Stig upp på bergen! Lifvets morgon randas,
Och dödens dimmor vika bort ur dalen;
Ty ungdom bor uti den luft du andas,
Och helsa bor i skummande pokalen.
Töm hoppets dryck! Af ingen sorg den blandas,
Och i dess sötma snart fördunsta qvalen.
Stig upp på bergen! Säg farväl till natten,
Hvars sista sky af morgonstormen jagas,
Hvars sista is förgås i vikens vatten,
Hvars sista stjernas sken alltmer försvagas;
Och helsa dagens ljus, den ädla skatten;
Bed, att för land och folk det ock må dagas!
Bed, att, så långt som Finlands bygder sträckas,
I frid dess skördor gro, i fröjd uppskäras;
Bed, att till lif dess alla blommor väckas,
Att ingen må af dolda matkar täras;
Bed, att dess trogna hopp må aldrig gäckas,
Att aldrig må dess fasta mod förfäras!
Bed, att det dagas! Än är natt och dimma
Från fordomstid utöfver månget sinne;
Bed, att de nya tiders morgonstrimma
För oss må gry och ej i moln försvinne;
Bed, att på våra furor sol må glimma
Och sagan ensam gömma nattens minne.
Ty nu är vår, nu uppgår hoppets stjerna,
En Maj för jorden och en Maj för anden;
Nu redo fälten stå för korn och kärna,
Och redo stå de unga bröst i lannden.
Der sås den skörd, som Finlands hopp skall värna;
Der ljusnar danen, och der brista banden.
