Patriarkaliska Julklappar och en Profetisk moral på köpet

Ur Nyare Freja, tryckt i Nyare Freja 1838, n:r 15 (24 Dec. 1838)

Patriarkaliska Julklappar och en Profetisk moral på köpet.

Den förflutna veckan var en märkvärdig vecka, mindre för de händelser som derunder timat, än för de Patriarkaliska namn den har i sitt sköte. Låtom oss i korthet genomgå densamma.

Söndagen den 16:de var Lazarus (Skorpionen), Hvilken mängd af elände, trasor och skorpionsting innesluter ej detta namn! Måtte det i alla tider genomtränga Garmandens isterrustatag och stryka sorgens blyhvitt öfver de välgödda kindernas rosor! Stockholms Stads Consistorium hade samnma dag i Hufvudstadens kyrkor utlyst sockenstämmor till val af ledamöter i Fattigkommittén. Måtte denna Kommitté blifva en Lazari-kommitté i dess första och icke i dess andra bemärkelse!

Måndagen den 17:de var Ignatius (Vattummannen). Vi känna blott två personer med detta namn: En Hospitalsriddare, som dränktes i Palestina af Saracenerna och en fanaticus, som stiftade Jesuiterorden och dog af vattuskräck på ett Hospital.

Tisdagen den 18:de var Abraham (Vattumannen). Farbror Abraham är för väl bekant af alla för att behöfva något särskilt loftal. Hvarföre Almanackan satt honom en vattenhink i näfven; torde sålunda få förklaras: Abraham måste, som man vet, i sitt sköt bära en mängd syndare, den mest torra och beniga föda man kan tänka sig. Derföre i händelse han skalle sätta någon tugga eller något ben i halsen på sig, är det bra vigt för honom att så nära ha sköljningsmedel till hands.

Onsdagen den 19:de var Isac (Stenbocken). Blef på gamla dagar blind för att slippa se sina egna horn; gned mycket på styfvern, och det enda, som hans son Jakob kunde lura ifrån honom, var den faderliga välsignelsen.

Torsdagen den 20:de var Jakob (Stenbocken). En ansedd Jude, som stal grynvällingen från sin egen broder. Almanackan hade denna dagen lofvat snö; men som någon snö ej föll, var det helt säkert snömoset i Svenska Akademien, som Almanackan mente. På samma sätt kunna vi uttyda Stenbocken.

Fredagen den 21:sta var Thomas (Vintersolståndet). Det allmänna misstroendet tyckes ha nått sin höjd. Få se om vi få ljusare dagar.

Lördagen den 22:dra var Joseph (Vattumannen och Stenbocken). Var högsta hönset i korgen hos Kung Farao, och gaf sitt folk landet Gosen. Vattumannen och Stenbocken kunna vi ej uttyda, så framt man ej med den förra menar, att han tog vatten öfver hufvudet och med den sednare historien om Potiphars fru.

I går Söndag den 23:dje var Israel (Vattumannen). En persona moralis, som representerar ett helt folk, men har i allä tider på ett högst omoraliskt sätt Öst till sig så mycket den orkat. Firades i går med eklärering både af Guds och Israels barn.

I dag Julafton hafva vi Adam och Eva (Fiskarna). De förste Julklapparne voro de, som Adam och Eva gåfvo hvarandra i Paradiset i största ärbarhet och oskuld; men sedan de nappat på ormens krok, gaf Eva Adam det olycksbriugande äpplet, hyarföre Adam fann sig föranlåten att ge henne ett fikon att skyla sig med. Presenterna voro ej dyra, men dyrköpta.

De Julklappar, man åtnjuter i oskuldens dagar, höja glädjen i barnkammaren, men de, som modet eller högmodet hoplackat, uppbrytas slutligen af björnramar och leda till gäldstugan; och med denna vackra Profetiska moral sluta vi vår afhandling.

—e.