Råd till Giljaren, Grammatiker
| ← Vettenskaps-rustningen |
|
Wetterbergh, C. A. → |
RÅD TILL GILJAREN, GRAMMATIKER.
Vill du, fördubblad i en hälft,
en äkta, — det förstår sig sjelft, —
bli lycklig make, dito fader;
Vill du från allt kommune dö
för proprium af älsklig mö,
en Dam i hjerter, ej i spader;
Och vill du åt ditt andra Ens
uppsöka typen af potens
bland predikatens bästa rader:
Så vet, din lilla egendom
bör vara fager, rik och from,
i adjektivets ordningsgrader.
Märk, Skönheten är positif,
ty i vårt eljest fula lif
hon gäller något, fast ej mycket;
Komparativen guldet är,
det tänder intet ömt begär,
men verkar medvetslöst på tycket;
Dock högre, ädlare ändå,
står Fromhet framom begge två,
i brudkatchesen hufvudstycket:
Hon, i sin milda barngestalt,
förmedlar, jemnar, godtgör allt,
hon är superlativa smycket.
Jag ser förut ditt öfverdåd;
Du lyssnar ej till välment råd,
för klokt att du det skulle gilla.
Mot lärdomen är Hymen karg,
en engel, otäck, fattig, arg,
snart skingrar och beler din villa.
Med hvarje stund din position
befinnes i en transition
från det-går-an till det—går—illa.
Men bär dit huskors, bär det tyst;
Den pilt, som en gång riset kysst,
bör se’n för riset tiga stilla.
