Piskarevisan
|
En nidvisa om Piskarprocessen 1882-83. Visan fanns i två versioner: Anders Janssons visa av Anders Jansson i Eskedalen och Anders Danielssons följetång av Anders Danielsson i Vibäck. På grund av sin ärekränkande karaktär blev de förbjudna att framföras. Flera skillingtrycksvisor inleds med En visa vill jag sjunga ...och melodin kanske var densamma. |
Anders Janssons visa
En visa vill jag sjunga om ni vill höra på
Om den 9 års flickan från Silrud som de misshandlat så
hennes moder den var döder och hennes fader i Amerka var
och flickan var bortlegder till ett så kalladt gudligt par.
Och uti samma hus blef borte tie kronor
och ingen viste hvar den blef af
Om icke hennes fostermoder
Som sägs hafva lagt dem i qvaf.
Der blef en sådan gräj der blef en sådan strid
Och lilla Alma fick för allt det myckna li
En tid de henne hota i veckor fyra fem
men här skall du få höra på lite värre än.
Fosterfarn han gick åt Westra Boda med list
Han bad skollärar Fagerlind gå med mig hem och pisk
Fagerlind han lydde blef med på öfvermod
Han tog den lille Alma och ned till Lars i torpet drog.
Han tog den stackars flickan uti sin högra hand
Och när han på dem helsa skulle med kefva gjorde han
Der ner hos Lars i torpet der satt en unger pojk
Den jaga Lars på dörren och så sitt tjenstefolk.
De flickan bad bekänna och satte före frågor
De rit ut skam på ommen och lofvad henne djefvulens plågor
Och flickan blef förfärad det vet nu en och hvar
Hon löt den sak ta på sig som hon oskyldig var.
Så grep de lilla Alma i vrede och raseri
Och fick den store Lars i torpe att hålla i
En legedräng de hade med sig i honom bodde räfven
Du vet väl hvar han bor och att han kallas skäfven.
Fagerlind grep i håret och Sjöqvist blötte spö
Och fosterfar han piska så han blef het och rö
Det blef en sådan jemmer, det blef en sådan skrik
Så de som derpå hörde har aldrig förr hört slik.
Ack tänk hvad ryslig jemmer och ynk att höra på
Enär hon ber om vatten, men ej en droppa får
De flickan så misshandlat att det var ömk att se
Slikt har ej hörts i Sverige sen jorden skapad blef.
Si när de länge piskat si då de hette på
Hon läggs i öde rum när mat de sjelfve få
Har någon menska hört en sådan uselhet
Det var Guds store makt att hon behöll sitt rätte vet.
Två barmhertig menskor flickan från dem tog
Ej vet jag hvad de hette ej heller hvar de bor
Men ett då säkert vet jag att ej läsare de är
Ty vore de det der blef samma leken här.
Men här hon lefde godt på alla sätt och vis
Hon lefde som uti ett paradis
Ja riktigt folk di var både han och hon
De vore värd betalning ja väl en million.
Men fosterfadren beredes ett ris (heller en spis ?)
Fast detta sker på ett annat vis
Och Fagerlind han är i fara
Han måste åt Wennersborg att sig förklara.
Ja Gud misskunde alle som mång små barn då har
Och skall bortackordera för läsare sig tage var
Ty läsare de ha en glänsande yta, men inuti är vrång
Nu slutar jag min visa, min sång för denna gång.
Om någon lustar veta hvem visan diktat har
Det är en 27 års sotare den ifrån Stockholm var
Den sotarn är ej fattig ej heller är han rik
Men si han är som andra han är andra menskor lik.
Nu får de sjunga visan bäst de kan
Ty nu har alla piskrarne varit åt Långelan
Tre af vittnena har vittnat rätt derför fick de beröm
Och det var presten, stora och Hammarström
De andra alla ha vittnat lögn
För det de skulle slippa lägga klockare lön.
Sedan visan blifvit uppläst, förmäler Fagerlind: att densamma upptecknats såsom den vanligtvis sjunges, men att det nog torde hända, att ett och annat uttryck sjunges olika, att med "kefva" förstås venstra handen, med "ommen" ugnen, och med "löt" som är imperfektum av lyta, måste, att Anders Andreasson i Guttarbol vanligen benämnes "Skäfven", efter hvad Fagerlind förmodar derföre, att han haft en skäfvig häst; att med "Lars i Torpet" afses skolrådsledamoten Lars Danielsson i Torgilsbyn, som vanligen kallas så och med "stora" pigan Kajsa Andersdotter i Jemnemon, samt att Fagerlind enligt en nu förevisad fullmagt af den 23 Augusti 1873 utnämnts till Klockare och Skollärare i Sillerud, dock med vilkor att han under Klockaren Nils Erikssons lifstid skulle åtnöja sig med halva klockarlönen.
Källa: Domboken, Nordmarks häradsrätt, 1 december 1882, §305.
Anm. "Silrud" i andra textraden är en avsiktlig felskrivning av bynamnet Sillerud beroende på rytmen vid framförande av visan. (Det lokala uttalet av bynamnet lät ungefär: Sell'ru.)
En dag i januari 1883 fick (vittnet) Andreas Johannesson besök av Anders Danielsson "som var i så hög grad öfverlastad af starka drycker att vittnet måste hjelpa in honom". Anders Danielsson sjöng då nedanstående vers "som tycktes vara en fortsättning på visan". Händelserna i versen syftar på rättegångsdagen 29 november 1882 då piskarn (Karl Svensson) afdånar efter att ha stått upp som anklagad i nära 8 timmar. Daniel är Daniel Nilsson, ombud för Alma Augustsdotters fader.
När Daniel sin sanning framförde
Så tog det piskarn i kragen så han för dagen stöp
Då slutas tinget för dagen
Och fick höra tuppen i Ström han gol.
Anders Danielssons följetång
Följetång.
Vers 1-5:
Den 28 November då drog en skara hän,
upp till Långeland med både qvinnor och män,
Der fick de då ligge så länge,
så det höll på att inte ta någon änne,
Sing Sing Singlingafin Piskarne och Fagerlin.
Ja somlige gick der i jemmer och rop
och somlige dikta och somlige stafva ihop,
För tinget det höll på att ej ta någon änne,
derför lät de den visan förlänge –
Sing Sing. etc.
Ja somlige gick der ut och in och mottra och svor,
men då piskarn för sanninga nekte fiçk de höra att tuppen han gol –
Se då tog det piskarn i kragen (han stöp) –
och så slutas tinget för dagen.
Sing Sing. etc. –
Sen kom de då fram med den piskarevisa i höst
och alle, som i tingssalen voro, kunde ej håll sig för skratt,
för då fick de då höre i den visa,
huru de Alma hade plåga och risa.
Hur du är går och vanker,
så gå ej till Fagerlind och lån hus,
för den enda belöninga du får, så blir du full i lus.
en vers löd:
Men i November månad blef Fagerlind innerligt gal’n
Han stämde Anders Danielsson i Wibäck och Jansson i Eskedaln
För de skulle till tinget komma och folk få mera att sjunga
Om singeling, om piskarne och om Fagerlind.
Några verser nedtecknade från recitation, videoinspelning ca 1993:
Fagerlind han grunner, han grunner, i djupaste grunn
och han ska få tag i sig en riktig banhund
som kan hjälpa han på ting å skälle
och som ska tala om när det gälle
För singsang, siggeliggelin, det var Fiskarn och Fagerlin
Fagerlind han spotte på tummen
och rita ut satan på ommen
För det singsang, siggeliggelin, det var Fiskarn och Fagerlin