Post- och Inrikes Tidningar 1836-01-05

←  N:o 2. Måndag 4 januari 1836

Post- och Inrikes Tidningar N:o 3. Tisdag 5 januari 1836

N:o 4. Torsdag 7 januari 1836  →

Index

SVERIGES STATS-TIDNING,
eller
POST- och INRIKES TIDNINGAR.

N:o 3. Tisdagen den 5 Januari 1836.

Meteor. Obs. Den 4 Jan. kl. 2 e. m. Barom. 25,01; 3/4 gr. kallt, SV. mulet. Kl. 9. e. m. Barom. 25,07; 4 3/4 gr. kallt, V. klart. — Den 5 Jan. kl. 6 f. m. Barom. 25,27; 8 gr. kallt, V. klart.

Officiella Afdelningen.

Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse, angående rättighet för Landtmän att på allmänna försäljningsställen uti Städerna i mindre partier afyttra Mjöl, Gryn och Malt m. m. Gifven Stockholms Slott den 21 November 1836.

Wi CARL JOHAN &c. Göre vetterligt: att då Wi i Nåder inhemtat, hurusom, genom Wårt och Rikets Kommers-Kollegii, på Nådig befallning, den 31 Maii 1790 utfärdade kungörelse, gifna stadganden rörande rättigheten för Landtmän att i städerna försälja malen spanmål, blifvit på olika sätt tillämpade, hafve Wi, enär friheten för Landtmän att å städernas allmänna försäljningsplatser föryttra sina produkter i så små qvantiteter som hälst, bör underlätta tillgången deraf till skäliga pris för de mindre bemedlade af städernas invånare, och i allmänhet bidraga till en lifligare varu-omsättning, funnit godt härigenom i Nåder förklara, att i öfverensstämmelse med hvad genom Kommers-Kollegii ofvanberörde kungörelse stadgadt är, Landtmän äga rättighet, att uti samtliga Rikets Städer å allmänna försäljningsställen, som för sådant ändamål äro anvisade, äfvensom å farkoster och båtar i hamn, afyttra omalen spannmål och malt samt mjöl och gryn i så små partier som helst.

I sammanhang härmed, och till undanrödjande af allt missförstånd, huruvida, i följd af Wår Nådiga Förordning af den 28 Augusti förlidet år, bröd, kött och dricka finge från landet fritt införas till försäljning i alla Städer utan undantag, eller om sådant vore i vissa fall förbjudet, hafve Wi velat härigenom meddela den Nådiga förklaring, att den i sistnämnde Förordning Landtmän medgifna försäljningsfrihet i Städerna af egna och grannars afvel och tillverkningar icke, så vidt frågan är om bröd, kött och dricka, för det närvarande gäller för de Städer, der saluaccis ännu erlägges och hvarest den inskränkning i försäljningen af berörde varor, som, enligt förut gifna stadganden, ägde rum innan 1834 års Förordning utfärdades, kommer att tills vidare fortfara, på sätt Wår Nådiga Kungörelse i ämnet af den 22 December 1832 utvisar. Det &c. Till &c. Stockholms Slott den 21 November 1832.

CARL JOHAN.

(L. S.)

C. D. Skogman.

---

Kongl. Maj:t har, under den 4 innevarande månad, i Nåder förordnat Hof-Rätts-Rådet, Häradshöfdingen öfver Jönåkers, Oppunda, Willåttinge, Rönö och Hölebo Härader, Riddaren af Kongl. Nordstjerne-Orden, Carl Petter Törnebladh, att Justitiæ-Canslers-Embetet tills vidare förvalta.

= Under den 19 sistlidne December, har Kongl. Maj:t, till Öfver-Direktör vid Mynt- och Kontroll-Verken, i Nåder utnämt och förordnat Mynt- och Bergs-Proberaren, Professorn Nils Wilhelm Almroth.

---

Icke-Officiella Afdelningen.

INRIKES UNDERRÄTELSER.

Stockholm.

Rörande Sveriges Utrikes Handel och Sjöfart under loppet af år 1834, har Kommers-Kollegium, sitt åliggande likmätigt, samt på grund af inkomna uppgifter, afgifvit följande underdåniga Berättelse, hvilken den 19 sistledne December blifvit inför Kongl. Maj:t i Stats-Rådet anmäld:

— — — — — — — — — — — —

Det kunde väntas att detta år, utmärkt af naturförhållanden, så förstörande både för menniskor och för jordens alster, ej skulle lemna alla de för Handeln och Sjöfarten förmånliga resultater, som under en allmän fred eljest utvecklas. Den länge undvekna Cholera-farsoten kom under Augusti och September månader att anställa sin härjning i Rikets tvenne förnämsta stapelstäder. Samma sjukdom yttrade sig under årets lopp mer och mindre våldsamt i Norrige, England, Bremen, Frankrike, Spanien, Portugal och Nord-Amerika. Det stillestånd i handeln och afbrott i kommunikationerna, som denna landsplåga alltid medför, var likväl, efter dermed vunnen närmare bekantskap, nu betydligen förminskadt, enär i England, Holland, Belgien och Mecklenburg ingen karantän ålades Svenska fartyg, och desamma i Danmark, Lübeck, Pommern och Finland, emottogos efter 5 dagar från afseglingen ifrån smittad ort, så framt ingen sjukdom fanns om bord.

Det torde få tillskrifvas dessa omständigheter, i förening med den under föregående delen af året rådande liflighet, att någon betydligare minskning ej ägde rum i beloppen af de varor, som den utrikes handeln för Svensk räkning omsatte. De trenne näst föregående årens öfverslag af den utrikes handelns förhållanden hade visat ett värde

år	1831	af	exporten	.....	R:dr	13,564,618.
—	—	—	importen	.....	—	12,302,682.
—	1832	—	exporten	.....	—	14,647,094.
—	—	—	importen	.....	—	13,757,333.
—	1833	—	exporten	.....	—	16,902,979.
—	—	—	importen	.....	—	13,885,641.
De på enahanda grunder för sistledne år uträknade värden göra
Exporten				.....	R:dr	15,882,264.
Importen				.....	—	14,526,542.

eller en synbar behållning af 1,355,722 R:dr Banko.

Om än denna behållning varit betydligen mindre än det föregående årets, så ådagalägger den likväl, att något kontant tillskott för importens salderande ej behöft komma i fråga, eller någon utförsel af speciemynt ägt rum: ett förhållande, som ytterligare bekräftas af den stadga Vexel-Kursen allt sedan Bankens öppnande till silfvervexling antagit och ännu bibehåller, lägre än pari;

1833 års medelkurs å R:dr H. B:ko var	144 sk. 5 r:st.
1834 års: .........	134 sk. 5 r:st.

hvilken förminskning af 10 sk. ej obetydligt till ziffran nedsätter de i Svenska Bankosedlar uträknade beloppen för utrikes realiserade varor, jemförelsevis mot de förra åren, då en högre kurs var rådande.

Bland de länder, med hvilka handel drifvits, har Norrige fortfarande intagit ett utmärkt rum. Värdet af dess import till Sverige, hufvudsakligast bestående i sill och andra fiskvaror, var sistl. år ökadt ifrån 1,759,869 R:dr till nära 2 millioner R:dr, hvaremot värdet af Sveriges export till Norrige utgjorde endast 600,000 R:dr, i stället för 753,447 R:dr år 1833.2

Den tullfria införseln af Spanmål lill Ryssand, i följd af en fortfarande missväxt inom detta Rike, föranledde skeppning af nämnde artikel äfven från Sverige, nemligen 58,527 tunnor hafra, 500 tunnor korn och 5,692 tunnor råg till Ryssland och omkring 20,000 tunnor diverse spanmål till Finland. Då likväl Svenska säden, i brist af rior eller af det varma klimat som gör dem onödiga, saknar den torrhet, som för sjötransport och uppläggning af varan erfordras, så hade dess försändning till Petersburg och afsättning derstädes ej aflupit utan åtskilliga tvistigheter i afseende på varans beskaffenhet, hvarigenom förmånen af denna export minskats. Denna hufvudstad hade dessutom kunnat till bättre köp förses från Tyskland och Preussen, från hvilket sistnämnda land 160,000 Tschetwerts voro af enskilta införskrifne.

Spanmålsbristens återverkan på fabrikerna, hvaribland vid de i Moskau 60,000 arbetare måste uppsägas, var äfven för afsättning af Svensk Alun menlig, ehuruväl eljest den inhemska Aluntillverkningens medtäflan upphört af brist å dervid erforderligt svafvel. I södra Ryssland hade missväxten, i stället för den vanliga utförseln af spanmål, gjort importation af mera än 100,000 Tschetvert från England, Smirna och Donaustränderna nödvändig. Odessa blef under året ej af något Svenskt fartyg besökt. — En ny näringsgren synes uppkomma å Ryska kusterna af Svarta hafvet, genom det sillfiske som börjat med fördel idkas vid Krim och Donauflodens mynningar, och till fullkomnande hvaraf en i sillsaltning kunnig person blifvit från Holland införskrifven. — Äfven för Ångbåts-farten å detta haf äro anstalter under beredning, ej allenast genom ett för detta ändamål bildadt Aktie-Kompani i Odessa, utan äfven genom ett annat i Wien, hvarigenom Ungerns produkter, nedförde på Donau, komma att finna en väg så väl till Ryska som Turkiska hamnarna i Levanten.

Sedan den med Ryssland afslutade Handels-Konventionen af den 26 Februari 1828 sistledel år tilländalupit, har Kongl. Maj:t läckts, genom en ny Konvention af den 23 Juni 1834, densamma förnya, med de förändringar som de respektive Staternes handels-interessen påkalla, att under en tidrymd af tre år vara gällande. Genom Ukas af den 10:de September samma år förordnades, att tullfriheten å smör, kött och kreatur, som från Finland till Sverige utföras, skulle under samma 3:ne år fortfara; äfven är under samma tid tullen å Svenskt tackjern vid införsel till Finland faststäld till 10 procent af värdet. — Exporten till Ryska Staterna var nästledne år något betydligare än del nästföregående; importen derifrån omkring 300,000 R:dr. mindre; Sveriges skeppsfart dit på det hela lifligare.

(Forts. e. a. g.)

Söderhamn. Man är här nu sysselsatt, sedan andra Landtmätaren Widmarks hitkomst, att bestämma planen för den afbrända stadsdelens återbyggande. Det förut inskränkta torget skall erhålla en behörig utvidgning och sträcka sig på båda sidor om ån. Vår olycka har ytterligare bekräftat vådan af att uppbygga tvåvåningars trädhus, der trånga gator förekomma. Blifva sådana hus tillika försedda med oljmålad brädfordring, så trottsa de vid eldsvådor så mycket mera alla släckningsförsök, som elden just genom så beskaffad brädfodring skyddas för vattnets inflytelse och obehindradt sprider sig utefter stockväggen. De med murbruk betäckta eller med kalkblandningar bestrukna hus kunna deremot lättare räddas, och hade icke stadens Rådhus och Bergska huset ägt denna för släckning gynnande egenskap, så hade de visst icke kommit att utgöra gränsen för närvarande förödelse.

= Wennersborgs stads invånare, så nyligen hemsökta af eldens mest våldsamma härjning, hafva af sina erhållna gåfvomedel lemnat 200 R:dr B:ko till de brandskadade i Jönköping, och en lika summa till de olyckliga genom eldsvådan i Söderhamn.

(Nyk.-Bladet.)

Gefle den 31 Dec. Vid förrättade särskilta val inom de resp. korpserne, till Ordförande efter framl. Kommerse-Rådet Elfbrink, halva blifvit valda, hos Borgerskapets Hrr äldste, Grosshandlaren Erik Dahl och hos Handels-societeten, Grosshandlaren m. m. H. W. Eckhoff.

= De trenne sista dagarna af året har en nordlig storm här uthållit med ett yrväder, med hvilket vi vi ej kunna jemföra något under de senare åren. Nyårsdagen upphörde det dock, och luften tyckes nu annonsera sträng köld. Vi hafva således åter, sedan vägarna blifvit öppnade, fullgodt slädföre, hvilket vi saknat, efter det i slutet af November inträffade tövädret, allt intill Juldagarne. (Gefle Weckoblad.)

Umeå den 15 Dec. (Korr.-Art.) En behaglig vinter och för alla slags Landtmanna körslor tjenligt före och väglag gynnar nu den inre rörelsen och ekonomien härstädes, och detta kommer synnerligen väl till pass, ej mindre för allmogen, som af sina skogar måste draga all möjlig afkastning, genom tjärn- och pottaske-tillverkning, skeppsvirke och andra byggnads-materialier m. m., för att möjligen kunna lifnära sig efter den åter dem öfvergångna missväxten, än för våra Handlande som måste landsvägen transportera spannmål och styckegods ifrån sina Fartyg, hvilka efter en långvarig och under motvindar och stormar äfventyrlig resa nödgats taga vinterqvarter i Wikskär utanför Grundsunda socken i Ångermanland. Längre söderut, i Ulfö hamn, har äfven ett fartyg måst qvarblifva. Äfven denna omständighet bidrager att höja våra spannmåls-priser. Råg kostar för det närvarande 15 R:dr 16 sk. à 15: 32; Korn 13: 16 à 13: 32, allt Rgs. Hvad fröbart Korn kommer att kosta är ej ännu så noga kändt, men det förmodas blifva betydligt dyrare, emedan brist derå befaras.

Helsotillståndet fortfar att vara godt och inga smittosamma sjukdomar äro här gångbara. (Ups. Corr.)

UTRIKES NYHETER.

Pohlen.

Warschau den 18 Dec. Regerings-Kommissionen för Finanserna har under den 9 dennes utfärdat följande kungörelse:

"Då flera gånger den händelse inträffat, att personer, hvilka deltagit i revolutionen och begifvit sig till utrikes orter, fastän de sedermera begagnadt sig af den nådigst beviljade amnestien, till sitt fädernesland återvändt, dock, emedan de icke inför Finansautoriteterna företett de undfångna tillståndsbevisen för vistandet i landet, blifvit, såsom frånvarande ansedde, och uppförde på den vid Administrations-rådets förordning af den 10 Juli d. å. fogade lista på de personer, hvilka icke af amnestien begagnat sig, och i afscende på hvilkas förmögenhet, indragning, jemte de uti förordningen af den 11 April d. å. stadgade påföljderna, skall tillämpas, alltså kungör Regerings-kommissionen för finanserna härmedelst offentligen, att det för de personer, hvilka förmena, det deras namn oriktigt och blott genom misstag blifvit antecknade å listan på dem, som icke gjort bruk af amnestiens fördelar, är obetaget att begära en rättelse af detta misstag, och upphäfvandet af alla deraf uppkommande följder, på nedanstående sätt, nemligen: 1) Alla ansökningar att varda afförde från listan på de personer, som af amnestien sig icke begagnat, äfvensom att återfå den, i följd af konfiskation, till staten hemfallna förmögenhet, skola inom 6 månader från den dag då denna förordning kungöres, af de sökande inlemnas till Militär-Cheferna i de Wojwodskaper, uti hvilka besagde personer sig uppehålla. 2) Ifrågavarande ansökningar skola innehålla en uppgift på den tidpunkt, då den sökande begagnat sig af den meddelade amnestien, och vara försedda med bevis öfver den tid, från hvilken den sökande befinner sig i Konungariket, äfvensom öfver den tidpunkt och ort när och hvarest han förnyat sin undersåtliga trohetsed åt Hans Maj:t. 3) Efter behörigt öfvervägande af dessa ansökningar och dervid fogade bevis, äga Militär-Cheferna att, för vidare handläggning, deröfver afgifva en berättelse till H:s Durchl. Fursten Ståthållaren i Konungariket, hvars beslut derefter, till ernående af Administrations-Rådets slutliga afgörande, så väl rörande afförandet af särskilta personer utur listan på dem som icke gjort bruk af amnestien, som i afseende på återställandet af deras indragna förmögenhet, af H:s Furstl. Durchl:ts Kansli skall meddelas Regerings-Kommissionen för finanserna."

(Hamb. Corresp.)

Norra Amerika.

Uti The Times för den 16 Dec. meddelas följande bref, dateradt Filadelfia den 23 Nov., från bladets korrespondent i de Förenade Staterna:

"Kongressens sammanträden öro i nära annalkande. Alla gissningar öfver den förmodade syftningen af Presidentens bådskap vid öppnandet af sessionen, hafva således varit fruktlösa. I sanning, om man får sätta tro till General Jacksons försäkringar, befinner han sig sjelf i ovisshet, hvilka åsigter han skall utveckla i afseende på Frankrike. För få dagar sedan yttrade han åt en af sina politiska vänner, att han dagligen väntade sådana efterrättelser från Europa, som kunde sätta honom i tillfälle att afgöra denna ömtåliga omständighet. Det säges, att den paketbåt, som den 16 Sept. afseglade från New-York till Havre, medförde depescher till Hr Barton eller Baron Rothschild, hvilka troligen innehöllo förslager till en uppgörelse. Ehuru uti officiella sällskapskretsar och af officiella autoriteter detta förhållande uppgifves äga all grund, tror jag dock ej derpå. Kabinettet använder all möjlig omsorg att, i närvarande stund, förhemliga sin åsigt, och således hållas landets invånare icke allenast i mörkret i detta afseende, men undfägnas esomoftast med de orimligaste och mest stridiga rykten.

Det påstås konfidentiellt, att Hr Barton är återkallad. Det skulle icke förundra mig om uppgiften vore grundad, men jag drar sådant i tvifvelsmål. Hans återkallande under närvarande brytning, om orsaken ej uppgifves, skulle väcka stora farhågor för hvad som kunde följa derpå. Hr Barton är en ung moderat man, med insigter och aktningsvärda förbindelser; men hvarken genom uppfostran eller embetsmannavana är han, eller kan han någonsin bli diplomat. Under en tid af djup fred, kan Hr Barton, eller någon annan person, lätt fullgöra alla de åligganden, $om äskas eller väntas af en Amerikansk Chargé d'Affaires vid ett utländskt hof; men nu, då svårigheter uppstått, då förklaringar påfordras, och diskussioner torde äga rum, hvilka innefatta stora och vigtiga principer, är icke Hr Barton vuxen den börda som kan påläggas honom; icke heller äger han den förmåga, det omdöme, eller det välde öfver sig sjelf, som i ett så brydsamt förhållande äro nödvändiga. Det är således icke otroligt att han återvänder till de Förenade Staterne; men denna återresa bör icke anses såsom ett fiendtligt steg af denna Regering. Det bör snarare betraktas såsom en försigtighets-åtgärd.

"Under upprepande af hvad jag sagt i mina föregående bref, tillägger jag: att ehvad än Presidentens bådskap affattas i skarpa eller eftergifvande ordalag, ehvad Hr Barton återkallas eller tillåtes att qvarstanna i Paris, bör man icke anse någondera af dessa händelser såsom ett säkert bevis att krigiska åtgärder ännu blifvit vidtagna. Man bör vara öfvertygad, att debatterna i kongressen skola i god tid antyda om någon fientlig rörelse från detta lands sida är att befara.

"Olyckligtvis för nationens lugn äro Amerikanarne nästan allmänt af den tanka, att ett krig emellan Frankrike och de Förenade Staterna högeligen fruktas af den förra af dessa makter. Denna öfvertygelse äggar Presidenten att hålla sig vid mindre vigtiga etiketts-punkter, som kunna vågas utan minsta uppoffring af national-värdigheten. Jag vill icke afgöra denna fråga, men min tanka är rakt stridande emot den, som råder hos de styrande och bland folket.

"I mitt bref af den 14 Mars nämnde jag, att fem kandidater till presidents-platsen uppgåfvos, nemligen Hrr van Buren, White, M'Lane, Harrison och Webster; samt att en sjette, Hr Henry Clay, troligen torde komma i fråga. Sedan jag skref detta bref har Hr M'Lane dragit sig undan. Alla de andra kandidaterna stå ännu qvar på stridsbanan. Förberedande åtgärder vidtagas nu att äfven der införa Hr Clay. Han torde blifva nämd, och blifva en fruktansvärd medtäflare. Att dömma af den politiska horisontens nuvarande utseende, synes det ganska troligt att intet val till President göres af Elektorerne, och att valet slutligen öfverlemnas åt Representant-huset. Denna förmodan har jag redan i Mars månad yttrat. Allt hvad jag sedermera bemärkt inom de särskilta faktionerna har bidragit att bekräfta den.

"I nuvarande förhållande är Hr van Buren ovädersägligt den svåraste medtäflaren; nästan hela majoriteten inom administrationen har förenat sig att understödja honom. En obetydlig diversion, nemligen för staterna Tennessee och Alabama, skall göras af Hr White. Med undanlag häraf, biträder Jacksonska partiet Hr van Buren. Det kan således, uti den blifvande täflingsstriden, i stort anses såsom ett förenadt parti, och i detta fall äger det en stor fördel framför oppositionen. Men det tros, att om valet nu skulle taga sin början, skulle de flesta Elektorerna icke gynna Hr van Burens upphöjelse, och utan en sådan majoritet kan ingen kandidat väljas. Icke heller synes någon liknelse för handen att han vinner i styrka. Hans förhoppningar grunda sig blott på söndringar inom oppositionens leder; i detta afseende har han mycket att hoppas.

"Hr Websters vänner äro honom ihärdigt tillgifna. Hans utmärkta skicklighet och redligheten i hans karakter berättiga honom till odelad högaktning; han är en man öfver hvilken nationen har skäl att vara stolt, men han är, i sitt sätt att vara, kall och frånstötande. En stark fördom råder emot honom i afseende på hans politiska opinioner i yngre åren. Han var en högljudd federalist; alla hans tänkesätt äro nu likartade med opinionen i norra landet. Södra landet skall säkert förena sig som en man emot honom.

"General Harrisson är en väl uppfostrad man. Han har beklädt flere civila embeten; men hans största förtjenst är, olyckligtvis, hans militära rykte. Under sista kriget var han hjelten vid Thames och Tippecanoe. Whigs, eller Oppositions-partiet, hafva med stor bitterhet utfarit emot General Jackson, såsom Militär-chef. Således torde, af detta skäl, mycken stridighet uppstå, om man söker att genomdrifva General Harrisons anspråk, och jag förmodar, att man svårligen skall kunna bereda någon öfvervigt till förmån för honom.

"Hr Clay's utnämning skall föranleda till ett utbrott af entusiasm, som icke kan uppstå för någon annan af medtäflarne. Hans vänner äro honom med exempellöst nit tillgifne. Ibland de mäktige är han en mäktig man. Om Oppositionen kan så vidt förena sig, att den samlar sina kandidater endast i de stater, der desse äga mesta popularitet, skall följden bli, att Hr van Buren blifver besegrad. Men utan att endrägt i utförandet användes, måste de falla. I denna belägenhet af tvekan och ovisshet, skall likväl hvarje faktion vara beredd att göra stora uppoffringar, i afseende på hvarje annan utländsk eller inhemsk fråga, för att se sin Chef upphöjd." (Times.)

Afrika.

Ett i The Times infördt bref, dateradt Tunis den 12 November, innehåller följlande:

"Den kris, hvilken vi nalkas, är ett tillräckligt bevis att den Afrikanska frågan antingen snart skall afgöras, eller antaga en så fruktansvärd karakter, att den öfver händelsernas verkliga förhållande i Europa hittills utbredda slöjan kommer att för verldens blickar upplyftas. Till denna slutsats ledas vi af tvenne vigtiga skäl: — nemligen först den i Constantinopel kungjorda expeditionen, hvars syftemål år utförandet af åtgärder, hvarigenom Sultan tror sig kunna återställa lugnet i sina Afrikanska stater, enligt en med Turkiska politiken öfverensstämmande konsolideringsplan; — för det andra, Hertigens af Orleans ankomst till Afrika, i den tydliga afsigten att öppna ett fälttåg emot menniskor, hvilkas trohet emot Porten, oansedt alla af Frankrike hittills gjorda bemödanden, likväl ännu blifvit orubblig.

Hvad angår den första punkten, är det för Storherrn vigtigt, att Achmed Bey af Constantineh är en man, på hvars drift och vaksamhet han kan lita: och då, i öfrigt, Achmed, i ryggen af Tunis, kommenderar vördnadsbjudande stridskrafter, hvaröfver Mustapha (Bejen af Tunis), på sin thron endast understödd såsom ett verktyg till befordrande af Frankrikes luftiga planer i Algier, fäller modet, och, som det påstås, i det närmaste förtviflar.

"Invånarne i regentskapet, som äro väl underrättade om den med otåliga blickar dagligen af dem efterlängtade flottans annalkande, ådagalägga tänkesätt, hvilka äro långt ifrån att bidraga att lugna styrelsen; och emedan folken i Barbaresk-staterna, ehuru från hvarandra åtskilda genom nominella distinktioner af regentskaper, likväl i allmänhet anse sig utgöra en enda familj, hvars arfvejord Afrika är, är den ifrågavarande saken en för dem gemensam sak, och Sultan deras lagliga beskyddare, medan de såsom fiende betrakta alla och en hvar, som uppreser sig mot hans myndighet och deras rättigheter. Om de i Algier varande Araberna och Kabaylerna med dessa tänkesätt varit i stånd att så länge uppehålla sitt oberoende samt med så utmärkt framgång försvara sig mot disciplinerade arméer, tyckes man på goda skäl kunna förmoda, att deras kraftfullhet än mera skall ökas vid de Turkiska stridskrafternas ankomst till Tunis, helst sedan underrättelsen om deras annalkande, såsom vi erfarit, redan förenat åtskilliga af de mest aflägsna stammarna, som dervid glömt lokala tvistigheter och, under afvaktan af för dem gemensamt vigtiga händelser, slutat fred med hvarandra...

"Till stöd för dessa resonnementer, kan jag, i öfverensstämmelse med de senast erhållna tidningarna från Algier, såsom ett faktum tillägga, att man med Abdel Kader redan ingått underhandlingar, hvilka åsyfta förhindrandet af Marskalkens plan. Ehuru Abd el Kader, med kapitulationens och sin separattraktats öfverträdande för ögonen, icke ovilkorligt kan sätta tro till något förbund med denna nation, måste likväl Kronprinsens namn vara af vigt, och detta så mycket mer, som han derjemte känner hvad som skulle blifva följden af dessa fredstillbuds förkastande, samt att ett anfall skulle blifva allvarsamt. På denna grund måste han antingen erbjuda någonting, som har likhet af eftergift, eller draga sig tillbaka på ett större afstånd... Att ingen verklig undergifvenhet kan äga rum, torde med säkerhet kunna antagas, och bör Frankrike aldrig smickra sig med detta hopp. Så som en fördomsfri åskådare af händelserna, betraktar en Engelsman med förundran Franska pressens alster, medan dessa städers invånare, som äga vida större upplysning än man tror dem om, le åt Europas lättrohet. Araberna äro i sanning icke ett folk, som, såsom förhållandet är i kolonierna, så lätt låter bortkasta eller utrota sig; de känna vissa makters ärelystnad, och andras fördomar; och emedan afkastningen af deras jord utgör deras uppehälle, veta de att endrägt är en gemensam troslära, som i det närmaste skyddar dem emot hvarje anfall.

"Frankrike låter sålunda hänföra sig af en villfarelse, lika olycklig för dess heder, som dess välstånd. Europa kan endast då finna sina intressen i Barbariet, när Barbariet är lugnt, och infödingarna behandlas med mera mensklighet än under en förfluten och närvarande tid. Långt ifrån att vilja försvara oskickliga regeringar, eller den godtyckliga makten, önskade jag att se civilisationen småningom införd i Afrika och på hvarje annat ställe, så att Europa och Afrika slutligen bildade ett enda samhälle af bröder. Men detta kan endast ske genom att förbinda sympatierna; hvaremot de romantiska illusionerna i Frankrike äro rakt motsatta det åsyftade ändamålet, och endast leda till olycka, emedan de utvidga gränsen af ett fält af tvedrägt, och göra Araberna lika fanatiska som under korstågens tider. Fem års erfarenhet borde ha lärt Frankrike, att det varit blindt för sitt intresse; ty, utom hvad det af historien kan inhämta, har det med matematisk bestämdhet erfarit, att en militärisk grundsats ej kan lyckas i Afrika, och att densammas antagande är förderfligt för dess inflytande och intresse på kontinenten.

(Slut e. a. g.)

---

Den i dag på morgonstunden anlände utländska post medför tidningar från Hamburg till den 29, från Paris till den 23, och från London till den 22 Dec. De innehålla följande underrättelser af allmännare intresse:

Frankrike.

Journal des Débats för den 22 December meddelar följande från Afrika:

"Den 21 Dec. kl. 9 om aftonen ankom till Ministern för inrikes ärendena en kurir med depescher, hvilka med ångfartyget le Crocodile anländt från Oran, sedan fartyget för storm och hårdt väder blifvit tvunget att anlöpa Roses.

Dessa depescher innehålla, att Franska armén den 6 intågat i Mascara, tillika med Hertigen af Orleans och Marskalk Clauzel.

Det upplyses, att flera ganska lifliga träffningar ägt rum i trakten af Chosouf och Habrah, innan det lyckats armén att framtränga till Mascara.

En närmare redogörelse för dessa träffningar har blifvit afskickad till Frankrike med andra fartyg, som ännu icke anländt i Fransk hamn.

Hertigen af Orleans har fått en stark kontusion i låret af en kula. H. K. H. har deraf lidit mycken plåga, men har likväl kunnat stiga till häst och följa arméns rörelser.

General Oudinot har blifvit sårad, men icke farligt. Abd el Kader är i fullt återtåg. Araberna hafva alldeles öfvergifvit honom.

Efter alla anledningar, bör man inom en eller två dagar erhålla de vidlyftigare underrättelser, som ännu icke hunnit ankomma, och som närmare skola upplysa förhållandet med denna korta, men lysande expedition.

Enligt en telegraf-depesch, har Franska armén ifrån Mascara anländt till Mostaganem den 12, sedan staden Mascara, den 9, blifvit af Fransmännen satt i brand, och helt och hållit lagd i aska, efter att hafva förut blifvit utrymd af invånarne.

H. K. H. Hertigen af Orleans har, den 19 dennes, om bord å krigsskeppet Montebello, ankommit till Toulon. H. K. H. undergår der 6 dagars karantän.

Paris d. 21 Dec. H. Maj:t Kejsarens af Rysslands namnsdag firades d. 18 dennes af Dess härvarande Ambassadör på ett lysande sätt. Flera Ministrar, samt Presidenten i Pärs-kammaren, voro närvarande. Lord Granville gaf samma dag en stor dinér, och kunde således icke emottaga Grefve Pahlens bjudning. Bland hans gäster befunno sig Hrr Thiers, Montalivet och Dupin.

Man läser uti ett ministeriellt blad, att Spanska Konselj-Presidenten åt härvarande Ambassadör uppdragit att, genom en Not till Hertigen af Broglie, betyga Drottningen-Regentinnans erkänsla för det understöd, som af Franska Hofvet blifvit lemnadt det Spanska.

Den härifrån rappellerade Hertigen af Frias har, till bevis af sin Regerings tillfredsställelse öfver hans förhållande såsom Ambassadör härstädes, erhållit Gyllene Skinns-Orden.

(Hamb. Corr.)

Spanien.

Underrättelser från Madrid af den 15 antyda, att en förändring är å bane inom Spanska Ministèren, hvilken tros blifva sammansatt som följer:

Hr Mendizabal, Konseljpresident och Minister för Utrikes ärenderna; Hr Ferrer, Ledamot af Prokuradores-Kammaren, Finans-Minister; Hr Alcala Galiano, Marin-Minister; Hr Arguelles, Minister för Inrikes ärenderna. De öfriga Ministrarne skulle bibehålla sina befattningar.

Om man får sätta tro till dessa rykten, som anföras af Revista, (ett blad hvilket utgifves af Hr Alcala Galiano), så har Regeringen insett behofvet att förstärka sig bland de talare, hvilka med största nit försvarat densamma uti Kammaren, der Hrr Arguelles och Galiano gjort Regeringen stora tjenster under diskussionen öfver Adressen. (Journal des Débats.)

Holland.

Haag den 23 Dec. I förgår förekom, uti General-Staternas andra Kammare, en diskussion rörande utskrifningen af National-milisen för 1836. Af Oppositionen hördes anmärkningar häremot, men Ministeren anförde nödvändigheten af denna åtgärd, då Belgien af en fruktansvärd allierad understöddes, och uppbådar, för 1836, sin Milis till dess fulla belopp af 12,000 man. Lagförslaget antogs med 37 röster mot 12.

Första Kammaren antog äfvenledes i förrgår Budgetts-lagarne. m. fl. med 65 röster mot 11.

Dito den 26 Dec. I förrgår antog andra Kammaren Spannmåls-lagen, med 29 röster mot 25.

Belgien

Brüssel den 24 Dec. I går antog Representanternas Kammare Inkomst-budgeten med 56 röster emot 1. I dag beviljade Senaten Inrikes Ministern den supplementar-kredit han af Kamrarne begärt. (B. H.)

---

BLANDADE ÄMNEN.

Man läser i ett Franskt blad följande. "Helt nyligen har Hr Burdine hållit ett ofantligt Tal i Belgiska Representant-kammaren. Han besteg Tribunen den 9 December, och upptog halfva dagen; hade dock ej hunnit till mer än ingressens slut. Hela den 10:de blef egnad åt utvecklingen af denna ingress, och först den 11:te fullbordades konklusionerna, sedan han äfven denna gång upptagit Tribunen i två timmar. En af hans Kolleger sade honom redan den 9d:e: afhöra ert tal, är ju som att dricka ut hafvet! — Ja, och dricka ut det, ska' ni, svarade den kallblodiga Representanten." — Man ser, att på många ställen ordrikheten är en af representativa systemets olägenheter, visserligen uppvägda af många och väsendtliga fördelar. I England, Frankrike, och, som vi tro, äfven i Belgien, äro dock reglor bestämda, om ej emot långa tal, åtminstone emot flera gångers uppträdande att i samma ämne tala. Hvad skulle man väl der säga om rättigheten i ett annat land, att ej allenast uttänja samma tal så länge man vill och förmår, utan ock att obegränsadt uppträda så många gånger man behagar, och det öfver samma fråga? Blefve man ej inledd i den tro, att endast tvenne medel kunna bringa diskussionerna till slut: heshet eller hunger?

= Samma Blad beskrifver en löjlig Tullförsnillnings-metod. — "Omkring Maubeuge", säges der, "använder mycket folk ett besynnerligt sätt att smuggla in Bränvin i Belgien. De äga en mängd hundar, som ordentligen lastas i grannskapet af Franska Tullstationen Battignies, framom Maubeuge, och drifvas sedan till höger eller venster, längs efter gränsen, till dess de utfinna ett lämpligt ställe. Hvarje hund-last är vanligtvis 12 Litrer Sprit, som innehålles i stora blåsor. Det är icke ovanligt att råka 30, 40, 50 till 60 hundar, tillhörande 8, 10 till 12 personer. Tvenne smugglare utgöra avantgardet för denna tropp, hvars effektiva styrka är beräknad efter den mer eller mindre mörka natten. Hvarje förtropps-smugglare har sjelf till vedett framför sig en olastad hund, så väl inlärd, att han recognoscerar alla snår, der tull-uppsyningsmännen bruka dölja sig. Har hunden märkt, eller blott vädrat upp dem, skäller han förfärligt, och hela hundskaran verkställer genast den snabbaste reträtt, samt försöker på ett annat ställe. Man kan med säkerhet påstå, att endast från den 1 September till den 1 December, och på en linie af blott 3 eller 4 mil (Franska), mer än 4000 krukor (rymden uppgifves ej) Sprit blifvit på sådant sätt inpraktiserade i Belgien." — När Kontrabands-industrien är till så ovanlig grad utbildad, måste väl vaksamheten vara i förhållande dertill; och långt ifrån att klandra det nit Tull-tjenstemän i sådant afseende ådagalägga, bör man fast heldre hålla dem räkning för deras verksamhet och bemödanden.

---

NEKROLOG.

(Insändt.)

minne af grosshandlaren herman theodor philipsens år 1819 efterlemnade maka, charlotta wilhelmina moll, född år 1778, död år 1835.

Hon tillbad och dyrkade den Ende Evige Guden, Naturens Herre och Skapare, alla menniskors Fader, och förtröstade endast på honom, som allena kan förklara mennisko-anden, och upptaga den i de saligas boningar.

Med denna religion gick hon, lugn och mild, lifvets öden igenom, och lika lugn och mild mötte hon döden, hvilken, lik skördemannen vid anblicken af en ovanlig växt ibland gräsen, tycktes stanna, tvehågsen att redan fälla i stoftet ett sådant offer^[1].

På sin lefnaddiana erfor Fru Philipsen tvenne svåra pröfningar, hvilka i grunden skakade hennes milda, lugna själ: den ena, vid förlusten af sitt enda barn; den andra, vid det bedröfliga tillfället af sin mans sorgliga dödsfall, dervid hon sjelf var ett åsyna vittne! Men äfven då hänfördes hon endast i ringa mån till tröstlös klagan, och återfann sin trofasta förtröstan på Försynens allvisa styrelse snarare, än det torde vara möjligt, i dylika fall, för någon lika så öm moder och lika så älskande maka, som hon. Sådan pröfning, som den senare, tyckes träda in på gränsen af det omöjliga för mennisko-naturen ensam att genomgå.

Fru Philipsens yttre personlighet var mycket intagande. Med ett täckt utseende, förenade hon ett obeskrifligt behag uti sin hållning och vid sin persons framställning: uti hennes ögon och anletsdrag afspeglade sig hennes själ. Härmed förenades en förträfflig ordnings- och anordnings-takt, så, att allt hvad hon tillställde och anordnade, alltid ägde sitt rätta mått, och var täckt och trefligt, utan att vara yppigt eller skrytsamt. Alltid blygsam, och i samqväm tystlåten, lemnade hon, om icke vidtalad, ett öppet fält åt andras talsamhet.

Känslan af sitt lyckliga oberoende i sitt enko-tillstånd, och minnet af hvad båda makarne, sins emellan, aftalat rörande användandet af deras förmögenhet efter bägges deras död, gjorde Fru Philipsen förnöjd med sin lott och sin bestämmelse i enko-ståndet. Ingen flärd eller bländande höghet kunde förmå henne att träda derur.

Men de skönaste dygder fostrade hon i sitt ädla hjerta, och uppenbarade äfven den ädlaste utaf dem alla, hennes i sanning moderliga vård, tillsyn och frikostighet vid Philipsenska Fattigbarnskolan vid Adolf Fredriks torg, utaf båda makarna stiftad år 1811, af henne, efter sin mans död, ömt och oförtrutet hägnad och hvars bestånd i framtiden hon tryggat, genom dessa hennes egna ord i dess nu öppnade testamente: "Då jag anser denna Skol-inrättning för de fattigaste barnen i Maria Magdalena Församling, på det värdigaste sätt förvara minnel af min mans hjerta, tänkesätt och nit för allmänt väl, gör jag mig till en pligt att, liksom under hans lifstid, äfven nu hägna och skydda densamma; i följd hvaraf, och till befrämjande och stadgande af dess framtida bestånd....^[2]

Och hvilka vackra efterdömen i öfrigt hon lemnat åt de lefvande^[3]!

Må den enskilta tacksamheten omtala hennes mångfalldiga enskilta välgörenhet!

Men stunden nalkades, då utaf denna, nära sagt, englalika varelse icke skulle återstå annat, än saknaden och minnet.

En mångårig andtäppa, som tidtals förorsakade Fru Philipsen svåra lidanden, och hvars ursprung härledde sig från rheumatism, i senare åren fixerad i lefvern, gjorde, under loppet af det sista lefnadsåret, förfärande framsteg, dem hvarken de använda läkemedeln eller sommar-landtluften förmådde hämma eller ens lindra. Lidandet var dock drägligt, utom då hon blef tvungen att draga andan djupare, än sjukdomen tillät: den minsta ansträngning eller omtanka besvärade, och krafterna aftogo småningom så, att hon, de sex sista dygnen, måste jemt vara sängliggande: ännu den sista aftonen ägde hon full sans och redighet, och fann sitt tillstånd som vanligt, sade hon, ehuru andra tecken visade sig för den uppmärksamme: derefter, återflyttad i sängen, slöt hon sina ögon tillsamman, liggande tyst och stilla, liksom vanligen inslumrad, till dess, efter några timmars förlopp, de vakande hörde ett lindrigt rosslande, i bröstet: man trädde genast till sängen, och hörde blott en enda pust, och i den, utslocknade det lekamliga lifvets sista gnista. Fru Philipsen lefde icke mer! Så var hennes död, kroppens ljufva insomnande till förgängelsen, och andens sälla uppstigande till ljusare rymder, till ett förklaradt lif!

De båda makarna äro nu bägge döda, och deras aska blandas tillsamman i grafven. Men denna aska skall länge fuktas af saknadens tårar, och många välsignelser gjutas deröfver af tacksamma hjertan. Och minnet af dessa makar skall lefva, så länge som de varma, verksamma nitet för samhällets välgång och lugn, och en ädelmodig omtanka för det icke sjelfvållade armodet och för de fattigaste barns vård och uppfostran ännu hafva något värde i detta land.

---

= Uti Nådig Skrifvelse till Krigs-Collegium har Kongl. Maj:t å Krut, som nästa år till inrikes privata behof utur Kronans Förråder försäljes, behagat fastställa följande pris, nemligen: å Bergs- och Styckekrut 38 Rdr Centern, samt å Handgevärskrut 42 Rdr Centern, allt B:ko; hvilket härigenom kungöres, äfvensom att betalningen för Krut, som på behörige och, enligt Kongl. Krigs-Collegii Kungörelse den 5 Oktober 1812, styrkte ansökningar, direkte utur Kronans Förråder aflåtes, bör hädanefter nedsättas här i Stockholm uti Rikets Ständers Bank för Kongl. Collegii räkning, Kassan N:o 1, samt i Landsorterne uti Ränterierne, och att Kongl. Collegium, på privata personers dit inkommande behörige ansökningar om inköp af smärre krutpartier, dem emot fastställd betalning beviljar. Hvad åter beträffar det Krut, som privilegierade krutförsäljare afyttra, utfärdas tryckt Minuterings-Taxa derå, efter de grunder, Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 28 Nov. 1815 stadgar, hvilken Taxa i Krutförsäljningsbodarne bör finnas anslagen och vid Tjugo (20) Riksdalers vite, samt förlust af krutförsäljningsrättigheten icke får öfverskridas. Stockholm den 31 Dec. 1835.

---

I inledning af gjord hemställan, har Kongl. Commerce-Kollegium funnit godt tillåta, att höstmarknaderne i Sköfde och Lidköping näskommande år, hvilka i samma års Almanacha äro utsatte att hållas i förstnämnde Stad den 18, och i den sednare den 11 Oktober, må i stället hållas, i Sköfde den 13 och i Lidköping den 14 i berörde månad, äfvensom Kgl. Kollegium förordnat, att den kreatursmarknad, som jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse af den 20 sistledne Augusti, årligen kommer att i Kongslena By af Wartofta Härad af Skaraborgs Län hållas uti Mars och Oktober månader, för nästkommande år utsättas å den 9 Mars och 12 Oktober; hvilket Kongl. Collegium härigenom skolat till vederbörandes kännedom meddela. Stockholm den 18 Dec. 1835.

---

Till den uti Södra Distriktet af Elfsborgs Län lediga LandsFiskalstjenst, äga skicklige Sökande inom 56 dagar härefter inkomma med till Högloflige Justitie-Kanslers-Embetet ställde ansökningar, åtföljde af behörigen styrkte Meritförteckningar. Wenersborg, i LandsKansliet den 16 Dec. 1835.

P. Sandelhjelm.

---

Stockholms Borgerskaps Femte Klass, kallas att Fredagen den åttonde Januari 1836, klockan Tolf på dagen, hos Magistraten sig infinna, för att välja en Ledamot ibland Borgerskapets äldsta, i stället för en, som befattningen sig afsagt. Stockholms Rådhus den 18 Dec. 1835.

---

Notifikationer.

STÄMNINGAR OCH KALLELSER.

= Uppå Bonden Pehr Danielsson Öberg å Bartnäs af Piteå Socken derom gjorde begäran och med anledning af Rådhus-Rättens beslut denne dag, varder Kopparslagre-Mästaren Daniel Lindgren, härmed kallad och stämd att Måndagen den 2 Maj, näskommands år 1836, kl. 9, förmiddagen inför Rådhus-Rätten sig infinna för att svara å Öbergs påstående, att Lindgren måtte åläggas till honom utgifna 800 Rdr B:ko med 6 procents ränta, enligt Skuldebref af den 28 April 1830. Börandes stämningen, den kärande äger kungöra sin vederpart, hvars vistelseort är okänd, på det sätt, att den trenne gånger och sednast trenne månader före inställelsedagen uti Stats-Tidningen införas, gifves lydno vid den påföljd lag stadgar. Piteå Rådhus den 14 Sept. 1835.

På Rådhus-Rättens vägnar,

C. Er. Stenberg.

= Utdrag af Intecknings-Protokollet, hållet vid Allmänna Sommar-Tinget med Kinds Härad i Sevenljunga den 2 Juli 1835.

N:o 84. I egenskap af Ombud förekom Krono-Länsmannen J. Bånge och inlemnade: 1:o En så lydande skrift till Kinds Härads Höglofl. Tings-Rätt, Härjemte bifogas tvenne Förpantningsbref tillsammans på halfva Säteriet Påbo, med ödmjuk anhållan att för deri upptagna lånesummor ny gällande inteckning från denna dag måtte meddelas uti hälften af besagde Säteri jemte uti der underlydande lägenheter (på sätt som förut medgifvit är) beviljas och om Lofl. Härads-Rätten anser nödigt att familjen efter dem som bortpantat förenämnde Säteri, skola öfver denna ansökning höras, så vill undertecknad i lika ödmjukhet anhålla att sådan kallelse få i allmänna Tidningar införa, emedan det är alldeles okändt hvar Frälserätts-arfvingarne vistas, derom anhåller aldra ödmjukast.

O. A. Pettersson,

enda Son och arfvinge efter

aflidne Peter Olofsson i Pålbo.

2:o Ett den 21 December 1793 af Gustaf A. Gyllensvärd och Anna Beata Falkenberg utgifven handling, hvaraf inhämtas att de förre af Johannes Andersson till låns erhållen penningesumma, stor 1000 Rdr Specie i Bankomynt med 6 procents ränta, tillåtit sistbemälte person införssel uti en fjerdedel af Säteriet Påbo, ett och ett fjerdedels mantal med derunder lydande torp och lägenheter; på grund hvaraf Härads-Rätten den 28 Januari 1794 meddelat inteckning uti besittnings- och nyttjanderätten af berörde Säteri, hvarefter Johannes Andersson den 27 April 1801, öfverlåtit sin rätt på Petter Olofsson för hvars räkning inteckningen den 11 Juni samma år blifvit omsatt samt den 8 Oktober 1811 och den 3 Juni 1823 för Peter Olofssons räkning ny inteckning, enär förnyelse deraf, såsom varande för sent sökt, icke kunnat äga rum, beviljad uti merberörde Säteri Påbo. 3:o En afhandling af den 21 December 1793, deruti G. A. Gyllensvärd och Anna Beata Falkenberg medgifver införsel uti en fjerdedel af Säteriet Påbo, ett och ett fjerdedels amtanl till Peter Olofssons säkerhet för dem försträkta 1000 Rdr Specie i Banko, med 6 procents ränta, och har Härads-Rätten den 28 Januari 1794 uti berörde pantförskrifne Säteri meddelat intekning, hvilken sedermera den 6 Juni 1803 och den 31 Maj 1813 blifvit behörigen förnyad; hvarefter, och då förnyelse, som icke blifvit inom 10 år sökt, afslagits, ny inteckning den 4 Juni 1823, meddelats uti oftaberörde föreskrifne en fjerdedel af Säteriet Påbo. Efter antecknadnde af dessa handlingar, förklarade Härads-Rätten sig vilja innan Tingets slut meddela vidare besked

N:o 94.

Utslag.

Afsagdt den 27 Juli.

Enär detta inteckningsärende Gäldenärerne ohördan, icke kan till slutligt afgörande företagas, varder O. A. Petersons ofvanberörde ansökning utställd till delgifvande med förpantningsgifvarne eller deras rätts innehafvare, hvilka vid talans förlust å första Rättegångsdagen af nästa i Häradet infallande Lagtima Sommar-Ting, skola med förklaring deröfver inkomma; och pröfvar Härads-Rätten med stöd af 5 §. i Kgl. Förordningen den 13 Juli 1818, skäligt tillåta sökanden att geonm införande i Rikets allmänna Tidningar trenne gånger, första gången 6 månader före det Gäldenären skola förklaring afgifva, detta Rättens beslut för käranderne kungöra; skolandes sökanden, försedd med bevis att hvad Domstolen nu föreskrifvit blifvit iaktagit, å ofvansagda dag, vid laga påföljd sig infinna. Ut supra.

På Härads-Rättens vägnar,

P. Holmertz.

ÅRS-PROKLAMATA, STÄMNINGAR OCH DOMAR
I SKULDFORDRINGS- OCH KONKURSMÅL.

= Uppå ansökning af delägare i Sterbhuset efter Handlanden Magnus Westerholm har Norrköpings Rådhus-Rätt, genom offentlig stämning, denne dag kallat bemälte Westerholms samtlige Borgenärer att före kl. 12 å dagen Lördagen den 6 February 1836 sina fordringar hos Rådhus-Rätten härstädes anmäla på sätt Konkurs-Lagen stadgar vid äfventyr att förlora all talan i saken. Norrköpings Rådhus den 5 Augusti 1835.

= Enligt Bräkne Härads-Rätts beslut, varda afl. Mjölnaren Håkan Gertonssons i Åryd Borgenärer kallade att före kl. 7 e. m. å andra Rättegångsdagen af nästa års Lagtima Vinter-Ting deras fordringar styrka och bevaka, på sätt Konkurslagen föreskrifver. Hoby Tingsställe den 2 Okt. 1835.

G. G. Trägårdh,

Domhafvande.

= Genom Beslut den 19 sistl. Aug. har Skytts Härads-Rätt, i anledning af sökt Urarfvaförmån, kallat och förelagt afl. Ingeniören Hans Uhrs i Trelleborg och dess efterlemnade Enka Inga Trulsdotters samtlige Borgenärer, att, före Rättegångstimmans slut, kl. 7 på aftonen, å andra Rättegångsdagen af det Lagtima Ting, som 6 månader derefter i Häradet först infaller, deras, i bemälte makars Bo ägande fordringar, vid förlust af vidare rätt dertill, så styrka och bevaka som Konkurs-Lagen föreskrifver. Malmö den 19 Nov. 1835.

= Att Rådhus-Rätten i Malmö, genom offentlig Proklama, inkallat Murmästare-Enkan Maria Björkstrands samtlige Borgenärer till Måndagen den 25 April 1836, för att å samma dag, kl. före 12, deras fordringar i gäldbundna Boet, på sätt och vid den påföljd Kongl. Konkurs-Lagen föreskrifver, anmäla och bevaka, varder härmedelst kungjordt andra gången.

= Genom årsproklama har Rådhus-Rätten i Malmö inkallat samtlige Borgenärerne efter afl. Aktören J. J. Askenbom till Måndagen den 12 Sept. 1836, för att å samma dag kl. före 12 deras fordringar vid talans förlust anmäla och

bestyrka; hvilket härigenom kungöres andra gången,

FÖRMYNDARE-FÖRORDNANDEN,

= Vid 1835 års Höste-Ting med Folkare Härad, är Bonden Jan Andersson i Högtjern, Garpenbergs Socken, ställd under förmyndare.

= Vid 1835 års Höste-Ting med Stora Kopparbergs och Aspeboda Socknar, äro Daniel Aspman i Stråtenbo och Erik Hammar i Wallmora, ställde under förmyndare.

= Vid 1835 års Höste-Ting med Husby Socken, äro afskedade Soldaten Erik Nyknekt i Djusa och, Erik Ersson i Stigsbo, ställde under förmyndare.

Vid 1835 års Höste-Ting med Stora Schedvi Socken, äro Enkan Greta Andersdotter i Orrsta och Bonden Snickar Erik Jansson i Uppbo, ställde under förmyndare.

= Vid 1835 års Höste-Ting med Hedemora Socken, är Pälles Lars Andersson i Trollbo, ställd under förmyndare.

= Vid 1835 års Höste-Ting med Torssångs Socken, är Anders Hansson från Kårtyda, nu vistande i Söderberkes Socken ställd under förmyndare.

= Att Medelstads Härads Tings-Rätt, under nu afslutade Lagtima Höste-Ting, ställt Hattmakaren Sren Westin i Eringsboda under sin Hustrus, samt Bonden Truls Olsson i Bjärby under Nämndemannen Haljer Olssons i Mjövik, och Bonden Anders Hanssons i Listerby förmyndareinseende, varder härmed tillkännagifvit. Ronneby den 31 Oktober 1815.

LAGFARTS-ÄRENDER

= Utdrag af LagfartsProtocollet, hållet inför RådhusRätten i Skara den 6:te Juli 1835.

N:o 31. Fastighets-ägaren, Välborne Herr Carl A. Hvitfeldt företrädde och till Domstolen inlemnade en af denna lydelse varande Skrift:

"Sedan jag genom vällofliga RådhusRättens Utslag af den 28:de Mars 1831 blifvit ålagd att innan Tredje Uppbudet varder mig beviljadt å det mig tillhandlade Stadshemmanet Stora Hindsbo, vederbörlige Åtkomst-Handlingar Domstolen förete, så får jag härmed tillkännagifva att sådane handlingar ej äro på något sätt att tillgå, hvarföre jag ödmjukast anhåller det RådhusRätten täcktes, genom annons införande i allmänna Tidningarne låta Lagfarten för mig obehindradt fortgå. Hindsbo den 5:te Juni 1835.

C. A. Hvitfeldt."

Vidfogad af ett denne RådhusRätts under den 28 Mars 1831 utfärdadt LagfartProtokollsUtdrag, hvaraf inhämtas att Herr C. A. Hvitfeldt, på derom gjord ansökan blifvit meddelad första LagaUppbudet på det af honom från Bonden Anders Andersson och dess hustru Maria Christina Pettersdotter, mot Två Tusende Etthundradeellofva Riksdaler 5 sk. 4 r:st Banko, inköpta Stadshemmanet Stora Hindsbo, bestående af Stadsjorden N:o 18, innehållande Trettiosex Tunne- Sju ett Halft kappeland jemte en dertill hörande Tomtlott i Vesterskogen N:o 97 som efter mätning håller Åtta Tunne- Ett och 1/4 kappeland; men fått sig förelagdt att innan tredje uppbudet beviljas, å ifrågavarande Fastighet förete vederbörlige Åtkomst-Handlingar. — Efter uppläsandet af dessa handlingar, afsade RådhusRätten detta

Beslut:

Det varder med bifall till ansökningen, den eller de som förmena sig äga fog till klander emot ifrågavarande köp eller den derå påbörjade Lagfart, härmedelst uppmanade att sådant i Laga ordning inför denna Domstol anmäla inom eller sist trenne månader från den dag detta Beslut, genom Sökandens föranstaltande, finnes uti Sveriges StatsTidning tredje gången infördt, vid äfventyr att Lagfarten derefter oförhindradt fortgår. Som ofvan

på RådhusRättens vägnar,

J. N. Schoug.

Lika lydande med det Oss föreviste Original, betyga

Adr. Hägg, Assessor.

Nils Hvalström, Notarie.

— Transsumt af Lagfarts-Protokollet, hållet å Upsala Rådhus den 9 November 1835.

S. D. Hos Rådstugu-Rätten anhöll Skäddare-Mästaren Erik Eriksson om Lagfart å Gårdarne N:s 9 och 10, i Qvarteret Svan och Svartbäcks-Roten, på grund af ett så lydande Salubref — — — — — — — — —

Efter uppläsandet häraf, tillkännagafs det, uppstå fråga, att de handlingar, som bestyrkte aflidne Rådmannen J. E. Lindroths och hans efterlemnade Enkas åtkomst till ifrågavarande Gårdarne, icke kunnat tillrättaskaffas; Men Skräddaremästaren Eriksson hemställde, om icke enär uti Instrumenten öfver de, ej mindre efter Rådmannen Linroth, än hans Enka förrättade Bouppteckningar, ifrågavarande Egendomarne voro upptagne såsom dem tillhörige, samt de dessutom i en lång tidsföljd, af emellan 30 och 40 år, Egendomarne oklandrat besutit, sådant allt kunde vara nog till undanrödjande af hinder för den nu sökte Lagfarten. Rådstugu-Rätten pröfvade skäligt, att, med afseende på hvad sålunda förekommit, emot köpeskillingen, Sju Tusende Tio Riksdaler Banko, bevilja Skräddaremästaren Erik Eriksson å de på ofri eller Stadens grund belägna Gårdarne, N:s 9 och 10, i Qvarteret Svan och Svartbäcks-Roten, uppbud första gången; dock bör, innan tredje uppbudet kan meddelas genom detta Protokolls införande trenne gånger i Sveriges Stats-Tidning kungöras, om den sökte Lagfarten; derefter den, som tilltror sig äga anledning att Lagfarten klandra, åligger, att, inom fyra månader ifrån det kungörandet sista gången skett, sin klandertalan hos Rådstugu-Rätten, genom Stämning anhängig göra, vid påföljd, att eljest, tredje uppbudet hinderlöst varder beviljadt, År och dag, som ofvan.

På Rådstugu-Rättens vägnar,

W. L. Lundberg.

TESTAMENTS- OCH ARFS-ANGELÄGENHETER.

= Att Skräddaren Carl Gustaf Hellgren i Mörtsnäs å Vermdön allidit den 20 Maj 1835 och efterlemnat Egendom, hvars behållning i Bouppteckning upptagits till 24 Rdr 27 sk., äfvensom att Vermdö Skeppslags Tings-Rätt tillåtit Hellgrens Enka, att innehafva och vårda aflidne mannens andel i Boet, varder i öfverensstämmelse med Kongl. Förordningen den 30 Maj 1835, härigenom kungjordt Hellgrens okände Arfvingar tredje gången.

= Att Dragonen Fredrik Rams Hustru Catharina Fredrika Westin afled vid Ulfsunda den 7 Augusti 1835, äfvensom att hennes qvarlåtenskap innehafves och vårdas af Ram, det varder, jemnlikt Kongl. Förordningen den 30 Maj nyssnämnde år, härigenom hennes till namn och vistelseort okände arfvingar kungjordt.

= Gamla Drängen Jan Ersson som uppgifvit sig vara född i Mora Församling i Dalarne, afled på Jacobsdal i Öhrgryte Församling vid Göthehorg i September månad 1834. Dess qvarlåtenskap bestående af några Klädespersedlar är försåld till ett belopp af 34 R:dr 3 sk. Riksgäldssedlar, som redovisas af Undertecknad, men om ingen inom ett år efter det denna annons första gången är införd i Stats-Tidningen, infinner sig med anspråk å nämnde tillgång; blir den aflemnad till Församlingens Fattig-Inrättning. Göthehorg, den 1 December 1835.

H. J. Cavallin.

Apothekare.

= Rätte arfvingår efter afl. Arbetskarlen Tufve Pehrssons äfven aflidna Enka Anna Sophia Olsdotter, kunna hos undertecknad sig anmäla för erhållande af arf efter bemälda Enka. Malmö den 23 November 1835.

J. O. Friberg,

Rådhus-Kancellist.

= Utdrag af Domboken, hållen vid Lagtima Höste-Tinget med Edsbergs Härad uti Edsbergs Sanna den 31:sta Oktober 1835.

Till HäradsRätten inlemmades ett så lydande Testamente: "Härmed förklara vi det vara vår yttersta vilja, att hvilkendera af oss den andra öfverlefver, skall med full ägande rätt tillfalla den Egendom, af hvilken beskaffenhet som hälst, som vi efter oss lemna. Husby den 19 November 1825.

C. M. Nehrman. (Sigill.)

Christina Fred. Bergström. (Sigill.)

Att Herr Carl M. Nehrman och dess Fru Christina Fredrica Bergström ofvanskrefvne Testamentariska Disposition med sundt förnuft och af fri vilja, samt efter moget öfvervägande beslutat och fastställt samt uuderskrifvit, intyga på en gång närvarande vittnen

Ehm. Fred. Gravallius. (Sigill.)

Joh. H. Millrath. (Sigill.)

N:o 6. År 1830 den 27:de October under Edsberg Härads Lagtima Höste Ting i Sanna blef detta Testamente för Härads Rätten uppvist och i Domboken infördt, Betygar.

På Härads Rättens vägnar,

O. P. Oxehufvud.

Och som nu äfven anmältes, att Christina Bergström vore med döden afgången, så

Resolverades:

Att det skall åligga den eller dem som af förestående Testamente vilja njuta någon förmått att ofördröjligen medelst bestyrkt afskrift, deraf delgifva aflidne Christina Fredrica Bergströms närmaste arfvingar, hvilka äga, att inom natt och år derefter, förordnandet i Laga ordning klandra, i händelse de dertill skulle finna sig befogade.

På Härads Rättens vägnar,

O. Ph. Oxehufvud.

Likheten med Originalet intyga

C. L. Holst, Öfv. Löjtn.

M. Lessing, Major.

DIVERSE LEGALA NOTIFIKATIONER.

= Att jag under denna dag antagit min Son Johan Carl Fredrik Bohnstedt till Bolagsman uti den hittils af mig allena idkade Handelsrörelse, och att denna sålunda af oss gemensamt under oförändrad firma af Carl Fredrik Bohnstedt Junior forsättes, får jag härmed, Författningarne likmätigt tillkännnagifva. Stockholm den 1 Januari 1835.

Carl Fr. Bohnstedt.

I följd af förestående undertecknar jag mig uti enskilte till det min käre Fader ingångne Bolag icke hörande angelägenheter, hädanefter J. C. Fred. Bohnstedt, i stället för den af mig hittils begagnade handteckning af C. Fred. Bohnstedt, hvilket likaledes enligt Författningarne tillkännagifves. Stockholm den 1 Januari 1836.

J. C. K. W. Bohnstedt.

= Med detta års slut upphör jag att deltaga i Grosshandelsrörelsen under firma Schön & Comp; hvilket härmed enilgt författningarne tillkännagifves. Stockholm den 18 Dec. 1835.

Joh. Schön.

Sedan Grosshandlaren och Riddaren Hr Joh. Schön med detta årets utgång frånträdt dess andel i Grosshandels-Bolaget under firma af Schön & Comp., så gifves härmed tillkänna, att vi undertecknade fortsätta handeln under enahanda firma och åtaga oss att betala alla det gamla Bolagets skulder, äfvensom vi uppbära dess fordringar. Stockholm den 18 December 1835.

J. G. Schwan.

Joh. Schön, Junior.

= Undertecknade hafva denna dag ingått Bolag, till bedrifvande af Handelsrörelse här i Staden, under firma H. J. In de Bétou & Comp., som författningarne likmätigt tillkännagifves. Fahlun den 8 Dec. 1835.

H. J. In de Bétou

E. A. In de Bétou.

= Tillkännagifves aflidne Enkan R. Bonnes, född Boberg, okände Slägtingar, att dess obetydliga qvarlåtenskap är af dess närmaste Slägtingar sistledne Augusti afhämtade. Stockholm den 21 Dec. 1835.

Christ. Cath. Julin,

född Wirström.

= Som det för afl. Sergeanten Gust. Tillbom, från Vaktmästarnes Allmänna Begrafnings-Kassa år 1826 utfärdade Protokolls-Utdrag för Arfvingarne förkommit, så anmodas den, som det möjligen kan innehafva, detsamma aflemna till bemälte Kassa-Inrättning inom detta års slut, i annat fall varder det till all kraft och verkan härigenom dödadt.

= Som min Man, förre Bonden David Nilsson, senast boende i Torpet Gäddenäs på Duseborgs ägor, i Gammalkil Socken, Valkebo Härad af Östergöthlands Län, för omkring 10 år sedan, begifvit sig bort från denne ort, utan att det ringaste under denna tid låtit afhöra sig eller gifvit sin vistelseort tillkänna; så erinras han, att inom i Lag bestämd tid sig hos mig infinna eller gifva sitt hemvist tillkänna, i annat fall anser jag mig böra från denne min Man vara skild och äga med mitt Bo och tillgångar fritt göra och låta. Eldslösa i Mjölby Socken, Vifolka Härad, och Östergöthlands Län den 12 Dec. 1835.

Catharina Håkansdotter.

= Bagare-Gesällen Hans Andersson ämnar inom Storkyrkoförsamlingen, ingå äktenskap, men saknar vederbörlige hinderslöshetsbetyg för sina utrikes resor. Klander kunna inom föreskrifven tid aflemnas hos Pastors-Embetet vid förenämnde Församling. Stockholm den 28 April 1835.

= Inhyses Hindric Pehrsson Säfström i Flinten och Fölinge Församling, andra gången bortrymd från Hustru Brita Stina Jonsdotter och tvenne Barn; varder härmed efterlyst, att inom år och dag infinna sig, i annor händelse anser sig Hustrun skild vid sin Man. Fölinge den 14 Nov. 1835.

Carl A. Rothoff,

Kyrkoherde.

BORGENÄRS-SAMMANTRÄDEN.

= Fordringsägarne uti afl. Kontors-Skrifvaren C. G. Åmans Urarfvamål, behagade sammanträda på Opera-Källaren Torsdagen den 7 Jan., nästa år. kl. 5 e. m., för att bland annat besluta huruvida det af Sysslomännen erlagde vad emot Rådhus-Rättens Dom skall fullföljas eller icke. Stockholm den 26 Dec. 1835.

Sysslomän.

= Hrr Kreditorer uti Grosshandlaren G. Sommelii Konkurs, behagade allmänt sammanträda, Lördagen den 9 Jan., uti de rum, som å Börs-Källaren anvisas, för att öfverlägga om antagligheten af det för anläggningen å Hästholmen gjorde köpeanbud samt åtskilliga andra Massan rörande angelägenheter. Enligt, konkurslagen erinras, att de frånvarande få åtnöjas med de tillstädeskomandes beslut.

Gode Män.

= Hrr Borgenärer uti Handlanden Carl Elfvings konkurs, kallas härmed till sammanträde å Rådhuset härstädes Lördagen den 23 instundande Jan., kl. 3 e. m_ för att, angående de återstående Fastigheternes försäljning öfverlägga och besluta. De frånvarande få åtnöjas med hvad de som komma tillstädes afgöra. Kalmar den 23 Dec. 1835.

Sysslomän.

= Hofmålaren Johan Schagerbergs Hrr Kreditorer, behagade sammanträda å Källaren i hörnet af Hötorget och Oxtorgsgatan, Fredagen den 8 Jan., kl. 5 e. m., för att besluta om åtskilliga vigtiga ärenden; och erinras att de frånvarande fordringsägarne få åtnöjas med de beslut, som af de tillstädeskommande fattas.

God Man.

= Samtlige Fordringsägare, uti aflidne KronoLänsman, J. P. Edins, gäldbundna Bo, kallas till allmänt sammanträde den 15:de instundande Januari, kl. 3 e. m. uti Massans gård i Stunningsgården, för att i flere, högst vigtige angelägenheter höras, samt äfven yttra sig öfver ett Anbud, som bjudes för Egendomen; och erinras, att de frånvarande få enligt Konkurslag åtnöjas med de beslut, som närvarande Fordringsägarne göra och låta. Skellefteå den 15 December 1835.

G. Eriksson.

Anders Markstedt.

Godemän.

= Hrr Kreditorer uti f. d. HandelsBolaget L. C. & J. A. Olsens gäldhundna Bo, behagade den 1 nästk. Febr., kl. 10 f. m., sammanträda. uti Massans här i Staden ägande gård, för att öfverenskomma om Fastighetens försäljande med flera Massan rörande angelägenheter; och erinras om Konkurslagens föreskrift, att de närvarande Kreditorernes beslut gälla för de frånvarande. Nora den 17 Dec. 1835.

J. S. Anderson.

C. Th. Fischier.

= Samtlige Herrar Borgenärer uti Handlanden J. Hallbergs gäldbundna Bo behagade, Måndagen den 25 nästk. Jan., kl. 3 e. m., hos Rådmannen M. G. Hollman härstädes sammanträda, till öfverläggning om Massan rörande ärender. Skeninge den 11 December 1835.

Sysslomän.

= SkeppareÅldermannen Joh. Enlunds samtlige Kreditorer behagade sammanträda å Stadskällaren i Enköping den 26 nästkommande Januari, kl. 4 e. m., dels för att granska Kuratellsräkningarna öfver hitintills influtna och utbetalte medel, dels för att utlåta sig öfver Gäldenärens anbud, att emot fri disposition af Massans qvarvarande fasta och lösa egendom, och mot anstånd med betalningen, likvidera Massans ännu återstående skulder till fullo. Enköping den 10 Dec. 1835.

J. Winblad,

Syssloman.

AUKTIONER.

= Enligt Hrr Kreditorers i Bagaren Bromans gäldbundna Bo vid sammanträdet den 21 sistl. fattade beslut, kommer Bromans i Vestra qvarteret, Nordan ån, ägande Gård N:o 4. den 28 nästk. Januari 1836, å Auktion till försäljning i uppslag att utbjudas, som Inteckningshafvare och Fordringsägare tillkännagifvit. Arboga den 28 December 1835.

Joh. Jonsson Nordström.

= 2 Öres 4 7/10 Penningland af hemmanet N:o 4 i Lenninge, Bollnäs Socken, Södra Helsingland och Gefleborgs Län, tillhörige f. d. Sergeanten C. Rudman och värderade till 346 R:dr 43 sk. Banko, försäljes genom öppen Auktion å Tingsstället Heden i berörde Socken, Onsdagen den 27 Januari 1836, kl. 12 på dagen.

= Fredagen den 11 nästkom. Mars, kl. 12 på dagen, anställes offentlig Auktion, så väl inför Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Collegium, som å Lands-Kontoret i Westerås, till förarrendering på fem års tid, räknad från Midfastan nästa år till samma tid 1841, af Kornettbostället Ramsta i Björkesta Socken och Yttertjurbo Härad af Westmanlands Län; och skall den, som på ettdera stället stannar för högsta anbudet, hvars antaglighet på kongl. Collegii pröfning ankommer, genast vid Auktionen aflemna en, till vederhäftigheten af vederbörande Konungens Befallningshafvande eller Domare godkänd och till egenhändiga underskrifter behörigen styrkt borgen för arrendeskyldigheternes fullgörande under arrendetiden, hvilken borgen skall vara ingången af tvenne män, de der borga en för bägge och bägge för en, såsom för egen skuld, och innefatta ansvarighet, äfven i den händelse att Arrendatorn skulle under tiden med döden afgå. För Spekulanter finnes projekt till ArrendeKontraktet och öfrige upplysningar om detta Boställe att tillgå i Kongl. Collegii första Provins-Kontor och å Landskontoret i Westerås. Stockholm den 21 Dec. 1835.

Annonser.

DIVERSE.

Bland Stats-Tidningens Annonser för den 28:de dennes har Hr Kammar-Rätts-Rådet G. J. Billberg behagat låta införa en till samtlige Hrr Bokhandlare i Riket ställd anmaning, att ofördröjligen till Hr Kammar-Rätts-Rådet insända alla inflytande medel för hittills utkomna Häften af Klassiska Författare i Svenska Vitterheten, hvilka jag, såsom förläggare, till försäljning kringsändt, och att derjemte för Hr Kammar-Rätts-Rådet tillkännagifva antalet af hvar och ens prenumeranter, med förteckning på de ännu osålda exemplaren; och har Hr Kammar-Rätts-Rådet, såsom anledning härtill uppgifvit, att sedan det kontrakt, som emellan honom och mig upprättats till utgifvande af nämde verk, vore af mig brutet och uppsagdt, all vidare befattning dermed skulle för mig hafva upphört.

I anledning af denna besynnerliga annons, får jag, till förekommande af möjliga misstydningar förklara:

1:o Att det kontrakt, som för utgifvandet af nyssnämde verk varit, på obestämd tid, upprättadt emellan Hr Kammar-Rätts-Rådet Billherg och mig, blifvit af mig, icke brutet, utan, på laglig grund, uppsagdt. 2:o Att då Hr Hammar-Rätts-Rådet i sin annons, erkänt min egenskap af förläggare, han i och med detsamma äfven erkänt min på förlagsrätten grundade behörighet att uppbära provenyen af förlaget, hvarom den sedermera följande uppgöringen emellan mig och Hr Kammar-Rätt-Rådet är en sak, som ej rörer 3:dje man. 3:o Att Hrr Bokhandlare, som af mig fått exemplar i kommission, säkert hafva nog urskillning att inse, det liqviden ej kan uppgöras med någon annan än den, som lemnat varan. 4:o Att Hr Kammar-Rätts-Rådet Billberg, så vidt jag vet, ej har någon del i den makt att belägga utestående medel med qvarstad, som hittills endast utöfvats af Domare och Konungens Befallningshafvande; och 5:o Att jag i öfrigt gerna antager Hr Kammar-Rätts-Rådets, i annonsen gjorda uppmaning, att sluta all vidare befattning med att för vår gemensamma räkning utgifva något mera af nämde arbete, i följd hvaraf jag härmedelst får förklara, att jag, utan att förneka Hr Kammar-Rätts-Rådet Billbergs rätt till täflan, skall för min ensamma räkning ofördröjligen draga försorg om utgifvandet af sådana Klassiska Författare i Svenska Vitterheten, som icke i den nämde samlingen innehållas, och med så lika format, stilar och papper, att de kunna tjena till fortsättning af hvad förut utkommit, och hvmrom, genast med ingående året, skall utgifvas Prospektus jemte af mig egenhändigt undertecknade Prenumerationssedlar, så väl för nya Prenumeranter, som till utbyte emot äldre prenumerationssedlar, dem jag i sådan liqvid emottager, kunnande Innehafvare af frisedlar, som af mig erkännas, äfven få mot nya utbyta dem, uti mina Boklådor i Stockholm och Götheborg, der fri-exemplar i framtiden endast utgifvas.

Stockholm den 31 December 1835.

A. Bonnier

= Till undvikande af kollision tillkännagifves, att Ludvig den XI:tes sista dagar, Tragedi af De la Vigne, är under öfversättning och med det snaraste lägges under pressen.

= Min Postgång blir från den 1 Jan. 1836, på Wexiö och Ulfbäck.

L. D. Theolander,

P. i Markaryd.

= På Norrlands-Tidningar, som utgifvas i Härnösand hvarje helgfri Lördag, Prenumereras för år 1836 vid Botryckeriet derstädes med 2 R:dr B:ko, samt vid Post-Kontoren med tillägg af Postförvaltarearfvodet.

Bränneri.

Högrespektive Possessionater, som åstunda blifva betjente af en i theoretisk, praktisk utöfning m. m. erfaren, kunnig man i hvad som tillhörer Brännerihandtering, att efter nyare mäskningsmethoden frambringa högre Bränvinsqvantum än vanligt, af Spanmål och Potatis i följd af hvad BränneriVerkens lokala konstruktion medgifva, då profbränning verkställes m. m. Upplysning i nyare mäskningsmethoden meddelas, efter BränvinsVerkens classisifikation; emot insänd resekostnad och arfvode. Svar å ämnet i förseglad biljett, med utsatt tid och ställe till Inventor, inlemnas på Apotheket Hvita Björn å Ladugårdslandet, hvarefter besök å anvist ort och ställe för ändamålet göres, så långt tiden medgifver.

= Som Sparbanks-Boken N:o 10,355 är förkommen, hvarom anmälan blifvit gjord i Sparbanken, så anhålles att den som innehafver den, täcktes aflemna den på Aftonblads-Kontoret mot vedergällning.

---

Stockholm, tryckt i Stats-Tidningens Boktryckeri.
(Baggensgatan, Huset N:o 25.)

1. Några dagar före Fru Philipsens död, blef man varse en lindrig paralysie i hennes ögonlock, något mera märkbar uti i det högra, der ock syntes en blånad: och något fantaserande åtföljde derjemte. Men dessa förebud försvunno oförmärkt, och fullkomlig sans och redighet återkommo snart, och bibehöllo sig oafbrutet.
2. Denna Skolas Kapital-fond, tillkommen till största delen under Grosshandlaren Philipsens lifstid genom med honom liktänkta menniskors af honom väckta ädelmod, och sedermera på lika sätt ökad, utgjorde 24,666 2/3 Rdr B:ko, före Fru Philipsens död. Denna fond är nu, genom hennes ofvan berörda testamentariska disposition, ytterligare förökad med 12,000 R:dr s. m., så att denna Skolas kapital-fond utgör för närvarande 36,666 2/3 R:dr B:ko; hvarjemte Skolan, genom samma disposition, fått full och ovillkorlig ägande rätt till hela Philipsenska huset vid Adolf Fredriks Torg, der Skolan för 150 barn och dess Lärarepersonal äro inrymde. Årliga hyran af de öfriga våningarna i detta hus med dertill hörande lägenheter af Stall och Vagnshus, tillfaller Skolan och utgör, jemte intressena utaf omförmälta Kapital-fond, källan till bestridande af Skolans årliga utgifter.
3. Jemte flere andra dispositioner i detta Testamente, tillfalla 6000 R:dr B:ko åt Muhrbeckska Inrättningen, med villkor, att, utaf räntan deraf, årligen utbetala 250 R:dr till ett af Fru Philipsens tjenstefolk, och en lika summa åt Allmänna Barnbördshuset, med enahanda villkor, samt en lika summa till Stora Barnhuset utan villkor.