Regeringsform 1634

På Wikipedia finns en artikel om 1634 års regeringsform.

Regeringsformens paragrafer:

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65

Regeringsform
af Rikets ständer gillad och daterad Stockholm den 29 juli 1634

Vi efterskrefne Sveriges rikes råd och ständer, grefver, friherrer, biskoper, ridderskap, adel, clerkeri, krigsbefäl, borgerskap och menige almoge, som till denne beramade och nu väl öfverståndne riksdagen hafve varit kallade och församblade för oss sielfve och fullmechtige gjorde af alle landsänder, göre vitterligt, att den tid uti förledne år vi här församblade vore, efter fordom den stormechtigste furstes och herres herr Gustaf Adolphs den andre och stores, Sveriges, Götes och Vendes konung etc. etc. lofvärdigst i åminnelse dödlige frånfälle och bekymbrade, huruledes högstbemelte h. salige Kongl. Maj:ts elskelige käre och ende dotter, den stormechtigste furstinna och fröken, fröken Christina, Sveriges, Götes och Vendes utkorade drotning och arffurstinna etc. vår allernådigste drotning och fröken i denna sine unge och omyndige år motte kunna blifva ved Sveriges crono och dess höghet och rätt bevarat och handhaft, vi och fäderneslandet, sampt alle dess trogne undersåter och inbyggiare försvarade, så emot utländske fiender, som alle ostyrige inländske, regementet lagligen, ordentligen och försichtigt fördt, rättvisan utan veld skeppat, frid och rolighet inrikes oppehållen, och hvar och en ved sin skälige näring och det sine förvarat; och hafve efter vår plicht emot Hennes M:t och fäderneslandet öfvervägat och berådslaget alle de medel, som här till tiänlige och beqvembe finnas motte. Då hafve de närvarande herrar af riksens råd uptäckt och gifvit oss ständerne tillkänna, huruledes salig sidstförledne Kongl. M:t konung Gustaf Adolph den andre och store hade i sin lifstid (efter dess höge förstånd och den kärlek h. salige Kongl M:t altid drog till oss och fäderneslandet) monge resor så med dem, som andre flere, de om h. salig Kongl M:t vore och i något bruk, talt och öfverlagdt de orsaker, som för dette fäderneslandet esomoftast uti innerligt missförstånd, upror och ofta inbördes krig hade förvecklat och mycken olycka kommet tillväga, och så därjämpte betänkt, hvad medel näst Guds milde försyn och förordning däremot optänkias kunde; ju altid därföre hållet, att ett ordentligit regemente, där konungen sin höghet, rådet sin myndighet och ständerne deres skälige rätt och frihet tillbörligen blefve behållen och någorlunda beskrefven, vore det endeste sätt och medel sådant att förekomma och afstyra, särdeles efter menniskelige fall och händelser så hos oss som annorstädes vore att befara, att då uti konungens fiärre frånvaru, stora krankhet eller omyndighet en viss regeringsforma motte vara stadgat, så att bud och lydno kunne ordentligen svara hvart annat, altså emot hvart annat satt och lämpat, att icke en sig allena all myndighet tilldraga, till frånvarande, kranke eller omyndige konungens fara och förfång, och doch likväl icke försumes för myckenheten skull, som det blefve förtroedt; hvarföre h. sal. Kongl. Maj:t ochså sin och riks cantslern däröfver sine tankar och intention hade uptäckt och därjämpte pålagdt och befalt en sådan regeringsforme eller ordinance att författa, dem h. salige Kongl. Maj:t hade öfverläset och för sig gillat, varandes i mening öfver henne framledes med oss samptligen att berådslå och låta däröfver fatta en stadga, hvilket concept och författning oss ochså är meddelt och en del af oss på förbemelte förre möte föreläset vordet. Nu hafver oss den trogne omsorg och åhåge för alles våres och fäderneslandsens välfärd, som högstbemelte h. salig Kongl Maj:t altid och enkannerligen härutinnan hafver betedt, icke allenast bevekt till en skyldig respect emot h. salig Kongl. Maj:t och dess christerlige berömlige upsåt, som hos få konunger finnas pläger, utan vi hafve och befunnet ordinancen så visligen och försichteligen författadt, att vi strax regeringen och förmynderskapet därefter hafve förordnat, och medan saken krafde ett noga och försichtigt betänkiande, som samme fast bullersamme och fast förvirrade tid icke tillät, hafve vi sielfve ordinancens stadfästelse in till detta mötet upskuttet; vi ville af hiertat önska, det ofthögstbemelte h. salig Kongl. Maj:t hade så länge mott blifva i lifvet, det desse hans christelige tankar och förehavande oss hade mott blefvet meddelte, och ordinancen altså lagligen och ordentligen kunnat i vår konungs lifstid blefvet öfversedd och öfverlagd på ene och andre sidan och så tillbörligen vorden bekräftat och stadgat, på hvilket fall alt lättare hade kunnat nått sin säkerhet och effect; och kunde vi på det fallet icke oskäligen hafva skattat detta för en den störste seger och lycka, som oss i denne vår loflige konungs tid vore vederfaren. Men efter det genom Guds nådiga behag oss förtaget och moste fördenskull det låta därhän bestå så hafver oss likväl det märkeligen kommet till motta, att h. salig Kongl. Maj:t hafver sielf och af eget bevåg en sådan regeringsforme god funnet; hafver och till en god del allaredo i sin lifstid begynt sielfve regementet därefter i verket att rätta och sine tankar och upsåt så väl muntlig med dem förnembste af sine råd och tiänare öfverlagt, som sedan skrifteligen låtit författa, så att det oss till ingen ringa rättelse varit hafver. Hafve fördenskull nu taget samme regerings ordinance för oss, öfverläset, öfverlagt och berådslaget henne i alla sine punkter, satt därtill, hvad vi hafve hållit vara af nöden och denne tid beqvembt, tagit därifrån, som vi hafve hållit godt och nödigt efter tidsens lägenhet att förandra, och den således fattat, gillat, stadgat och stadfäst, såsom vi det och härmed gilla, stadga och stadfäste i alla sine punkter och clausuler på det kraftigste det någonsin ske kan, efter som ordinancen under salig Kongl. Maj:ts nampn härefter ord ifrån ord föllier och införd är.

Vi Gustaf Adolph med Guds nåde Sveriges, Götes och Vendes konung, storfurste till Finland, hertig uti Estland och Carelen, herre utöfver Ingermanland etc. göre vitterligt, att efter som våre högtärade förfäder, enkannerligen våre elskelige k. farfader och herr fader, fordom konung Gustaf den förste och konung Carl den nionde, bägge christeligste, berömlige i åminnelse, hafve förmedelst Guds dens högstes milde försyn och bistånd den förre varit ett märkeligt verktyg att med mycken möda och arbete frälsa fäderneslandet utur fremmande tyranniskt ok, dämpa innerlig tvist och upror, draga Guds rene ord utur påveskt mörker i liuset, styrkia riket med god politie, i staden för ett bullersampt kongeval med ständernes gode villie författa en ordentlig succesion till riket, hela ständernes säre och åtskilde sinnen och på sidstone efter lång regering lempna fäderneslandet blomstrande, lustigt och mechtigt i sine efterkommandes händer; denne vår k. herr fader icke mindre varit utförsedd och brukat af Gud att erhålla Guds klare saliggörandes ord vid sitt sken, att det icke på nytt förmörkas motte; sedan riksens höghet och frihet, att den icke listigt braktes under fremmande herrskap eller till ständernes underkufving, gräntsernes förminskelse och riksens föracht förvandlades i ett oliderigt herredöme, och däröfver most utstå mycken innerlig vedervertighet, tunga och besvär, så och krig och örlig med alle nåboer och grannar af åtskillige orsaker och tillfällen; men doch genom Guds nåde gånget dem väl och lofligen igenom och ehuruväl icke utan fara, besvär, möda och arbete likvist lempnat oss riket i sine herligheter oförkortadt och sombligestäds märkeligen stärkt och vidgat: altså vi efter vår elskelige her faders dödelige frånfälle inträdandes i regeringen hafve undfått riket af förre ståndande och alt fast vidlodande krig, så och innerlig missförstånd hemma försvagat och utrikes bekymbrat, men genom Guds milde tillhielp fäderneslandsens brister och däraf upvuxne örlig med den ene grannen efter den andre bilagdt, afhulpet eller stillat med sådane vilkor, att fäderneslandsens säkerhet, styrke, och vyrdning intet är därhos förgäten vorden.

Vi hafve på den ene sidan stor orsak att tacka Gud, som ofta hafver hotat våre förfäder och oss med märkelige vidt utseende farligheter, så uti de gamble tider såsom nu, medan vår slecht ved regeringen suttet hafver, och doch likväl underligen hulpet och bevarat fädernesriket att icke med allo förfalla under fremmande herskap, där doch som oftast alle orsaker till undergång hafve låtit sig tillsammans finna, och fördenskull mera är att erkänna Guds barmhertighet och mildhet, än att riksens stat till gode läkedomar och styrke skulle hafva varit beqvemet eller stadgat; och på den andre sidan beveker oss vår till fäderneslandet, vårt folk och undersåter dragande kärlek (som hafver af barndomen förskuttet och kommet oss att förachta och förgäta alle andre luster, gode dagar och hvad menniskiorne kärt pläge hafva) att öfverväga de orsaker, som innerlig missförstånd ofta hafva optänt och födt eller och riket sin kraft, omsorg och styrke afskuret eller betaget, och så mycket mögligt och menniskligt därhän trachtat, huruledes sådant framledes motte förekommas, hindras, botas och där något infölle, i tid och utan allmän fara afskaffas.

När vi nu öfverlägge alle tillfällen och orsaker till förbemelte och flere desslikes olyckor, så och hvad råd däremot kan optänkias, finne vi, så vidt det i menniskligit förstånd och förordning faller, till alt sådant enkannerligen vara vållande fordom det ovisse tvistachtige konungevalet och, så förr som sedan det är botat, dels den tvist och oenighet, som i religionen är upväxt, dels och i synnerhet, att riksens regering och hvad däraf hänger icke hafver varit uti en viss forme författadt och på alle sedvanlige förandringar så stadgat och bestält, att det hafver kunnat hängia tillsamman och förväntat sin tid, utan med konungens egne krafter stått och fallet, fördts lent eller skarpt och uti infallande förandringar hastigt och utan tids gifvande vendt opp eller ned på staten; hvaremot ingen beqvemmare bot eller medel näst Gud synes att kunna optänkes, än att man andre välbestälte riken och regementen tillföllie all ting så på alle hendelser författar, att regementet ved konungens lif och död, närvaru och frånvaru, helbregda och siukdom, så och omyndige år, i det närmeste (så vidt utan dess höghets och kongel. vyrdnings förkränkelse må ske) altid svarar sig sielf och hafver sin gång och tid på all infall åter att reppa sig och sine ordentlige krafter att behålla, icke varandes hvariom och enom beqvembt så hasteligen att sönderslita och förvirra.

Detta hafve vi således öfverlagt med vårt elskelige riksråd, sedan med andre ständer som vederbör, och så efter tidigt betänkiande, råd och samtycke låtet författat en ordning och stadga, som skall härefter evärdeligen hållas och i acht tagas, efter som vidare föllier.

1

Medan enighet i religionen och den rätta gudstiänsten är den kraftigste grundvalen till ett lofligt, samdrächtigt och varachtigt regemente, så skall härefter så väl konunger som alle embetsmän och undersåter i riket först och frembst blifva vid Guds rena och klara ord, såsom det i de prophetiske och apostoliske skrifter författat, uti christelige almännelige symbolis, Lutheri catechismo, den oförandrade augsburgiske confession förklarat och i Upsala conciliis sampt förre riksens beslut och försäkringar däröver stadgat är.

2

Med successionen till riket blifver aldeles vid arfföreningen, såsom den anno 1544 i Vesterås giord och sedan i Norköping anno 1604 förnyat och vidgat och så sidst i Stockholm anno 1627 på vår elskelige k. dotter den högborne fröken Christina förklarat och lämpat är.

3

Konungen äger styra och råda borgom och landom och allom sin och cronone rätt, som lag säger.

4

Efter riket är vidt, ärenden flere och vichtigare, än att konungen förmå ensammer den utreda, ty tarf han råd, embetsmän och höfdingar, som honom bistå, hvilke han vällier och tager efter Sveriges lag, riksens tarf och godtyckio sino.

5

Näst konungens höghet hafver af ålder varit och skall härefter blifva störste vyrdning hos riksens råd, som konungen sig tager och vällier af inföddom riddarom och svenom, och ändoch de icke till något vist tal hafve varit satte eller än sättias kunne, förty att man så monge hälst ordnar som riksens tarf och heder kräfver, likväl skole de ordinarie vara 25, inneslutandes de 5 höge embeten,

drotset,
marsk,
ammiral,
cantsler och
skattmästare.

Desses sampt och i synnerhet åhoge skall bestå förnembligst däruti, att de påminna konungen om riksens rätt, råda honom det honom och riket gagneligt efter deras bästa förstånd, styrkia ständerne och almogen till trohet och villighet och uti alle andre ärenden, som dem förekomma eller betes, ordinarie eller extraordinarie, altid låte sig vårda om konungens och riksens rätt, höghet, gagn och välstånd efter den eds innehåld, som de konungen och riket giordt hafva.

6

Desse hafva fordomdags varit brukade i alle förnemme riksens tiänster, men för det de anten sällan hafve varit tillstädes och ved deres närvaru varit med ärenden öfverhopade, och af åtskillige infall särdragne, hvaröfver konungen hafver altid varit nödstält på folk, ärenden försummade eller illa och förtretligen handterade och förorsakat mycken annan villo och skada, ty hafve näst framledne konungar sökt medel att bota denne krankhet och giort därtill ingången under förbemelte 5 höge embeten och så med konungens nämbd, cammerråd och annat slikt, men för infalne orsaker skull icke kunnat sättia sine helsosamme tankar i verket. Vi trädandes uti våre förfäders fotspor och deras förehafvande befinnandes fäderneslandet helsosampt, förordna och stadga det således, att alle ärenden, som regeringen angår eller däraf hänger, skole efter hvart och etts ärendes egenskap och natur lända och drifvas ordinarie genom desse efterskrefvne 5 collegia eller broderskap, nembligen

hofrätten,
krigsrådet,
ammiralitetet,
cantselliet och
räkningecammaren,

doch konungens rätt och höghet oförkränkt och i ingen motto förminskat.

7

Till hofrätten höre alle rättegångssaker, som anten directe lyda under konungens domb eller dit komma med ordentligit vad, och fördenskull dömer denne konungens domb. Den är och pålagt och förtroedt att öfversi alle protocoll och domar felte uti nedre rätterne och utöfver criminal saker förklara sig på de skyldiges lif och död, på döden så i konungens när- och frånvaru, men på lifvet altid i konungens frånvaru, men i dess närvaru att praesentera konungen saken och dess skäl och efter dess resolution sedan ärendet sluta och förklara, efter som hofrättens special instruction det bättre och omständigare utviser.

8

Riket är så stort och vidt, så väl som med siö och sand skildt åt, att undersåterne och inbyggierne icke utan hinder och möda kune sökia rätten på en ort, och fördenskull ofta lida orätt för fattigdom och annan besvär skuld, därföre skole 4 hofrätter anställas öfver riket med lika macht och myndighet och efter ett sätt.

Den förste och förnembste af rum och anseende är hofrätten i Stockholm, där riksens drotset praesiderar, och består förutan honom i 16 personer eller bisittiare, 4 riksens råd, 6 af ridderskapet och 6 af andre lärde och skickelige män, hafvandes därjämpte under sig icke allenast sine secreterer och notarios, utan och riksens fiscal och alt hvad justitien angår, och skole under denne hofrätten lyda alle de land, provincier och städer, som begripas under Svea rike egentligen så kallat i lagen, så väl som alle andre, de där i annor landskap boendes förmedelst special privilegio dem andre hofrätter äre undantagne eller framledes undantagas kunne genom hvariehanda tillfälle.
Den andre hofrätten är satt i Jöneköping och består uti en praesident af riksens råd, 6 af ridderkapet och 6 af andre ärlige beskedelige män och hafver sine secreterare, notarios, fiscal etc., som om den förre sagdt är, och lyder därunder alt Göta rike.
Den tridie är Finlands hofrätten i Åbo beståendes i 1 praesident af riksens råd, 6 af ridderskapet och 6 andre beskedelige och lärde män, så och sine secreterare, notarier och fiscal, och hafvandes sig tillydande alt hvad som begripes under storfurstendömet Finland och bägge Carelerne.
Den fierde och sidste är liffländske hofrätten i Dorpt, som ochså består i en praesident af riksens råd och 6 af ridderskapet och 6 af borgerligt stånd, jämpte sine secreterare, notarier och fiscal, och hörer därhän Liffland sampt Ingermanland.
I Pryssen skall och en hovrätt sättias, som sliter och rättar de ärenden, som genom vad eller elliest för konungens domb höra, doch af mindre personer, efter som samme provincie är trängre och mindre rättegångsbesvär för denne tid underkastadt.

Desse hovrätter, hvar uti sin district, uptaga och afdöma alle rättegångsärenden, som med skäl för dem komme, och må ingen vädie ifrån deres domb; men finner sig någon besvärat, hafve macht och fog att klaga det kongen och ordentligen sökie revision.

9

Försåge sig någon af så hög condition i riket eller i ett så högt ärende, att det konungen och cronans maj:t anginge och icke beqvembligen annars än förmedelst ständernes sammankallelse ransakas och åtskillias motte och altså desse hofrätter tillika blefve af oss eller våre efterkommande sammanfordrade, då skole desse 4 hofrätter jämpte resten af riksens råd och höfdingerne uti riket, som äre tillstädes, så och en borgmästare af Stockholm, Upsala, Göteborg, Norköping, Åbo, Viborg företräda ständernes rum och hafva macht att dömma öfver samme ärende, och ingen, ehuru hög han är, hafve vitsord att undraga sig denne rätt, och skall å uti sådane fall riksens drotset praesidera, eller där ingen för den tid vore eller han vore siuk eller uti rätte förfall, då rikscantslern hans ställe företräda, sedan å och å begge sider riksens råd efter hvars och ens vyrde, därnäst på högre sidan alle hofrätterne hvar efter annan först de af ridderskapet och så de andre, på venstre sidan höfdingerne uti sin ordning och näst dem borgmästerne i förbemelte 6 städer.

10

Det andra collegium är krigsrådet, som dirigeras af marsken, och hafver till bisittare 2:ne af riksens råd och enkannerligen dem, som betiäna eller betiänt hafve krigsembeten, så och 4 andre krigsofficerer, hvad heller de nu betiäne eller fordom betiänt hafve embeten i krig, och hörer ordinarie till detta rådet fältmarskalken (när någon inländsk är), riksens tygmästare, så och general vachtmästare. Desse skole och hafva deres secreterare, notarios och copister, som hålla richtighet på alt det för dette rådet kommer eller där trachteras. Och består deres arbete enkannerligen i efterskrefne ärenden: att hafva inspectionen på alt krigsfolket till häst och fot, så att artillerifolket öfver hele riket och dess underliggiende provincier, så mycket som brukas till lands, i fält och befästningerne, öfver dess mantal, vapn och värior, öfver utskrifningen, verfningen, munstringen, öfver artilleriet, ammunitionen och vad mera därtill hörer anten i folk, partseler eller bruk, sedan öfver alle fästningernes särdeles gräntsehusens tillstånd, huru de äre med folk, proviant, stycken, ammunition, vapen och värior försorgde; item öfver skantsar och alle byggninger till kriget, så att där alt rätt dömmes och förordnas, och göres därsammanstädes besked af guverneurerne och dem, som det under händer hafve, doch detta alt så förståendes, att ändoch krigsrådet bör vetskap och rättelse hafva öfver krigsfolkets underhåld, hvad heller det sker utur räntecammaren eller af landgods, så skall doch ingen disposition hos dem stå öfver någon ränte, utan den aldeles hängia ved räknecammaren, efter som och besked för alt af opbörds- och utgiftsmän i räknecammaren icke mindre göras skall och detta alt uti förbemelte krigsrådets special instruction blifver utfördt.

11

Det tredie collegium är ammiralitetet, hvarest riksens ammiral praesiderer, och hafver assessorer 2:ne af riksens råd, helst de där till siös tiänt hafva, sedan 4 viceammiraler eller de eldste och förståndigste skepscapiteiner, däribland altid holmammiralen eller capiteinen en är, jämpte sine secreterare, notariis och skrifvare, som richtighet hålla. Detta ammiralitet skall hafva inseende på alle riksens örligskepp och flåtar, hvad heller de äre tillsammans eller särskilte och uti åtskillige hampner; så och på alle galejer, strutser, lodier, båtar, pråmar, skepsbroer, på alle byggningar till siöes, hvad nampn de hafva, som cronan angår, hvad heller de förehafvas ved Stockholms skepsgård eller annorstädes i riket och dess provincier, hvad heller de göras på räkenskap eller för tingat arbete, och på alt hafva visse rullor och längder, hvad som är, förekommer, tillgörs, kiöps eller förbättras; hafva richtige ruller på alt siöfolket, dess vilkor och underhåld, bäre omsorg, att det är godt och nog, att skepen äre försörgde med tackel och tyg, stycken och låder, sampt hvad mera därtill hörer, färdigt och godt; och skall såsom om krigsrådet är sagdt, lika så och ammiralitetet hafva administration och inspection öfver de tillordnade ränter, att de rätt efter den i räkningecammaren gillade och giorde förordning inkrafde och utdelte varda; och där något af orsaker öfverblifver, sådant låta lefrera i räntecammaren, provianted eller klädecammaren igen med en richtig räkning; och ju icke driste sig någon nye disposition att göra, rättande sig i alt efter deres undfångne instruction.

12

Det fierde collegium är cansliet, öfver hvilket riksens cantsler förer directionen, och hafver till assessorer 4 af riksens råd, en hofcantsler och 2:ne secretarios status; hälst af adel. Under cansliet lyde alle hofråd, secreterare, referendarii, skrifvare, så i riksens cantsli som det dagelige, item alle sändebud, residenter, agenter. Rikscantslern hafver det store riksens insegel i sin förvaring, och hofcantslern eller i hans frånvaru den äldste secretarius staus det mindre, som dagligen brukas.

I cantsleriet skole tracteras och författas alle statuter, landsstadgar, ordningar, som anten angå riket i gemen eller landskap, härad eller städer, ständers, städers eller enslige personers privilegia; där skole alla fullmachter skrifvas och utgifvas; dit höre alle riksdags och sammankompsters handlingar, tractater med grannar, nåboer och fiender, sändebuds, residenters och agenters affärdning och alle andre ankommandes förhör och expedition; alle rådslag, som konungen ordinarie anställer med riksens råd i gemen eller med någre af dem eller och med cantslirådet; hvarföre och riksens råds ordinarie sammankompster skole af cantslern anställas och i cantliets innerste cammar hållas; alle rådslag och slut protocolleres, och så på alt det där förelöper richtighet hålles; alle publike acter, för än de konungen att underskrifva föredragas, af rikscantslern eller den i hans ställe företräder öfversis och undertecknas, de andre af hofcantslern eller ju den secreteraren, som dem frambär, alt efter den special instruction däruppå gifven är.

13

Det fempte och sidste collegium är räknecammaren, hvarest praesiderar riksens skattmästare, och hafver till bisittiare 2:ne af riksens råd, 2:ne af adel och 2 af de äldste cammererare, hafvandes därjämpte sin secreterare, referendarium, notarios så och bokhållare och skrifvare. Desse äre alle de, som med konungens och cronans opbörder och utgifter hafva att beställa, underkastade att anamma ordre och göra besked. Deras åhoge består enkannerligen däruti, att ränterne rätterligen och i tid inkräfves, till sin behörige ort användes, icke otidigt förminskas, utan heller förbättras och förmeras, hvarföre de på alle regalia fisci bör hafva ögat, att de icke försnillas, försumes, borttappes och förloras; böre draga omsorg, att riksens medel sig förbättra och beqvemes till utgifterne, hållas till råda, skaffes i tid, att och crediten vid macht hålles, det cronan på nödfall kan hafva innan och utan rikes bistånd och hiälp; skole fördenskull alle förordninger och dispositioner i räknecammaren göres, efter som dette alt, icke mindre än om dem andre är sagt, förmedelst en special instruction vidare och nogare är förklarat.

14

Desse fem concilia, välförståndande ibland hofrätterne allena den Stockholmiske, skole ordinarie sittia i Stockholm, och hofrätten så länge hålles på slottet, att för den ett beqvembt hus i staden kan tillpyntas, krigsrådet och ammiralitetet hållas på Blasiusholmen hvartdera i sitt förordnade mak, men cantsliet och räknecammaren på slottet där det hvartdera med sine beqvembligheter blifver tillagat och förordnat. Och skole alle desse collegia städse vara i Stockholm vid konungens hof tillstädes år in och år ut, så att oansedt en eller annan af de personer däruti brukes anten för annan riksens tiänst skuld kunne vara frånvarande eller och ordentligen för sin egen förfall skuld endskyllas, så skall doch icke deste mindre sielfve collegiummet altid hafva sin idkelige stadige gång och altid vara i arbete, vidare än att det understundom till vederqveckelse är med någre ferier och heligdagar försedd och lisat.

15

Doch ehuruväl desse äre till Stockholm bundne, likväl är det så och icke annorledes att förstå, än att alle ärenden ordinarie där ved hofvet skole tracteras och ingen praesident mindre någon assessor måge draga sitt collegium och dess administration på någon annan ort för någon sin beqvemblighet eller annor orsak skull, men där konungen sielfver för någon synnerlig orsak skuld, det vare inritande pest och siukdom eller någon annan slik, täckts att afföra sitt hof och taga annorstäds residents på någon tid eller befaller att afföra collegierne och hålla dem annorstädes, då står sådant till des disposition.

16

Detta är synnerligen att achta och skall vara evärdeligen en lag ibland desse collegia, att så länge och när förbemelte praesidenter och directorer äre i Stockholm, eller där deres collegium blifver efter konungens förordning affördt, tillstädes, då hafve och niute de sin ordentlige myndighet och macht, dem här och i special instructionerne gifven är. Men reser någon dädan i sine egne ärender å landet eller blifver efter tidernes lägenhet och riksens tarf förskickander utländes eller och brukat inrikes i andre riksens tiänster, det vare sig i commissioner eller landsregering, kort eller långt, då, så länge han dädan är, behåller han väl sin äretitel, däraf hängiande rum och vilkor, men må intet bruka någon macht eller myndighet, som förbemelte direction eller praesidentskap vedhänger, utan skall sig sådant alt och dess acter afhålla, intilldess han åter kommer tillstädes och där på behörlige ort och ställe inträder igen. Understår sig någon häremot att bruka sitt embetes myndighet och tilldrager sig det allena, som hans collegio anstår, blifva af fiscalen anklagader, stånde till rätta och första gång vare förfallen till ett års underhåld, men andre gången eller där riket tager skada däraf, då svara till saken, som hon är till, och blifva satt ifrån kall och embete. Imedlertid den ene borta är, skall den äldste af collegii assessoribus: i hofrätten den äldste af riksens råd, i krigsrådet fältmarskalken och på honom riksens tygmästare eller den äldste; i ammiralitetet den närmeste, i cantsliet lika så och så i räknecammaren på sig taga och företräda drotsetens, marskens, ammiralens, cantslerns, skattmästarens embete och praesidera med all rätt, myndighet och macht, lika som vore de andre sielf tillstädes, doch icke längre än provisionaliter i de andres frånvaru, och det uti stället af drotsen, marsken, ammiralen, cantslern, skattmästaren, och att lägge af ved dens andres genkompst embetet och rätten. Samme lag vare, om någon af förbemelte höge embeten dör, alt intilldess annan i den frånfalnes ställe kallat och förordnat varder.

17

Endoch desse fem concilia därtill äre instichtade, att alle riksens ärender måge ordentligen och utan försummelse eller blandning drifvas igenom, och till konungens och riksens tiänst räckia hvarandra handen, så skall doch härmed det ena så väl som det andra, mycket mera praesidenterna vara förbundet att blanda sig in i dens andres tiänst och ärenden, villiandes amplificera och vidga sin jurisdiction vidare än honom tillstår och är betroedt, ved sitt års underhålds förlust tillgörande, om det befinnes och han öfvertyges; enkannerligen att krigsrådets eller ammiralitetet fuller gör förslag på ens eller annars underhåld, men ingen förordning, minder delar ut privilegia, och där emot i cantsliet ingen resolution tages öfver missgärningmäns lif eller död, och så med dem andre, utan att hvar sak blifver tracterat och sluten på sitt rum och af sine deputerade domare.

I like motto skall ej heller någon praesident, mycket mindre en af dem andre assessorer något sluta eller ställa i verket, utan med samfält råd alles deres af det concilio, som i Stockholm tillstädes äre. Finnes ingen mer än en tillstädes, då göre sin tiänst tillfyllest och försumme icke riksens gagn, men göra och gifva dem andre, så snart de komma tillstädes, besked, att de hafva tid att gillat eller ogillat, och rätta sig i alt dette och det öfrige efter instructionen, med mindre att konungen sielf särskilt sådant enom befaller och förtror, på hvilket fall alt är till att värdera icke såsom af en praesident eller collega, utan giort utur plichtig hörsamhet och special befalning. Doch är det här att achta, det råden i hvart collegio finnes tillstädes, ty elliest där någon utan minne är frånvarandes, så att denne närvarande för den andres skull nödgas anten ensam att göra eller med skada att opskiutat, då vare den närvarande endskyllat, om han till att förekomma skada ensammer något sluter eller företager, som för är sagt, och den svarat, som utan minne sig absenterar.

18

I riket skall vara en riksens eller öfvermarskalk, vyrdat med riksens råds condition. Hans embete skall vara att förestå konungens hof, öfversi alle räkninger på omkostnaderna giorde så till konungens bord på daglige hoffolket, konungens stat och alt det till konungens hof ordinarie eller extraordinarie användes; skall förestå ceremonierne i allmänne möte och samqvembder, på bröllop och panqueter, undfå sändebud. Honom skole lyda hofmarskalken, hofmästaren, stallmästaren, alle de af köke, kellare, dagelige stallen hängie, så och översten för hofregementet, så vidt ceremonierne och daglige tiänsten vedkommer. Och skall han stadigt vara vid hofvet (vidare än att han understundom förlofves) att hafva opsyn med alle förbe:de tiänster, och där han icke tillstädes eller eliest hindrander är, står hofmarskalken hans ämbete och ställe före.

19

En riksens tygmästare skall ochså förordnas, som hafver under sitt inseende och direction alt riksens artilleri, det vare sig i Stockholm, på fästningerne, flottan, i fält med alle dess tillbehöringar, så och rustcammarne ammunitionen af örlig, lådemakaregårder, byssegiutaregårder, saltpetter och kruttqvarnerne, factorierne; hvarföre och alle de, som med artilleriet hafva att göra öfver hela riket, så i fält som på fästningerne och skeppsflottan, skole lyda honom, göra honom reda och besked och taga af honom ordre. Doch såsom han en adsessor är af krigsrådet, skall han ordinarie vara i Stockholm och om alle saker communicera med förbe:te krigsråd, och efter den resolution där tages verket dirigera, eller där han för riksens tiänst moste förresa, altid hafva en annan vid handen, som krigsrådet vet att göra besked och på alt hafva upsyn, rättandes sig i alt det öfrige efter sin particular instruction.

20

Det behöfves och i riket en stalmästare, hvilkens embete är att försöria och förestå konungens stall med alt hvad därtill hörer och bära sorg före, att alt richtigt tillgår; sedan att dirigera cronans stodgånger, disponera om fölen, hafva inseende med deres skötsel, tillridande etc. Och skole honom lyda konungens hofstalmästare, alt stalfolket, stod- och fölevachtare; där och elliest ordinantier i riket blifva giorde öfver hästar och stod, skall han hafva öfver deres execution inseende, såsom han i synnerhet därutöfver är instruerat.

21

I lika motto skall förordnas en riksens jägemästare, som hafver inseende på konungens parker och jagerättigheter samt diuregårder, så väl som öfver cronones skogar, att där icke sker intrång uti, i lika motto att rätta tiden i lagen eller stadgarne beskrefven observeras med diure- eller foglefänge, och att biörne- och skadelige diurs jacht icke försumes, att icke bärande trä emot lag hugges eller cronan sker i dess skogar inpass, att cronones ållone- och bökeskogar förvändes till nytta: hvarföre han på alt detta och hvad som därtill hörer upseende hafva skall, så och exequera de stadgar, som däröfver giorde äre eller framdeles göras kunne; och så i like motto dirigera konungens hofjachter och laga att de till dess lust och heder bestälte äre. Under hans lydno skole vara hofjagemästare och deres underhafvande; så diurevachterne, skogvachterne; och så till allmänne skadelige diurjacht embetesmännen, enkannerligen fougderne, ländsmän och almogen vara honom eller hans fullmechtige fölgachtige, såsom det alt specificeras i han instruction.

22

Desse fyre embeten, marskalk, tygmästare, stalmästare och jägemästeare, skole ordinarie vara i Stockholm, doch så förståendes, att de icke deste mindre, när deres tiänst kräfver, låte finna sig på landet och de orter, som görs behof, tygmästaren understundom ved fästningerne eller factorierne, stalmästaren, där stodgångerne äre eller unge hästerne, jägmästaren ved parkerne, diuregårderne eller där principalskogerne liggia, och göra hvadar sin plicht, som honom anstår.

23

Landsregeringen fördeles i visse höfdingedömmen eller gouvernement efter ordning och sätt, som fölier:

den förste är öfverståthållaren i Stockholm, altid en af riksens råd, som hafver sitt säte på Stockholms slott
den andre, landshöfdingen i Upland öfver alt Upland och residerer i Stockholm i staden
den tridie, landshöfdingen i Vestergötland öfver Scharaborgs län, residerandes i Schara
den fierde, landshöfdingen i Finland öfver norre och södre Finland sampt Åland, residerandes i Åbo
den fempte, generalgouverneuren i Lifland och Ingermanland, residerandes ordinarie i Dorpt
den siette, generalgubernören i Pryssen, ordinarie residerandes i Elbingen
den siunde, landshöfdingen i Småland öfver Tihäreds lagsagu och Jöneköpings län, residerandes i Cronoberg
den ottonde, landshöfdingen i Väsmanneland öfver Väsmanneland, silfver- och jernbergslagen, residerandes i Vesterås
den nionde, landshöfdingen i Carelen öfver alt Viborgs län, Nyslotts län och Kymmenegårds län, residerandes i Viborgs stad
den tionde, landshöfdingen i Östergötland öfver alt Östergötland, residerandes i Linköping
den ellofte, landshöfdingen i Södermanland öfver alt Södermanland, residerandes i Nyköping
den tolfte, landshöfdingen i Tavasteland öfver alt Tavasteland och Nyland, residerandes i Tavastehus
den trettonde, landshöfdingen öfver Elfsborgs län och Dal, residerandes i Göteborg
den fiortonde, landshöfdingen öfver Calmare län och Öland, residerandes i Calmare
den femptonde, landshöfdingen i Dalarna öfver alle Dalarne och Kopparbergslagen residerandes på Fahlun ved Kopperbergverket
den sextonde, landshöfdingen öfver Närike och Vermeland, residerandes i Örebro
den siuttonde landshöfdingen i Norlanden öfver alle Vesternorland och Lappmarken, residerandes i Hudvichsvald
den artonde, landshöfdingen i Österbottn öfver alt Österbottn, residerandes i Ulaborg
den nittonde, landshöfdingen i Estland öfver Harrien, Virland, Viken och Jerven, residerandes i Räfle på slottet
den tiugende, landshöfdingen i Ingermanland öfver alt Ingermanland och Alentacka, residerandes i Narfen
den tiuguförste, landshöfdingen öfver Kexholms län, residerandes i Kexholm
den tiuguandre, landshöfdingen i Lifland öfver Vendeske och Pernovske kreitsen, residerandes i Riga
den tiugutridie landshöfdingen i Dorpt öfver all Derptesche kreitsen, residerandes i Dorpt.

Där och riksens heder eller tarf fordrar att förordne någre af riksens råd till landshöfdinger i Vestergötland, Finland, Lifland, Pryssen eller Småland, då hete de öfverlandshöfdinger och hafve deres säte ibland riksens råd, efter som de i senaten kompne äre.

24

Öfverståthållaren i Stockholm hafver intet land eller landfolk under sig. Hans embete skall vara att si uppå och drifva Stockholms slotts byggning och hvad annan byggning konungen förehafver i Stockholm innan dess murar och stacket, så och att alt på slottet hålles i ordre. Sedan skall han enkannerligen vara stadsens och borgerskapeds förman, hafva inspectionen på all stadsens och malmernes regering, privilegia, byggningar, inkompster, köphandel och hvad däraf dependerar; försvara staden och dess borgerskap emot allehanda öfvervåld, intrång och deres näring och privilegia, så och hafva upsyn på borgerskapeds munstring, vapn och värior och dess exercitier.

I lika motto skall han si uppå, det konungens och cronones regalia i staden icke förminskas eller afskäres i någon motto, konungen ovitterligit, och hafva under sin inspection allehanda acciser, tuller och andre rättigheter, konungen och cronan ordinarie eller extraordinarie tillhörande; och beflite sig om, att de måge växa och tilltaga, särdeles rättrådeligen och försichtigt inkräfias och dit det förordnes, lefreres. Han skall hafva sig till bistånd en underståthållare af adel, som praesiderer i stadsrätten hos borgmästare och råd uti hans frånvaru och den hans ställe i alle andra motto förträder, när han förhindrader är; sedan en god handskrifvare och så en bokhållare, som äre honom bistånd, och denne håller richtighet öfver alle cronones ränter och regalier i Stockholms stad och dess underliggende gods och gräntser, efter som hans hele embete synnerligen i hans special instruction beskrifves. Han skall och till justiciens deste beqvemere execution och annan god ordnings underhållande i staden hafva hos sig en capitein, som tituleras skall stadscapiteinen och med honom 24 soldater, af hvilke idkeligen honom föllia skole 12 klädde i vist libri, blått och gult, och bevärde med gode undervärior och partizaner; så och därtill altid en prophoss med sitt regemente och två tiänare, som honom stadigt föllia och påachta, så vidt han går eller reser innan stadsens juridiction, dem han bruka kan, när så tiden och lägenheten fordrar.

25

Öfverlandshöfdingernes och landshöfdingernes embete är att si hvar på sin landsände, att lag och rätt redeligen skeppas af lagmännen och häredshöfdingerne sampt borgmästare och råd i städerne, att inge grofve missgärningar undandöllies och nedertystas, och att hvad som afdömpt eller af konungen eller hofrätterne resolverat varder, blifver exequerat; sedan att utskrifvningerne richtigt hålles och göres besked före, det utskrefne folket hålles till råda och cronones tiänst, och alt underslef i en och annan motto förekomma; att cronones gods, land, län, skogar, ränter, inkompster ordinarie och extraordinarie, så och alle andre fisci regalia hafver i acht, bevaras oförkortade, kräfvies i rättan tid in , lefreres efter förordning; att land och städer bygges och förbättras; skada och afsaknad förekommes, vägar rödies och hålles vid macht, landsfreden försvaras, intet bortrifves eller genom försumelse afhändes af nåboer eller illvilliande undersåter, utan att alt ordentligen försvares, och där med något intrång fortfares, att sådant i tid blifver skrifvit och kundgiort till hofva. I lika motto skall och af dem förekommas och ju kundgöras i tid, där något teckn synes till förestående krig, upror, tvedrecht eller andre olyckor i andeligt och verldsligt stånd (doch så till förstående, att ingen landshöfdinge bör göra presterskapet i deres embete något intrång, utan låte biskoperne, superintendenterne och hela clerkeridt blifva vid deres vyrdning och gamble friheter, räckiandes dem handen till kyrkiodisciplinens execution, när så kan behöfvas, efter hvars och ens special instructions lydelse. Han skall hafva sig till bistånd en god handskrifvare och en bokhållare; så och en landsprophoss och en underprophoss med en tiänare, som dels föllie landshöfdingen eller elliest berida vägar och stigar och exeqvera landsfreden, ordinancer och befalninger.

26

Lagsagur i Sverige skole vara 14:

Uplands
Vestergötlands och Dals
Norre Finlands, Ålands och Österbottns´
Östergötlands
Väsmannelands och Dalarnes
Södre Finlands med Tavastelands och Nyland
Tihärads lagsagu
Södermanlands
Calmare läns och Ölands
Carelens och Kexholms
Vester Norlandens
Närikes
Värmelands
och Ingermanlands,

hvilka äre secunda instantia i landet, som uptaga alle lagvadde saker ifrån häradstingen och de ärenden, som efter lag och stadgar under dem höre.

Oppå rådstufverne i städerne skall altid praesidera en stadsfougde af konungen därtill förordnat, och hvarken landshöfdingen eller slottshöfvitsmannen härefter hafva med rådstugun till att göra.

27

Ingen må vara landshöfdinge uti den lagsagu, där han lagman är; ingen landshöfdinge hafve något slott eller fäste, som för befästning blifver värderat, i sin lofven och värie, och mycket mindre macht att sättia någon slottshöfvitsman af eller till eller något att biuda öfver cronones slott, fäste och dess befästning, annat än att han dit skaffer hvad ordnat varder utur sitt län, och där något arbetas skall, att han det befordrar, hafver inspection däruppå och låter hålla reda och räkenskap däröfver; att si opå det borgerskapet och almogen utur slottet icke skades, uti deres näring, privilegier eller friheter förhindras och turberes, hållandes slottshöfvitsmannen med lag och rätt (den han och sielf undergifven vara skall), till det lag och stadgar är likmätigt och skäl fordrar, och där oreda inriter, sådant alt i tid berätta till hofvet.

28

Alle slott och fästes höfvitsmän eller guberneurer på gräntsestäderne skole immediate af konungen förordnas och tagas i ed till trohet emot konungen, dess affödo och riket; och ingen sätties af eller till af någom androm, med minder konungen för orsaker skuld enkannerligen generalgouverneurerne i Lifland och Pryssen eller de landshöfdingerne, som förestå gräntselandskapen, gifve synnerligen fullmacht, tillstånd och instruction däröfver.

29

Såsom landshöfdingerne öfver slotten och fästen intet commendement före, altså skall ingen slottshöfvitsman hafva något att biuda om fästningen öfver land eller undersåterne och icke vidare i staden än öfver besättningen och hvad som stadsens defension och försvar vedkommer.

30

Landshöfdingsdömen, så och slottshopmanskapen skole ordinarie vara i tri år, efter hvilkes förlopp till den 1 junii skole dem andre substitueres, och desse ställa sig till Stockholm in att där inför alle fem riksens consilia göra reda och besked för sin administration öfver hvart ärende, efter som det angår hvart och ett concilium och dess instruction, och altså betyge konungen sin trogne tiänst. Finnes han att hafva väl förestådt sitt kall, hafver han dess ära och heder och bätter förfordring hos konungen att förmoda. Befinnes han otrogen eller försumelig hafva varit, ställes för hofrätten, anklagas af riksens fiscal och då lide och umgälle hvad rätten medgifver. Hvar och någon finge klagomål å sig, medan hans höfdingedömme eller slottshopmanskap varar, då kalles in för hofrätten till Stockholm och där lida och umgälla hvad rätten medgifver. Afsättes någon för sin brott skull eller med döden affaller, då förordnes annan man i han stad med samme vilkor och beträdat, intill den ordinarie dagen ute är, inräknandes den tid den förrige suttet hafver. Ingens höfdingedöme eller hopmanskap vare längre än tri år eller driste sig att blifva ute till att göra reda och besked för sin administration öfver satt termin vid högste straff tillgörandes, med mindre konungen för synnerlige orsaker skuld förlänger hans höfdingedömen och honom ifrå det års räkenskap fritager genom sitt special bref, hvilket och till rättelse i alle conciliis å rättan dag skall blifva af honom eller hans deputerade, som det bekommer, insinueredt och räkenskapen upskuttin.

31

Landsöfversterne och regementen till häst och fot, hvart stort efter som landskapen är store till, skole vara till talet 28, nembligen 8 till häst och 20 till fot.

Till häst skall först vara öfversten öfver ridderskapeds russtiänst, hvilkes öfversteleutenampt skall sittia i Finland.
Den andre landsöfversten till häst skall vara öfver Uplands, Väsmanlands, Närike och Vermelands rytter.
Den tridie öfver Vestergöte och Dals ryttere.
Den fierde öfver Finlands ryttere i Åbo län med både Sategunder.
Den fempte öfver Smålands och Ölands ryttare.
Den siette öfver Tavastelands och Nylands ryttare.
Den siunde öfver Östergötlands och Sudermanlands rytter och
den ottonde öfver Carelske ruttare i Viborgs och Nyslotts län.

Till fot först Uplands regemente, därunder hörer Upland
det andre Vestgöte regementet, därunder hörer Scharaborgs län
det tridie Finske regementet, därunder hörer Åbo län
det fierde Sudermanlands regemente, därunder hörer Sudermanland
det fempte Smålands regemente, därunder hörer Cronebergs och Jönköpings län
det siette det andre Finsche regementet, därunder både Sategunder
det siunde Daleregementet, därunder hörer Dalarne och Bergslagen
det ottonde Östgöte regementet, därunder hörer Östergötland
det nionde Tavaste regementet, därunder hörer Tavasteland
det tionde Helsinge regementet, därunder hörer Helsingeland och Ångermanland
det ellofte och tolfte är tvenne Vestgöte regementer under Elfsborgs län och Dal
det trettonde och fiortonde både Carelsche regementerne, därunder hörer Viborgs län och Savolax
det femptonde Väsmanelands regemente, därunder hörer Väsmanneland
det sextonde Norlands regemente, därunder hörer Norre- och Vesterbottn,
det siuttonde det andre Smålands regemente, därunder hörer Calmar län och Öland
det adertonde Nylands regemente, därunder hörer Nyland
det nittonde Värmelands regemente, därunder hörer Närike och Värmeland
det tiugonde Österbottns regemente, därunder hörer hela Österbottn.

Och skole desse regementen till häst och fot efter ordningen hållas complette och heller starkare än svagare. Och efter landskapen icke äre like till mantal, såsom och för andre orsaker skuld, så kan och motte sådant lämpas efter lägenheten, allenast att regementen behålla sine nampn af förbe:de landskap. Alle desse öfverster, öfversteleutnanter och majorer, ryttmästare och capiteiner, så vidt de infödde, besitte och bofaste män äre i riket eller bofaste mannabarn, komme och måge kallas till riksens möten och hafva där stånd och röst, när de inrikes äre eller icke med synnerlig tiänst förhindrade, men inge andre eller flere.

32

Landsöfversternes och deres medofficerers, särdeles öfverstelieutenampts och regementsmajors embete, skall näst sin tiänst i sielfve kriget enkannerligen vara att hemma i landet hafva och hålla sine ryttere eller knechter i ordre och tillreds, öfva dem i deres vapn och värior, gifva acht uppå, att de altid äre tillreds och städes, göre deres plicht och arbete, hålla richtige ruller öfver dem; jämpte lagmannen och landshöfdingen förestå utskrifvningen och veta altid att göra besked, hvart folket tager vägen och af hvad orsaker det minskas, såsom och flitigt achta opå roteringen och dess ruller, stå lagmannen och landshöfdingen bi, att krigsfolket synnerligen eller samptligen hörsambligen beqvemme sig landsfreden, lag, rätt och riksens stadgar, icke försnellande under krigsfrihet, konungens regalier och inkompster, med mindre han sielf vill svara därtill och efter stadgarnes innehåld stå straffet.

Förutan dette skall och öfversten eller i han frånvaru öfversteleutnampt eller major uti riksens nödstälte tider almogen före, och sedan de med lands- och häredshöfdingernes tillhiälp äre roteskrefne och fördelte, vara deres förman till landsens försvar, men där och desse officerer vore förhindrade eller hade laga förfall, bör dem andre substitueras. Rullorne skole landsöfversterne till häst och fot eller deres underhafvande årligen i krigsrådet inlefrera så af roteringsmantalet som knechterne, med antekning hvad af krigsfolket utsändt, dödt, afdankat eller förluppet är; så och huru deres folk och regemente sig förandrar till bättrings eller förvärrings, och fördenskuld hvardera hafva sig till bistånd en landsregementesskrifvare, såsom och dette alt i deres instruction är specificerat.

33

Ingen landshöfding hafva öfver krigsfolket något att biuda, vidare än till lag, rätt, stadgar och landsfreden, hvarutinnan alle, som i landskapet bo, höra honom; men med opbud, anförande, exercitier, väpnande eller landsens defension, skall ingen landshöfdinge sig befatta ved högsta straff tillgörandes, med mindre att konungen sielf för någre infallande orsaker skuld med special fullmacht gör någon därtill mechtig, efter som de ej heller lätterligen böre mängias däruti, undantagandes i feigde tider i gräntsprovincier, hvarest efter tidernes tillstånd och villkor, så och personernes qualiteter sådant understundom moste ske, och doch icke annorlunda, än att det sker efter konungens special förordning och commissionsvis, att anten öfversten eller generalen tillika landshöfvdingedömmet tillordnas eller landshöfdingen öfversteskapet eller generalatet tillika förtros.

34

Ingen krigsofficer befatte sig något med landsräntorne, utdelning till krigsfolket eller förordning öfver någon deres frihet, mindre åt borgare eller landfolk, ved lifsstraff tillgörandes, utan så sielf som på sine underhafvandes vägner undfå alt anten af landshöfdingen eller andre konungens commissarier efter förordning, och där någon förnär sker, skaffa sig intet rätt sielf, men klaga det konungen, och stånde alt efter dess förordning.

35

Hvad embete enom förtroes, det stånde han före, in till hans tid ute är och han genom annan aflossadt eller af konungen eller den hans ställe företräder affordrader varder; enkannerligen fördriste sig ingen generalgouverneur i Lifland, Ingermanland eller Pryssen, ej heller någon general krigsofficerer, så länge tåget varar eller fara är för fienden, eller någon guberneur eller hopman på gräntsefästningerne, särdeles i Lifland, Ingermanland, Pryssen och Finland, att begifva sig från guvernement, krigsfolk, fästninger utan särdeles ordre af konungen eller att någon blefve för särdeles orsaker skull af sin öfvercommendeur försändt, det vare sig hem till det sine eller till konungen sielf.

Icke fördriste sig eller någon landshöfding att förlåta sin tiänst och förfoga sig utur sitt landshöfdingsdöme, anten hem eller annorstädes att blifva ute öfver tre veckur. Görer någon häremot och tager konungen och cronan däraf skada till land eller fästninger eller till sin krigshär eller andre högheter och rättigheter, då ställes för rätta och efter undfången domb straffes till lifvet utan alle nåder. Tager cronan ingen skada, då näpsas icke deste mindre, efter som orten, tiden och personerne äre till. Är någon skäl att en sådan moste anten till konungen och hofvet heller hem, då gifve sådant sin förman tillkänna och gå med hans förlof, men hafver han i provincien ingen förman, då gifve det konungen tillkänna och förvänta dens tillstånd ved straff, som för är sagt.

36

Desse företalde äre de förnembligste embetsmän, som konungen ordinarie hafver sig tillhanda och brukar i sin och riksens tiänst ved alle svåre ärenden, som kunne infalla, så till rådslag, som regering och execution å landet och i städerne. Och skall hvart embete vara skyldigt att göra å satt och förestält dag rede och räkenskap för sin administration åt konungen, anten inför honom sielf, om han kommer dess vid och gitter, eller ordinarie lagmännen och häredshöfdingerne sampt alle dommare inför hovrätten, tygmästaren, landsöfversterne, slottshöfvitsmännen inför krigsrådet, alle de, som riksens flottar och dess byggning och tillredning hafva under händer, inför amiralitetet, landshöfdingerne, sändebud och agenter inför cantslirådet, hvad dess ärenden vedkommer, och sidst alle embetsmän, som hafve med riksens ränter och dess utgift att göra directe eller indirecte, som något hafve haft under händer eller disponeret, inför cammerrådet, och göra där hvar besked för sig för förledne år.

37

De, som ordinarie ved hofvet äre, öfvermarskalk, stallmästare och jägemästare, sedan alle lagmän, landshöfdingar, landsöfverster i Sverige, skole årligen finnas i Stockholm till helge tre konunge dag tillstädes och där göra reda för sig, och ingen vare ursächtadt att komma personligen tillstädes, med mindre han å sotesäng ligger eller i annor riksens tiänst eller med konungens bref frikallat är, då han likevist räkenskap göra skall genom sin handskrifvare eller bokhållare eller någon annan fullmechtig å sagd dag. Lagmännen, landshöfdingerne och landsöfversterne i Finland, Ingermanland, Lifland och Pryssen skole sielfe vara endskyllade, men icke dess mindre årligen till den 1 september hafva sine fullmechtige tillstädes i Stockholm och göra lika som de andre för sin administration klart, intill dess de tri år äre ute, att de då sielfe alle ställa sig in i person till helge tre konunge tid och anten taga full qvittens för alle tri åren och blifva således i evighet otilltalt för sitt fögderi eller och, där någon brotslig finnes förvänta sin näfst, såsom brotten är till.

38

Nu är tillbörligt, att den , som mera arbete hafver, hafver och mer heder, myndighet och nytto, och den mera hafver, vet sig och mera hafva att försvara. Då skole förbe:te fem riksens consilia ifrån helge tre konunge dagen årligen intill kyndermässo dagen öfversi, optaga, ransaka och skoda alle andres förbe:s, som i hof- eller landsregeringen brukas, handlinger, acter och gärninger, och hvar efter consilii instruction rätta det som förelöper. I like motto skole de sielfve och så ifrån kyndermässodag och in till fastelagen göra reda inför konungen sielf, än han tillstädes är och gitter, men i hans frånvaru eller där han ej gitter eller förmå, inför de fem höge embeten, så förståendes, att den fembte å står up med sine assessoribus och göre reda för sitt collegio och att hans ställe beklädes i det sinne af öfverståthållaren i Stockholm. Först skall räkenskapen tagas af drotsetet och hans collegio, där dens protocoll, acter, domar och resolutionerne framlägges och öfversis skole; sedan af marsken och krigsrådet, hvad hos dem är föreluppedt och huru alt krigsväsendet förevetter; så af ammiralen och ammiraliteted om flottan och seglatsens villkor och hvad däraf dependerar, såsom och huru det är förestådt; därnäst af cantslern och cantslirådet, som sine registratur och annat slikt skole te och framvisa, huru alt richtigt är, och hvad strider in- eller utrikes sig yppa och af hvad fundament; sidst skattmästaren och cammerrådet, bevisande deres flit uti ränternes och fisci regaliernes administration, framläggandes cronones bok, det året hållet, och den god görandes.

Hvad nu så store och besvärlige ärenden riket påkomme, att denne ransakning icke så hastigt ske kunne, då måge till vissa ärendens ransakning deputeras visse förtrogne och discrete män af collegiorum assessorer, som öfversi och göra underrättelse, på det alt må vintern igenom nå sin richtighet och intet år skiutas in på det andra.

39

Till den första junii eller sidst till Johannis skole praesidenterne af de andre tri hofrätterne utur Götaland, Finland och Lifland eller vice praesidenterne med tvenne af assessorene och rättens secretario ställa sig in i Stockholm och så för konungen eller före:te fem embeten, lika som för är sagdt om dem andre, göre reda och besked för deres förrättande, så och lida och undgälla lika som de andre.

40

Kan konungen, som sagt är, icke sielfer vara däröfver, då skall i saken intet slutas i konungens närvaru, med mindre och förän alt är honom refererat och förestält, och konungen sielf alt gillat hafver. Är och konungen frånvarande, så skall ransakningen ske och resolutionen författas, men icke utgifvas, förän konungen tillstädes kommer och den sig behaga låter, då hon under konungens eget nampn och hand förfärdigas och utgifvas skall.

41

Finnes någon af assessorerne uti det ene eller andra collegio brotsligen, då skall han stånda till rätta inför dem fem höge embeten, hvilkom skole tilordnas 2 af hvart collegio, som göra tillsammans 15 personer, och desse skole hafva macht en sådan att näpsa med ord, förmaningar eller och teckna honom med infamia och remotion, efter som saken är till, doch att konungens resolution tages däröfver, för än till ända procederes, så frampt konungen är tillstädes. Men finnes ett helt collegium eller och en af dem höge fem embeten brotslig, så stånde till konungen allena, om han vill med ord eller förmaning näpsan eller saken låta komma för rätta. Och där brotten så grof är att det med rätten hiälpas moste och doch icke lif eller ära angår, då stånde desse till rätta inför konungen och riksens råd, och hvad där slutes, det hafve inge rätt att qvällia. Men vid konungens död eller omyndige år eller där saken går lif och ära an, då hålles en sådan rättegång däröfver, som i den 9:de punkten förmält är.

42

Alle desse ransakninger, möten och rättegånger skole ordinarie hållas i ett särdeles därtill förordnat mak på Stockholms slott, och altid den ene secretarius status vara åklagare och den andre notarius, med mindre någon af dem sielf vore interesserat eller och siuk och frånvarande, på hvilket fall en annan beskedelig man förordnas motte.

43

Ved dette riksens embetesmäns årlige möte och sammankompst skall intagas god underrättelse om alt riksens, så och dess inbyggiares och undersåters tillstånd och vilkor och kan tillika med dem samptligen berådslås och förafskedas de ärenden, som elliest icke behöfve en almännelig riksdag.

44

Kommer och understundom , att man ständernes betänkiande behöfver eller och hafver något märkeligt dem att communicera; och sådant anten för hastighet skuld eller af andre skäl icke kan ske eller må tryggeligen på almänne samqvembd, då skole till desse förbe:te riksens embetesmän föreskrifvas af ridderskapet tvenne af hvar lagsagu och så bisperne och superintendenterne af Sverige och Finland sampt en fullmechtig af Stockholm, Upsala, Göteborg, Norköping, Åbo och Viborg.

45

Men hvar saken kräfver en allmän sammankompst, såsom på en konungs croning eller af andre märkelige orsaker, där skole vara tillstädes alt riksens råd och ingen annan undskyllning gälla, än siukdom och annan riksens tiänst eller att man med konungens vetskap och villie utländes är. Sedan skole till riksdag förskrifvas och komma alle grefver, friherrer, riddare och svenner, bofaste och bofaste söner, som till laga år kompne äre och sittie i Sverige och Finland och icke laga ursächt hafva, därnäst bisperne och superintendenterne i Sverige och Finland sampt med tvenne af hvart capitulo, och därtill en präst af hvarie tvenne härad, så landsöfversterne, deres öfversteleutenampter, majorer och en ryttmästare eller capitein af hvart landsregemente, med mindre han hafver sine laga förfall, och så en borgmästare och en rådman eller annan förnemb borgare af hvar stad, sidst en bonde af hvarie härad i Sverige och Finland. Och desses sammankompst, möter och beslut skole achtas och hållas för rätte allmänne riksdagar, emot hvilke ingen hafver att säia, som konungen och riket med hörsamhet och lydno är underkastadt.

46

Ingen, som icke är bofast innan om Sveriges och Finlands enskildte och af ålder fattade gräntser, hafve något ord på riksdagar eller i andre rådslag om regementet och hvad däraf hänger, med mindre någon är eller blifver med special privilegio därtill hedrat. Och där någon svensk af ridderskapet hafver gods i Lifland eller Ingermanland eller i andre landskap, som nyligen äre vundne eller framledes vinnas kunne under Sveriges crono, så länge och medan han sig i samme gods oppehåller och utur Sverige eller Finland är, då hafve ingen rätt något att säia uti riksens ärenden, utan lida och draga hvad som beslutet blifver utan insago, och komme till sin stämme icke igen för eller annorledes, än att han åter skifter sitt bo och sätter sig neder i Sverige eller Finland, men hvad dess lands, han sitt gods hafver uti, rätt och frihet i andre fall medförer, det niute han fast jämpte andre landssåter oförkortadt.

47

Vill någon af fremmande land eller utur de vundne landskap kommandes, niute stemma ibland ständerne, då skall det honom icke förvägras, så frampt han hafver satt bo i riket, och där han riddersman är och vill därföre achtadt vara, skall han af konungen förklaras privilegii mechtig och på riddarehuset å riddaremöte af dem intagas, erkännas och inskrifvas.

48

Oppu hvart och ett embete i riket skall förordnas skäligt underhåld, efter som embetsens heder och tarf kräfver och riksens stat bäst tåla kan; där med sig och den, som därtill fordrat varder, skall låta nöja och utan rättmätig entskyllan sig konungens och riksens tiänst icke undandraga, utan heller därtill villig finnas låta, såsom lag förmå, sampt hvars och ens ed, plicht och trohet fordrar.

49

Generalgouverneurerne i Ingermanland, Liffland och Pryssen (så vidt de tillika öfver krigsfolket och fästningarne hafve att biuda) skole rikligare till underhåll än andre blifva försörgde för deres större utgifvter och kostnad skuld på gräntserne, och skole de hvardera därjämpte hafva sig tillhanda, underhåldne af räntecammaren, 6 upvartare af adell, 4 trumpetare och en pukeslagare, därtill med öfver dem, som till justitien i landsändan äre förordnade, hafva ändå 25 drabanter, inräknadt commendeuren, som honom påachta, och altid tolf af dem honom fölgie och hans befallning exeqvera. Så ofta de och omskiftas, och andre komma i deres ställe, skole de tillika alt hvad till landsregering, så rättelser, som dess teckn och macht, sin succesori öfverantvarda och afträda.

50

Blifver någon, det vare sig fältherre eller ringare krigsofficerere, i någon af desse landsänderne förskickadt och förordnat af konungen till att biuda öfver krigsfolket och fästningerne, då skall generalguberneuren i alla motto adsistera fältherren och öfvercommendanten och så länge fälttåget vara och fältherren är i provincien, afträda honom sine upvartares omkostnad, så och trumpetare och herpukerne, och dem intet må bruka, så länge fältherren eller öfvercommendanten tillstädes är, med mindre att fältherren och krigscommendanten till generalguberneuren förvises att taga af honom ordre och af hans direction att hängia, på hvilket fall alle regementsteckn hos generalguberneuren blifva skole.

51

På fältherren eller den, som i hans stad commenderer, så länge han i fält och actual tiänst är, särdeles ligger emot fienden eller är i antog, så och på riksammiralen eller i hans frånvaru viceammiralen, som på cronones hufvudflotta öfvercommenderet förer, skall göras utur riksens inkompster omkostnad, såsom på en konungens legat; doch alt efter en skälig ordning, så att han utan sin skada och egen afsaknad till konungens och riksens tiänst och heder kan föra sitt kall. Men så snart han anten begifver sig ifrån krigshären eller fordras tädan eller ammiralen kommo med flottan hem och till lands igen, skall han anten afträda alle imperii teckn och därpå vände omkostnad sin successori; eller och där fred eller stillestånd blefve, skaffa det alt med allo af och förminska cronans utgifter, så och ammiralen sig i lika motto med sitt ordinari underhåld åtnöja låta.

52

Således, som sagt är, skole embeten i riket ordnade, förde och underhåldne varda, och hvar vete för sin tiänst redo att göra konungen och cronan, när tid är eller tillsagt varder. Men efter menniskelige händelser kunne komma, att konungen sielfver är för riksens tarf utländes farin eller i så svåra och longlige krankhet, att han sig sielfver ej styra eller riksens tarf fatta och utreda kan, eller faller med allo af och dör, lempnandes efter sig son eller ättelägger sin öfvermage eller ogift dotter fröken, hvilke efter arfföreningen till riket arftagne äre, som sig och riket icke sielfve styra kunne; ty att regeringen icke deste mindre föras må med kraft och skälom, och hvar man veta utan vidare förordning, huruledes biudas och lydas skall, intill dess konungen igen hemkommer eller råkar till sin helsa igen eller öfvermagi mogande varder eller fröken gift varder, och intet försummes, som konungen eller riket kan vara till nytta; därföre är godt funnet sådant alt i tid att beskrifva, stadga och förordna, såsom det allom skall blifva achtat och efterkommet.

53

Först reser konunger utländes af hvariehanda orsak eller råkar i ohanterlig krankhet eller dör af och lempnar efter sig öfvermagi eller ogift dotter fröken, då skole de fem riksens höge embeten, drotset, marsk, ammiral, cantsler och skattmästare, eller de som deres ställe i Stockholm beträda, stå collegiivis i konungens stad i dess frånvaru eller krankhet och efter konungens död vara öfvermagi konungens eller frökens rätte målsman och förmyndare, och deres bud och förbud varda såsom konungens bud och förbud ståndat i riket, medan konungen utrikes eller krank är, och till dess öfvermagi mogade och fröken gift varder.

54

För alle bud och förbud, allmänne acter och skrifvelser skole sättias icke regeringens utan konungens eget hvad heller han utrikes, krank, öfvermagi eller fröken är, nampn och försegles med konungens secret, men tecknas och underskrifvas af de embeten, som tillstädes äre, och ju ingen kraft hafva, med mindre det af alle höge embeten eller deres substituter är undertecknadt.

55

Alle collegia och embeten skole oförrychte beholla sin kraft och instruction, och hvar och en förplichtadt sitt kall att göra och föra till konungens och cronones tiänst, redo och räkenskap så i konungens frånvaru, krankhet och omyndige år, som i dess närvaru och fullkomplige regering, och vända an så mycket mera flit, såsom den mera då behöfves och trohet spöries och kräfves.

56

I konungens frånvaru skall regeringen alle svåra ärenden genom skrifvelse först communicera med konungen och, om mögeligt är, taga dess resolution, för än de till bud eller förbud komme; men om fara är på färde och kan ökes af drögsmålet, moste de göra och ordna i tid, som de det kunne försvara och konungens och riksens tiänst kräfver. Är konungen kranker, då bruke samme discretion, att icke förhastas med någre eftertänkelige bud eller förbud, utan fara eller märkelig skada är på färde, till dess man sir, huru krankheten sig anlåter. Falla någre embetsmän ifrån i riket eller finnes försummelige och odugse, då skåda grant hvad skada riket tager af deres afgång, och så frampt deres ställe kan tålas att stå öpet eller provisionaliter förestås af androm, till dess det är konungen kundgiort och besked på taget, då skall det ställe stå öpet; hvar icke, må en annan förordnas, till dess konungen helbregd varder (med mindre det är desperat krankhet) eller kommer tillstädes, och stånde då konungen fritt att anten hållat godt eller sättia en annan i hans ställe.

57

Ingen ny lag eller stadga skall göras i konungens frånvaru eller krankhet, utan riket regeras efter lands- och stadslag, så och riksens stadgar och sedvanar; ej skole nye privilegier utgifvas, ej heller gamble stadfästas, utan hålles och exeqveres; ej någre friheter, immuniteter eller exemptioner unnas och gifvas åt hele stånd, samfund eller particular personer; alle andre allmogens käremål, som vane äre att föras för konungen, skole de uptaga och anten dem förvisa till collegiummet, som de höra till, eller sig sielfve där opå förklara efter sakens egenskap; i lika motto och så de ärender, som ifrå hofrätterne förmedelst klagelibel till kongen äre vältrade, revidera och afdöma i konungens fierre frånvaru eller desperat krankhet, doch så att de konungen vid sin återkompst eller igenfådde helsa gifva skäl och besked för deres revision och domp. Och skall alstå konungens och cronans tiänst och rätts och höghets bevarelse vara regeringens högste åhåge och där näst att fred riket med lag och rätt, så och försvarat emot vrångvise inländska och bongstyrige grannar, så att alt erhålles i gode vilkor, och konungens krankhet eller frånvaru icke må lända honom, cronan eller undersåterne till förfång eller skada.

58

Faller i konungens frånvaru eller siukdom så svår sak före, att den behöfves att ställas med flere i rådslag, då skole regeringen måge kalla tillsamman riksens råd och, om så behöfves , de fem collegia, som ordinarie residera i Stockholm, och med deres råd sökia de besvärligste ärenden att utreda och författa, men där saken så vichtig vore, att flere ständer behöfves, skall däröfver först communiceres med konungen, och stånde efter dess resolution, än konungen utrikes är, och låte ärendet icke lätteligen komma till något ständernes möte i konungens frånvaru eller siukdom och mindre till ett allmänt möte, med mindre inge andre utväger finnes riket ifrån förderf och undergång att förvara.

59

Medan konungen öfvermagi är eller fröken, då före de fem höge embeten regeringen i alle sine artikler å konungens vägnar, allenast att de icke skole måge någon lag göra emot eller till arfföreningens och konungslige höghetens förfång, ej heller att gifva någre privilegia till konungens praejudicium eller dess imkompsters stadige förminskelse; och där något sådant skedde, då hafve konungen macht och rätt det att återkalla, när han eller hon mogande varder.

60

Ingen blifver eller i riket adlat eller naturaliserat i ridderståndet, medan konungen är utländes, krank eller omyndig, icke måge eller någre cronans eller skattegods och mindre andre cronons rätt- och herligheter anten sällies, bortskiftes, bortgifvas eller i hvariehanda motto afhändas af regeringen, utan konunger, kommandes till städes, sin helsa eller myndighet, må alt det, än han gitter, återkalla och igentaga, så att alle sådane beneficia, som i en sådan riksens stat af märkelige orsaker sker och göres, icke längre måge bestå än i konungens frånvaru, siukdom och medan förmynderskapet varar, utan konungen dem sedan särdeles bekräftar.

61

Nu kan i konungens frånvaru eller krankhet riksens tarf kräfvia förandring i lag och stadgar, nye bud eller förbud, höfdingars, öfversters, slottshöfvitsmäns eller andre officerers, högre eller nidriges, som äre vane af kongen immediate att sättias, förordning, tractater och beslut i riksens angelägne ärenden med riksens råd eller collegierne, förordning i mynteväsendet: sådant skall gälla, medan konungen utländes eller krank är, men så snart han hemkommer eller sin helsa och styrke igenfår, hafve macht och rätt alt att öfverväga och det som giort är anten att ophäva eller ratificera, sedan han dess skäl och orsaker hafver sig te låtet, efter som det honom och riket nyttigt eller skadeligit finnes.

62

Är konunger öfvermagi eller fröken och under målsmansdömme, då hafve förbe:de fem embeten såsom konungens ordentlige förmyndare macht, såsom sagdt är, efter Sveriges lag, denne stadga och riksens flere beslut att föra regementet till konungens och riksens tiänst och välstånd, särdeles i de ärenden, som näst förre artickel innehåller, doch så att, när öfvermagi mogande varder och i regeringen träder, han då hafver macht de i sine omyndige år förordnade stadgar, bud och förbud öfverväga, god göra eller ophäfva, alle förordnade officerer, som den tid lefva och i embeten sittia , stadfästa eller afskaffa; besluten öfverläggia och dem sterkia eller afskaffa och mynteväsendet ordentligen att redressera låta, doch så att, där något på ett almänt ständernes möte vore beslutet, det och så på ett almänt möte blifve af konungen anten ratificeradt eller och uphäfvet, och skole fördenskull alle stadgar och beslut, som göras i konungens omyndige år å och altid författas provisionaliter, till dess konungen träder i regeringen, och hafva sin macht och exeqveras icke längre än förmynderskapet varar.

63

Inge tractater och mindre beslut med grannar och nåboer eller andre fremmande herrer, republiker och städer skall regeringen ingå och göra, medan konungen utländes är eller kranker, med mindre dem gifs af konungen general eller special commission i hans frånvaru, eller siukdomen synes incurabel, så att riket motte där skada aftaga. Stöter riket i konungens frånvaru eller krankhet någon sak an af nåboer och grannar eller af andre herrer, republiker och städer, som tractat eller resolution fordrar, anten för krigsfara skuld eller att drögsmålet förhindrade riksens nytta och välfärd, då skall regeringen alt väl öfverläggia och enkannerligen sig därhän beflita att med allo skiuta saken up och hålla den konungen till sin resolution eller, där det ingalunda ske kan, så all ting lämpa, att konungens resolution minste praejudicium vederfares. Ju skole de sig uti konungens frånvaru utan special commission med ingom i något förbund inlåta och uti konungens incurable krankhet icke annorledes än på hans, där han kommer till helsan igen, eller, efter hans död till hans successoris ratification.

64

Men är konungen öfvermagi eller fröken, då hafve regeringen macht och rätt med deres, som efter lag och stadgar vederbör, råd och samtyckie att tractera, resolvera och sluta frid, förbund, correspondence med nåboer, grannar, herrer, republiker och städer på konungens och riksens vegner, och äger konunger, när han till sin år och mogenhet kommer, sådant alt sielf att ratificera och bekräfta.

65

Skulle sig nu efter all mennisklig tings vanlige ostadgihet tilldraga (det Gud doch mildeligen afvända ville) att ved konungens dödlige frånfälle inge barn eller ättlägger å side (som riket efter förbe:te arfföreninger arftagen är) i lifvet vore eller i medler tid någon viss successor till cronan förklarat, då skole förbe:de fem höge embeten med riksens råds råde och efter form tillförne beskrifvit så länge stå riket före, till dess samptlige riksens råd och ständer sig om en viss konung förenat hafva.

Detta alt, som föreskrifvit står, hafve vi således öfverväget, vårt elskelige riksråd och sedan gemene ständerne att öfverlägge och betänkia hemstält; och är efter noga betrachtande och deliberation godt funnet att måge och skole i verket ställas, hvarföre vi det och således resolverat och beslutet hafve och vele att skole härefter af allom dem, som oss, efterkommande och riket med lydno och hörsamhet tillgedan äre, obrotsligen hållas, efterkommas och exeqveras. Till yttermera visso hafve vi dette med vår egen hand underskrifvit och vårt konungslige secret låtit vetterligen hängia här nedanföre. Actum &c.

Denne förbe:te regeringsordinance, efter som hon i salig Kongl Maj:ts konung Gustaf Adolphs den andres och stores nampn författadt, oss föreläsen och här ofvan till ord ifrån ord införd är, hafve vi med flit genomsedt, alt däruti öfvervägat, väl besinnat och eftertänkt och på sidstone med berådde mod af en fri villie otvungne och otrugade god funnet, bejakadt, samtyckt, stadgat, beslutet, belefvat och förafskedat, eftersom vi härmed och i dettes kraft den god finna, bejaka, samtyckia, stadga, besluta, belefva och förafskeda på det kraftigaste och vele att den här efter för lag och stadga skall achtadt och efterkommen varda af hög och låg, andeligom och verldsligom, som under Hennes Maj:ts vår utkorade drotnings och riksens höghet och lydno byggiandes, boendes och vistandes äre, villiandes och begärandes, att närvarande regering och förmynderskap alt därefter regulerar, rätter och anställer, och att ingen sig driste något häremot att göra ved Hennes Maj:ts och riksens svåra hembd och vrede.

Till yttermera visso hafve vi förbe:te och eftersk:ne Sveriges rikes råd och ständer dette med våre händers underskrifning och våre insegels underhängiande och undertryckiande bekräftadt.

Actum Stockholm den 29 julii år efter Christi börd ett tusend sexhundrade och på det trettionde och fierde.