Jag bär dig på sångens vingar,
min älskade, bort till den strand,
där Ganges bölja förklingar
i döende aftonbrand.
Bland snåren, där ingen gläntat,
jag känner en rosendegård,
där blomstren ren länge väntat
sin trognaste systers vård.
Där dofta violerna friska
och blicka mot stjärnornas rund,
blygt rodnande rosorna viska
förtroligt i midnattens stund.
Den fromma och kloka gasellen
där vädrar i snårens sus,
och fjärran ljuder i kvällen
den heliga flodens brus.
Därinne i urskogens gömma,
där vilja vi reda vårt bo
och evigt omfamnade drömma
och slumra i palmernas ro.
