser si RE bild - i -den ör dskenlilligde. TER Nag Hvad det år ljufligt att se den stormande natten och den fred- liga månan på en gång famna himmel och vatten, når man år vid godt lynne och, framför allt, vid god mage!

—e.