Resa i Sibirien/Kapitel 4
| ← Kapitel 3 |
|
Kapitel 5 → |
IV.
Resa till Nischni-Nowgorod. — Dåliga wägar. — Owäder. — Twist med en gammal adelsfru i Sugdoda. — Murom. — Qwarter hos en Pope. — Nischni-Nowgorod och dess stora marknad. — Besök i en moské. — Knäs Dadyan. — Saknad af beqwämligheter på hotellerna. — Flöjtspelaren Walter.
Den 28 Juli rustade wi oss till afresan, sedan wåra wagnar undergått en hufwudreparation. Wi woro alla ense om att finna Moskwa wida behagligare än Petersburg, och skulle jag bo på något ställe i Ryssland, skulle det wara der. Äfwen Due hade haft mycket roligt der och lemnade staden med någon rörelse. De twå följande dagarne gjorde wi blott små dagsresor till följe af de ytterst dåliga wägarne genom djup sand och öfwer kafwelbroar. Den 31:sta hade wi blott kört 4 werst[1], då wi blefwo öfwerfallna af ett så fruktanswärdt åskwäder, med storm och störtregn, att jag aldrig har sett dess make. Hästarna twärstannade och wände bakdelarna mot winden, och jag fruktade att wagnen skulle kullkastas af stormen. Emellertid höll det snart upp och wi sutto torra under wår sufflett; men Nielsen, som satt på kuskbocken, hade icke en torr tråd på sin kropp. Tolken Gustaf R. kom leende framspringande och försäkrade, att icke ett hår på hans hufwud blifwit wått; han hade under regnwädret hel och hållen krupit under packwagnens läderbetäckning, der han förblef så länge owädret rasade. Under owädret hade skjutsbönderna korsat sig och mumlat böner, men då nöden war förbi, förswann också andakten och de begynte sjunga lustiga wisor. Wi höllo derpå en liten treflig frukost i wagnen och gåfwo betjenterna samt de halfdränkta skjutsbönderna en sup hwardera.
Följande dagen begynte landet blifwa fruktbarare; hittills hade wi rest genom en stor sandöken, som omwexlade med mossar. Den 2 Augusti ankommo wi till Murom, en liten by, som är anlagd och besökes af morduinske tatarer, hwarföre den särdeles intresserade oss. Den ligger mycket wackert wid Floden Oka, som här har en bredd af ½ fjerdingswäg och wid flodtiden på sina ställen af 2 swenska mil. Nedfarten till dess strand är isynnerhet wacker. Fartygen på Oka sågo helt tatariska ut till följe af de besynnerliga kinesiska siraterna på masterna. Wägen härifrån till Nischni-Nowgorod går nästan hela tiden längs Okas stränder, och man ser många ganska wackra landskap, åtskilliga för oss främmande plantor, mycket wildt, som harar, wilda dufwor, änder m. fl. Husen wid skjutsombytena äro stora och wackra, samt uppbyggda på offentlig bekostnad. Wägen är mycket bred och har på begge sidor för fotgängare en upphöjd afsats, som är planterad med en allé af björkar.
Aftonen den 4:de nådde wi byn Doskino, der wi blefwo inhysta hos en pope, hwarest gården och undre delen af huset mera liknade en swinstia än en menniskoboning. På en trappstege förde han oss upp i öfre wåningen, der wi funno twå rum, af hwilka det ena war rätt hyggligt. Jag walde det andra till sofkammare, för att få ro. Men då en otät dörr förde derifrån till ett wisthus, der allehanda illaluktande ryska matwaror förwarades, så rådde der en obehaglig stank, hwarjemte golfwet, hwarpå min bädd war tillredd, hwimlade af temligen långa swarta insekter, som kröpo upp och ned mellan golfbräderna, hwilka woro så otäta, att man kunde sticka in handen mellan dem. Jag lade derföre min madrass på 4 stolar upp emot en wägg och sof mycket oroligt, dels till följe af stanken, dels af fruktan att falla ned.
Popen sjelf war en lång mager man, klädd i en grå långrock eller kaftan med ett rep om lifwet och såg ut som en simpel bonde. På aftonen besörjde han sjelf wår uppassning, satte teköket i kokning och bar in allting. Jag hörde Due fråga honom, om det i huset fanns en wiss beqwämlighet, hwilken eljest i Europa i alla hus, till ock med det fattigaste, anses som en oundgänglig nödwändighet, men få till swar ett förundradt och högdraget, men starkt betonadt, ”nej!” Twättfat samt ett annat kärl, hwilket i ett sofrum hos oss anses som oumbärligt, funnos naturligtwis heller icke. Han ombads att till qwällsmål steka 5 dufwor, hwilka mina begge reskamrater hade skjutit, men detta afslog han, emedan det skulle strida emot hans religionsbruk. Följande dagen war han dock mycket wänlig och trakterade oss med en ganska wälsmakande lamstek, hwars tillredelse öfwerträffade wår förwäntan. Hustrun och dottern skola efter wara betjenters berättelse hafwa sett ut som ett par wanliga smutsiga bondqwinnor, och i fullkomlig öfwerensstämmelse med den osnygghet, som rådde i undre delen af huset. Från popen skildes wi mycket wänskapligt och han frågade oss, om wi togo återwägen genom Doskino och då wille taga in hos honom.
Tisdagen den 5 Augusti ankommo wi till Nischni Nowgorod (nedre Nowgorod). Oka-elfwen flyter här i många krökningar genom en temligen djup floddal, så att en brant sluttning leder dit ned från den högre belägna slätten ofwanför. Den gamla staden ligger på denna högslätt, och den nyare delen af densamma, hwarest den stora marknaden hålles, åter på den nedanföre backen utbredda låga flodstranden. Dessa twå delar äro åtskilda genom gamla fästningswerk, som påstås hafwa blifwit uppförda på Strelitsernas (Bågskyttarnes) tid. När man kommer åkande till Nowgorod ser man ej till något af denna lägre del. Wi inträffade lyckligtwis just wid begynnelsen af den stora marknad, som hwarje år på en bestämd tid hålles här, hwarigenom wi kommo i tillfälle att taga kännedom om denna storartade tilldragelse. Under de sista dagarna af wår färd till staden hade wi litet emellan kört förbi karavaner af 50 och ännu flera wagnar, förspända med oxar och körda af bucharer, mordainer, tatarer och armenier, som kommo körande ett par tusen werst från nejderna kring swarta och kaspiska hafwen. Om aftonen war det en egendomlig anblick, då wi kommo körande genom en skog och träffade på en dylik swärm, som hade lägrat sig på en äng wid skogskanten och förskansat sig bakom en wagnborg, sedan de släppt sina oxar lösa för att njuta hwila och föda, samt upptändt flera stockeldar, öfwer hwar och en af hwilka hängde på tre ofwantill hopbundna pålar en kokande gryta, medan alla de swartbruna halfwilda menniskorna lågo eller kröpo omkring elden i sina owanliga drägter, med sina till en del råa, men till en del också ganska manliga och uttrycksfulla ansigten. Nu hade alla dessa träffat tillsammans nära målet för deras långa färd till Nischni, hwarest oxarna efter måhända 3 månaders mödosam wandring ändtligen hade lof att hwila och äta, ifall de ej till belöning föllo för slagtarens yxa.
Wi besökte marknaden, gingo emellan de många tusende stånden och beskådade mest det brokiga folkhwimlet. En liten by af marknadsstånd war byggd helt och hållet i stilen af en kinesisk stad och kallades de ”kinesiska bodarne.” Här såldes te, porslin, lackerade träsaker o. s. w. Andra grofwa brädskjul innehöllo hudar från Buchariet, från Sibirien och från de stora stepperna. Hwarje köpman hade här med krita skrifwit sitt namn öfwer ingången med syriska eller arabiska bokstäfwer. Wåra orientalister behöfde blott resa hit och på ett par weckor skulle de här af det lefwande tungomålet lära sig flera österländska språk, än på lika många år i sina dammiga läsrum. Det föll sig underligt för oss, att hafwa kommit tillsammans med menniskor, hwilka förstodo ungefär lika mycket, eller rättare lika litet af ryska språket som wi, så att det enda meddelelsemedlet mellan oss war ett språk, hwilket war lika främmande för begge parterna. Här war uppförd en mohammedansk moské (kyrka) med halfmånen på tornspetsen, från hwars minaret (flata torntak) en mullah (andlig) wissa tider på dagen utropar: ”Allah, allah (Gud, Gud) kallar eder till sig!” ty mohammedanerna hafwa i sina moskéer inga klockor, förmedelst hwilka de kunna sammankalla de trogne till bönen. Strax bredwid denna ligger en grekisk kyrka, der klockorna ringa samman till messan; ett stycke derifrån är en annan kyrka för andra religionssekter. Handel och wandel åstadkomma den största fördragsamhet. På trappan, som ledde upp till moskén, satt en swartbrun buchar med korslagda ben och hwilade ut efter den långa resa, han nyss tilländabragt, och en annan stod bredwid, som förstod några ord ryska. Wi tilltalade dem på ryska, hwarwid den stående mumlade några afbrutna ord; och slutligen fingo wi äfwen den sittande att se upp, i det han med ett wänligt grin på det halfwilda ansigtet swarade på ryska, att han tillhörde ”drugoi pascha,” det will säga en annan pascha än wi. Han tog oss förmodligen för ryssar och wille låta förstå, att då han ej lydde under den ryska paschans (kejsarens) herrawälde, utan under en annans, så förstod han ej språket. Wi besågo moskén inwändigt. I understa wåningen war en kasern för kossacker, som hade wakthållningen, och der ofwanpå war moskén eller den egentliga kyrkan. Den innehöll blott en predikstol, men för öfrigt inga hwarken stolar eller bänkar. Golfwet war öfwerdraget med ett grönt kläde, på hwilket mohammedanerna sitta med korslagda ben; äfwen tornet besågo wi, men kossacken, som beledsagade oss, sade, att wi icke fingo stiga ut på kanten af altanen, så att wi kunde warseblifwas af det nedanför warande folket.
På andra håll i den stora bazaren funnos franska grannlåtswaror samt fruntimmershufwudbonader jemte allt hwad man kan finna i de mest lysande bodar i Paris. Det är en märklig kontrast att komma från ett dylikt halfwildt djur med swartgult ansigte, som handlar med pelswerk, till en sirlig fransk madam, som sitter i en prydlig bod, omgifwen af siden- och sammetshattar, brokiga sidenband, sidentyger och wälluktande twåler, m. m. Wi gingo in i en bod, lockade af ett par bruna ögon i ett wackert fruntimmersansigte, der jag köpte mig 2 par handskar, en twålkula jemte flera andra småsaker. Jag wille äfwen köpa mig en finkam, men sade på tyska till Erman: ”Ich weiss nicht wie das verdammte Ding heisst auf Russisch.” Han kom icke heller ihåg det, och madamen lät oss länge försöka att göra oss begripliga på ryska. Slutligen utbrast hon med ett komiskt småleende: ”Lassen uns lieber Deutsch sprechen!” ”Jaså!” utropade wi; ”ni talar således tyska och har roat er med att plåga oss så länge med att tala ryska!” ”Ja, om ni inte hellre talar franska.” Hon berättade oss derpå, att hon war född i Frankrike och uppfostrad i en läroantalt i Metz, der hon lärt sig tyska; att hon war gift i Moskwa och hette madam Lebours, samt att hon ej fullkomligt talade ryska och ej heller wille lära det mer än som war ytterst nödwändigt. Flere i Ryssland bosatta utlänningar hylla samma föresats, hwartill jag sedermera erfor skälet, då jag i Jekatharinenburg träffade dåwarande professorn wid universitetet i Kazán, hr Kupffer, med hwilken jag några år förut hade kommit i brefwexling. Då jag nämligen yttrade min förundran öfwer att han, som redan i flere år warit anställd wid ett ryskt universitet, icke ännu hade mera färdighet i ryska språket, swarade han mig, liksom madam Lebours, att han af giltiga skäl icke wille lära mer än som war nödwändigt, för att göra sig begriplig för gemene man. ”Ty,” sade han, ”kommer jag in till wårt universitets kansler, så finner jag honom liggande på en soffa i morgonrock och tofflor med mössa på hufwudet och rökande ur en lång tobakspipa, hwars hufwud hwilar på golfwet. Tilltalar jag honom på ryska, reser han icke på sig, utan affärdar mig kort. Tilltalar jag honom deremot på franska, stiger han upp, helsar artigt och tilltalar mig höfligt.” Den förnäme ryssen har alltså förstånd om, att i andra länder bemötes en bildad man, om han också icke tillhör adelsståndet, med höflighet, och will icke att utlänningen skall tro, att ryska adeln är utan uppfostran och humanitet.
De flesta asiatiska köpmännen wäntades först ett par weckor sednare, så att wi gingo miste om den intressantaste samlingen. Det förtjenar anmärkas, att det halfbildade Ryssland genom sin handel sålunda är den mellanlänk, hwilken bringar någon europeisk odling till dessa wilda horder, som här årligen strömma tillsammans och se lifwet i en stor stad, franska skådespel uppförda på ryska, lindansare, konstberidare och luftspringare.
Det är otroligt, hwilken ofantlig mängd waror från alla werldens ändar här sammansläpas till denna marknad. Jag will blott exempelwis anföra följande: Bodar med pariserkram, andra med pelswerk från hela Sibirien, samt buffel- och hästhudar från södra Rysslands grässlätter; bodar med fysikaliska och kemiska apparater wid sidan af andra med Nürnbergerleksaker; bodar med kinesiska waror från Kiackta, med golfmattor, sidenrockar och guldbroderade mössor och andra wäfda saker från Persien; jemte hwarjehanda armeniska saker wid sidan af andra med talg och såpa från alla Rysslands slätter, för att ej tala om bodar med helgonbilder, m. m.
- ↑ 10 werst gå på 1 svensk mil.
| ← Kapitel 3 | Upp till början av sidan. | Kapitel 5 → |